I staten Washington bekämpar man just nu en omfattande skogs- och gräsbränder, de mest omfattande i USA hittills i år. Fem brandkårer jobbar hårt med att få bukt med elden och volontärer från närområdet deltar. Nyligen ingrep ICE (Immigration and Customs Enforcement), inte för att hjälpa till att släcka branden, som man skulle kunna tro, utan för att kolla om det bland brandmännen fanns några som de kunde utvisa.
Under tre timmar kontrollerade de brandmännens identitet och hindrade dem från att jobba. Två som inte kunde visa upp ID-kort arresterades och fördes bort, utan möjlighet att prata med sina chefer eller familjer.
Jag har sagt tidigare att det liksom inte är någon idé att skriva om allt skrämmande som händer i USA. Innan man hämtat sig från en chock, kommer nästa. Så, därför försöker jag ransonera inläggen på temat, som annars skulle kunna bli dagliga blogginlägg.
Det kan vara en bra idé att lyssna på P1:s USA-podden, en gång i veckan, för där får man ganska komplicerade skeenden förklarade på ett begripligt sätt. De sorterar och ser till att ta fram det som är relevant. I onsdagens program berättade de om hur en statistikchef på arbetsmarknadsdepartementet fått sparken. Siffrorna, som ingen kan bestrida, misshagade presidenten. Riksbankschefen ligger också illa till, men är svårsparkad, rent formellt. Då har i stället en person i riksbanksstyrelsen kickats, på mycket oklara grunder. Och så vidare.
Det framstår allt tydligare att presidentens ambitioner är att samla all makt. På sitt vanliga sätt hänvisar han till att många skulle vilja se en sådan ordning, folk skulle nog egentligen vilja ha en diktator. ”Many people have told me …”
Republikanska delstater funderar på att göra som Texas och rita om valkretsarna så att det blir fler republikanska representanter i kongressen, det som kallas Gerrymandering. ”Får man göra så?!” undrade ett barnbarn upprörd, när vi diskuterade detta. Nej, verkligen inte. Valdistrikten ska enligt konstitutionen justeras vid behov vart tionde år, när befolkningsstatistiken publiceras. Det skedde senast, om jag förstått rätt, 2021.
Uppdatering: Och på nyheterna i kväll fick vi veta att USA:s chef för smittskyddsinstitutet fått sparken, eftersom hon, till skillnad från hälsoministern, anser att det är bra att vaccinera barn mot mässlingen.
Det värsta är att han är så galen den där mannen att man nästan kan tro att det är en saga om elaka troll och liknande man läser om i tidningar och ser i tv-n. På något sätt går det inte att ta eländet på allvar och ändå är det så fruktansvärt allvarligt så det inte finns ord. Hur kunde det gå så där?
Ja, hur? Men jag lyssnade på en podd i kväll av en amerikansk forskare som börjar se hur motståndet växer. Inte bara frustrationen hos alla som drabbas, utan också motståndet. Hon sa bland annat att ens grannar är ett viktigt inslag i att ”vara amerikansk”. Man hänger med grannarna, man bryr sig om grannarna. Och om ICE kommer och för bort ens granne blir man förbannad. Eller om grannen får sparken utan orsak. Eller om grannens barn inte får den sjukvård de behöver. Lite hoppfullt trots allt om det börjar finnas en motståndsrörelse.
Instämmer. Skulle man blogga om allt helkorkat som ”ansiktsmålaren” gör och säger skulle man inte hinna skriva om någonting annat. Det skulle bli ett heltidsjobb.
Dessvärre förstår många amerikaner inte vart de är på väg. Såg att 91 procent av alla republikaner tycker att presidenten gör ett bra jobb. Endast 2 procent av demokraterna höll med. Denna motsättning, även kallad ”den politiska polariseringen”, har aldrig varit större än i dag, vilket skvallrar om en livsfarlig framtid. Allt går just nu Putins väg…
Hmmm… de där 91 procenterna skulle jag vilja syna. Nu när till och med Maga-gänget börjar känna sig svikna borde siffran rimligtvis vara lägre. Kanske den är framtagen av någon regeringstrogen statistiker? Som mina kompisar i USA säger: ”När de som publicerar statistik som ogillas av presidenten (t.ex. Treasury Secretary Larry Summers, Erika McEntarfer vid Bureau of Labor Statistics) får sparken är det svårt att lita på någon statistik överhuvudtaget.”
Hoppas du har rätt om mätresultatet. Det är som du säger: Det går inte att lita på några siffror från USA längre.
Det som går att lita på är min köpbojkott. Trots att jag ”måste” köpa vissa grejor därifrån gör jag det inte. Bojkotten varar så länge trumpisterna har makten…
Jag önskar att jag vore förtjust i Bourbon – eller rävgiftet Southern Comfort! För då skulle jag ju kunna låta bli att köpa det, som en demonstration. Men tyvärr har jag aldrig gillat amerikansk whisky, så det bojkottar jag liksom av naturliga skäl, inte politiska. Men jag håller tummarna för att min iPhone och min Mac ska hålla åtminstone till nästa val
Egentligen är jag inte förvånad över att det har blivit så här.
Nästan alla mina amerikanska vänner är rättrogna — men det finns ju några till. Alla de där som jag bara smålett artigt mot, men låtit bli att inlåta mig i diskussioner med. Alla de som gjort att jag bestämde mig för att inte bli kvar där.
Margaretha
Det är ett mycket främmande land. Allt ser visserligen ut som det ska, särskilt New York, som man känner igen från filmer och TV-program. Men när man bor där till vardags är det lite som lustiga huset – fast olustigt. Det är som att golvet lutar fast det inte gör det, att man ser tjock ut fast man inte är det, att allt känns lite skevt och man når ofta inte fram till medmänniskorna. Några goda vänner fick jag dock under mina år där och de är förtvivlade nu.
Jaaa….hummm….håhååå….vad ska man säga!? Förutom att världen blitt väldigt obehaglig och orolig
Ja, det ser inte alls bra ut, åt vilket väderstreck man än väder sig. Utom möjligen norrut … Men västerut är det dyster, österut också, liksom söderut.
Försvann min kommentar?
Ja, det verkar så. Jag hittar ingen hur jag än letar. Försök igen!