Den 4 juli, på USA:s nationaldag, svämmade en av de största floderna i Texas över med över hundra döda och många saknade som följd.
Genast skyller alla på alla och Vita husets pressekreterare skyller på Gud. ”Floden kom när alla låg och sov. Det var Guds vilja” sa hon (leende) på en presskonferens häromdagen.
Vidare berättade hon att alla ansvariga hade gjort det de skulle. FEMA, Federal emergency management agency – den statliga krishanterings-myndigheten – hade enligt pressekreteraren handlat snabbt och korrekt. (Det är lätt att söka upp hennes pressträffar på Youtube. Dessutom finns en skicklig satiriker, Lisandra Vazquez, som har ett tufft jobb när hon parodierar pressekreteraren. Att göra satir på en verklighet som satiriserar sig själv är inte lätt!)
Vad hon inte nämnde var att den ansvariga ministern för Home security sedan en tid tillbaka kräver att få signera alla FEMA-beslut för utgifter på mer än 100 000 dollar.
Det innebar en försening på 72 timmar innan den statliga myndigheten kunde rycka ut till katastrofområdet.
Samma minister har gjort konstiga uttalanden om att krishantering sköts av delstaterna. Men FEMA betyder bokstavligen att krishanteringshjälpen också är ett federalt åtagande, inte enbart ett delstatligt.
Demokraterna å andra sidan förklarar det katastrofala resultatet av översvämningen med de omfattande nedskärningar inom administrationen som genomförts under det första halvåret 2025, till exempel på USA:s motsvarighet till SMHI. ”Fel”, säger Vita huset. ”Det gick ut varningar om flodvågen i god tid.”
Det gjorde det, men i Texas dröjde det innan man skickade ut varningar lokalt och regionalt. Varför? Jo, en person som hade som uppgift att vara länk mellan nationella väderlekstjänsten och de lokala myndigheterna hade slutat och inte ersatts. I den svepande DOGE-vågen med uppsägningar och erbjudanden om pensionsavgångar hade han lämnat sitt jobb och aldrig ersatts. Mellan den första nationella varningen om stormfloden och de lokala varningarna, hann det gå över fem ödesdigra timmar, som innebar många människors död.
Jag är osunt fixerad vid den politiska situationen i USA; jag har dock avstått från att skriva om det här på bloggen, eftersom den extrema situationen och alla spektakulära utspel är riggade för att vi alla ska prata om USA:s president hela tiden – eller för att vi ska glömma den förra skandalen för nästa. Men ibland, som nu, bubblar det över.
Låt det bubbla över…det ska ut.
Vi här, konstaterar med jämna mellanrum, att den här världen har tappat vettet.
Men det är säkert Guds fel eller avsikt det också. Suck och stön…
Kusligt att galenskaperna på olika håll bara får fortgå. Och fortgå. Snart måste det väl ändå komma en vändning, tänker jag ibland, lite desperat, men då blir det i regel ännu värre …
Bra att du bubblar över. Jag känner likadant. Det är ingen idé att skriva om vansinnet, ty nästa dag händer något ännu värre. Det är dock skrämmande att höra Trump tala nu för tiden. Han är garanterat dement.
Var hittar han alla nickedockor? Är de ”inte helt korkade” och köpta för stora summor dollar eller är de verkligen så gigantiskt kocko som de ger uttryck för? Kan man vara så sopig och ändå gå fri från mentalvården?
Vita husets pressekreterare, eller ”spokes person” är något alldeles extra. Hon är smart och effektiv och troligen extremt välbetald. Presidenten gör aldrig något fel, är en superhjälte som räddar landet från allt som den katastrofala företrädaren ställt till med, som uppoffrar sig helt osjälviskt för sitt land, enligt henne. Tidigare hade hon alltid ett iögonenfallande kors i urringningen, något som Lisandra Vazquez tagit fasta på i sina parodier, där hon uppträder med överdimensionerade kors, tillverkade av vad som helst. Vilket lett till att pressekreteraren på senaste tiden varit korslös.
Det övriga presidententouraget är mindre imponerande.
Totalt övertygade människor är skrämmande. En liten glugg för tvivel måste alltid hållas öppen. Den där tjejen stänger helt för eventuell intellektuell dialog. Hon är värre än de religiösa.
Var får självgode Trumpeman tag på alla hjärntvättade monster? Minns du de skräckinjagande filurerna från hans första period? Jag har äntligen lyckats förtränga deras namn, dock ej deras katastrofala uppträdanden…
Ja, visst minns jag! Men detta gäng är sju resor värre. Deras egna agendor övertrumfar ibland deras chefs. Talespersonens hantering av media är i paritet med hennes chefs: ”Det där är en korkad fråga som inte behöver något svar. Nästa!” Som i Texas när någon ville veta hur det kom sig att det dröjde så länge innan räddningsinsatserna satte in: ”Bara en ond person skulle ställa en sådan fråga!”