Tack vare min farbror Erland kan jag njuta av humlesurr och fjärilsfladder om dagarna. Trädgården som han skötte om hela livet är robust och insektsvänlig. Och trots att det är 35 år sedan hans omsorger upphörde prunkar trädgården på.
Just nu blommar två av humlornas storfavoriter, stjärnflocka och axveronika. Den långa perennrabatten blommar hela sommaren och fungerar som humlebar och fjärilshäng.
På den här bilden sticker axveronikan upp i rabatten och stjärnflockan skymtar bakom den. Längst fram finns en grupp med lysing, som gör skäl för sitt namn i kvällssolen.
Lysingen kallas också torparglädje och är mycket lättodlad, snudd på invasiv. Å andra sidan är den lätt att rycka upp när den sprider sig för mycket. Den får stå kvar och lysa upp, även om pollinerarna verkar välja de andra blommorna i första hand.
I morse mötte jag en förvirrad fjäril inne på verandan. Dörren till verandan var stängd så den måste ha tillbringar natten där.
Jag hade inte kameran redo, men det kan eventuellt ha varit en sån här amiralfjäril.
Vi var båda lite nyvakna, men jag öppnade dörren för att den skulle kunna flyga ut. Det gjorde den efter lite kringirrande, men sen kom den tillbaka och gav mig en fjärilslätt puss på sidan om munnen innan den flög ut igen! En fin start på dagen!
Här och nu har jag alltså inte någon anledning att känna mig orolig för humlor, bin och fjärilar; det finns gott om dem. Myggen däremot … Jag trodde väl aldrig att jag skulle sakna att få myggbett så här års, men det känns faktiskt ganska konstigt att kunna sitta ute hela kvällen utan att det kommer en enda mygga. Vad har hänt med alla myggorna?
Titta nere vid sjön!
”Dansen går på alla bryggorna och alla myggorna är med.”
Titta nere vid sjön!
där det dansas på bryggan. Då vill ju myggorna enligt låttexten gärna vara med.
Jag fick ett påpekande om att jag ju redan nån gång ska ha citerat låttexten, varför vet jag inte, så jag ändrade lite på mitt inlägg men då hade pekpinnen plötsligt ändrat sig betr inslag nummer ett. Så då dög den.
Oj, vad är det för beskäftiga funktioner som finns på min blogg, som jag inte vet om, som har synpunkter på dina kommentarer?! Bra att det funkade till sist i alla fall att kommentera.
Jag kanske ska gå ner till bryggan och dansa lite solodans för att locka fram myggen? För att sitta still nere på bastudäcket hjälper inte alls – där håller myggorna sig borta.
Skönt att slippa myggen men kanske lite av en varningsklocka. Eller så har de åkt på semester norrut
Några myggor har samlats en kilometer härifrån, kunde vi konstatera i går kväll. Jag hann knappt säga att jag saknar myggen förrän den första dök upp och sedan kom det fler kompisar till den. Inte alls så mycket som det brukar vara, men några stycken i alla fall.
Här hos mig kanske det är precis lagom många för att fladdermössen ska hinna äta upp dem. I så fall är jag inte orolig.
Fladdermössen är hjältarna…de gillar myggor. Om du ska dansa solo på bryggan så rekommenderas nakendans, då har myggorna mycket mera att hugga in på än om du är påklädd. Tänk på djuren!
Och din trädgård är ju rena paradiset för både människor och insekter, säkert andra djur också. Så vackert.
Jag betraktar mig som inneboende hos fladdermössen, för de har bott här mycket längre än jag. De bor på vinden, som är så låg att den egentligen bara funkar som fladdermusbostad. De stör inte och som sagt, de håller undan myggen. Nakensolodans, säger du. Njae, säger jag. SÅ roligt ska vi nog inte ha!
Jag vet inte om jag vågar skriva detta för det är ju stor risk att jag jinxar mitt snigelfria läge. Inte vet jag hur min farbror bar sig åt, men skadedjur av alla slag lyser med sin frånvaro. De finns i omgivningarna, rådjur, harar och mördarsniglar, som ödelägger hela trädgårdar. Men inte här, peppar, peppar!
