Bra å ha

När man tvättar treglasfönster ska man se upp så att fönstret man jobbar med inte stängs. För då kan det hända att de yttersta två lagren fastnar i fönsterkarmen och då går det innersta bara att öppna lite grann.

Det beror på att de tre fönsterbladen är hopskruvade från ytterbladet och inåt. När de är isärskruvade är det bara det innersta som har ett handtag, men det kan man bara dra inåt några centimeter om två yttersta kilar fast sig i karmen. Det blir det bara en liten, liten glipa, mellan dem och det innersta fönsterbladet. På bilden är de lyckligt förenade igen, alla tre.

Om fönstret intill hade öppnats åt andra hållet hade det varit lätt som en plätt att putta upp fönstret utifrån, men nu hade jag inte tillräckligt långa armar för att klara det den vägen. Efter många fruktlösa försök att lirka loss de yttersta två fönsterbladen (kniv, skruvmejsel, kraftig tejp, liten sugkopp) funderade jag på alternativa lösningar. I sådana lägen blir min hjärna rätt kreativ, men fungerar dessvärre mer som en dåligt fostrad schäfervalp. Full av påhitt, inte alltid så väl genomtänkta.

Om jag till exempel klättrar ut på balkongräcket och puttar in fönstret utifrån – det borde väl funka?

Jo det hade det kanske gjort om det inte varit lite för långt emellan räcket och fönstret.

Möjligen hade det gått om jag varit lite mer välgymnastiserad och kunnat hänga i räcket med armarna och slänga upp benen på fönsterblecket och putta upp fönstret med foten, men det kunde jag inte.

Men cykeltaket då? Det finns ju ett tak över cykelstället under fönstret. Visserligen är det för långt ner, men om jag ställer en stege på taket …

Medan jag funderade på vilken väg jag skulle ta för att komma till taket (från marken med hjälp av stegen, eller från balkongen, också med hjälp av stegen) började mitt bättre jag tvivla på idén; plåttaket går kanske sönder.

Jag tänkte som Nalle Puh, när han bumpades utför trappen av Christofer Robin, trappsteg för trappsteg: ”There must be a better way.”

Så jag återvände till fönstret, utrustad med mina bästa verktyg. Jag behövde uppenbarligen skruva ihop de två yttre fönsterbladen, för att sen kunna öppna båda inåt. Men det fanns ingen chans att jag skulle använda en skruvmejsel i den smala springan mellan det inre bladet och de andra två. Jag borde ha haft en sån här manick, men det hade jag inte, för den ligger många mil härifrån. Det är en böjlig bitshållare till skruvdragaren, som löser de flesta problem.

I stället lyckades jag peta in skruvarna på rätt plats och med en liten plattång lyckades jag tvinga in skruvarna genom att skruva från sidan i den minimala öppningen. Sen gällde det att få upp de där två trilskande, hopskruvade, fönsterbladen, trots att de saknade handtag. Det löste jag genom att göra en ögla av ståltråd som jag lirkade runt ett av skruvhuvudena och då kunde jag dra inåt så att fönsterbladen äntligen lossnade.

Ståltrådsrullen stoppade jag i fickan och när jag kom ut på gården såg jag att askkoppen utanför ingången hade lossnat. Igen.

Det verkar som om fästet gett upp för gott och då är en rulle ståltråd bra å ha, som provisorium.

En ännu bättre idé vore, enligt mig, att ta bort den där askkoppen för gott.