Inte heller i Mora finns det mygg, jo en fanns det i går och den råkade dö av en ren reflexrörelse. Fjärilar är sällsynta och i stjärnflockan är det lugnt och stilla. Rådjuren har mat i skogen och sniglar har jag inte sett till. Jag tänker på Tyst Vår av Rachel Carson.
I ren tankspriddhet sådde jag för mycket sallad men ingen mer än jag äter på den. Dahliorna får också vara ifred och t o m jordgubbarna. Men det växer ganska dåligt trots vattning och gödsling. Jag misstänker pyralid för där jag inte gödslat växer det bra. Men det kan ju inte påverka myggen.
Ingen mygg hos er heller!? Visst är det konstigt och visst känns det lite tyst-vår-kusligt (eller som i ”Tyst jord” av Dave Goulsons). Och vem vet om inte pyralid på något sätt kan hamna i myggornas barnkammare. Gödslingsrester läcker ju ut i vattendragen.
Din tankspriddhet är bättre än min för av ren tankspriddhet glömde jag så sallad. Kanske ska försöka få ner några frön i jorden nu.
Lugnande att du har gott om humlor, bin och fjärilar. På södra Öland finns få fjärilar, ännu färre bin men hyfsat med humlor.
I landet lär rekordmånga ha blivit huggormsbitna, men jag har hittills inte sett en enda huggorm denna sommar, vilket nog aldrig hänt tidigare.
Naturen är volatil, för att använda en börsterm.
Ett riktigt ormår, sägs det, men det har jag inte sett något av hos mig, tvärtom. Min hussnok Snoddas, som brukar hålla mig sällskap vid bryggan, har inte synts till i år och ingen annan orm heller. Snoddas och jag brukar ta en simtur tillsammans ibland och jag saknar honom verkligen. Hoppas han dyker upp igen.
Och apropå volatilitet och fjärilseffekter: Ray Bradburys ”Ett dån av åska” finns utgiven i Novellix-serien!
Wow så häftiga blomster du visar! Stjärnflockan har jag bara sett enstaka gånger, och lysingen lever upp till sitt fina namn. I Falun har det varit alldeles för torrt för myggen, märkte när jag plockade lite blåbär att de saknades helt, inget surr kring huvudet! Tror de kläcks när det kommer regn. Vet inte hur det är på fästingfronten, går ju inte längre i marker där de trivs på samma vis som förut.
Hoppas du får en skön sommarvecka
Tack! Jodå, fästingar finns hela tiden, även i torra marker. Min värsta skräckhistoria handlar om en kompis till mig (länsarkivarie i Skåne) som vaknade av att en fästing borrat sig in i hennes tunga! Jag skulle nog ha drabbats av panik, men hennes kommentar var bara: ”Jag sover tydligen med öppen mun.”
Man behöver inte alls gå i gräset för att få fästingar på sig. En gång landade en på min arm ditblåst av en kraftig vindil. Jag var på väg till postlådan vid stugknuten. fick tag i den lilla otäckingen och krossade den mellan tummen och pekfingret.
Igår satt jag på balkongen en stund och vad hände? Jo, plötsligt promenerade en fästing helt ogenerat på min arm. Den letade väl lite lunch kan tro men den blev också krossad delad i tu av tumnageln och bortsopad ut i gräset. De är ena skalhårda rackare.
En gång när G fortfarande levde och hade intressanta program i sin dator, nöp jag ihjäl (trodde jag) en fästing och sen placerade vi den i ett mikroskop. Nää, den var inte riktigt död och vad vi fick se när vi tittade på datorskärmen var ett riktigt otäckt skräckdjur med klor och käkar och så RÖRDE DEN SIG! (Men sen dog den.)
Det sägs att enda sättet att ta död på fästingar är att bränna dom eller rulla dom mellan tumme och pekfinger eller lägga dom i frysen och skicka till SLU.
Frysen, ja kanske det. Där bor redan mördarsniglarna i ett eget litet fack. Men fästingar får också plats.
Jag tror inte jag vågar föreställa mig hur de där otäckingarna (som lär vara Sveriges farligaste djur) ser ut i närbild …
Men dö ska de! Jag stoppar in dem i vedspisen och tuttar på.