Jag har varit tveksam till att måla blommor, eftersom de är så fina. Svårt att göra dem rättvisa, liksom. Men å andra sidan: det kan man ju säga om alla motiv, som människor, landskap, frukter, ja allt! Det handlar ju först och främst om färg och form. Så ibland gör jag ett blomförsök, som oftast hamnar i högen ”för eventuell förbättring”. Där blir de sedan liggande.
Nyligen fick jag dock anledning att ta fram blommålningarna och se om de hade någon förbättringspotential. Det var dags för en utställning som gruppen Gränsmålarna arrangerar i samband med Svenska flaggans dag, och jag får vara med på ett hörn.
Jag ville gärna ha med somriga motiv och hittade en stor målning (med mina mått mätt) från 2016. Då hade jag just börjat måla akvarell och den var full med nybörjarfel, men en del gick att rätta till och bättra på. Den var blek och mesig, men att öka kontrasterna i en målning är i regel ganska lätt. Kompositionen är det svårare att ändra på.
Tror någon att tog en bild innan jag satte igång att förbättra? Nej, som vanligt glömde jag. 
Här har jag skurit ner målningen på högerkanten och nertill från 70×50 till ungefär 50×40. Jag har förstärkt skuggorna, förtydligat kronbladen tagit bort några gröna blad så att det är mindre rörigt och skuggat och definierat andra. Den blev såpass OK att den fick följa med på utställningen. Den heter ”Kanske hibiskus”.
En annan tidig målning som jag också fixade till lite grann har fått namnet ”Ej artbestämd”. Jag minns inte vad det var jag försökte måla och tycker inte att jag känner igen just några av de blommor som omger mig. Kan det eventuellt vara höstanemon?
Utöver blommorna fick ett par rostmålningar följa med och lite berg och hav, några björkar och annat som inte kom med i bild, sammanlagt 11 målningar.
Så här ser den fina utställningslokalen ut. Gamla sjukstugan säger jag. Rättarbostaden säger andra, eftersom den haft båda funktionerna. Nu renoveras den och två ljusa lokaler är redan klara, med ljusgrå väggar som fungerar bra som bakgrund till målningarna. 
Den ligger i bruksparken i Horndal, nära det gamla industriområdet, för det var hit arbetarna på bruket fick gå (eller bäras), när de hade skadat sig på jobbet. När den är färdigrenoverad blir det ett bra tillskott för föreningslivet i Horndalstrakten.
Fint, Har du frön? Fast hibiskus klarar jag nog inte, ena riktiga vattenväxter och inte tål dom att vändas på heller.
Är det en hibiskus tror du? Jag kommer inte på något bättre. Det är ju faktiskt … kära nån nio år sedan jag målade den första versionen! Det var ju alldeles nyss som jag började måla akvarell!
Visst har det blivit fint i gamla sjukstugan?
Ja så väldigt fin sjukstugan blev och användbar lokal.
Jag har några fina blombilder du gjort som jag tycker mycket om – det är spännande att se hur du hela tiden utvecklas och självkritiskt granskar gamla bilder som mitt ovana öga gillar men du ser förbättringspotential i :)
Oj, oj, jag kanske borde bättra på målningarna som du har? Det hinner hända mycket på några år, när man målar akvarell! Men jag är såklart glad att du gillar dem!
Kram från Horndal!
”Alamanda,” tänkte jag först då jag såg de gula blommorna men bladverket stämde inte.
Min käraste bok var i mycket unga år en bok om krukväxter och där fanns en Alamanda.
Vilka minnen som dyker upp. Googla och jämför.
Ja det har du rätt i! Alamandans kronblad liknar dem på målningen, men å andra sidan har hibiskus en sån där pistill (ståndare?) som mina har. Bladverket är nog lite åt det fantasifulla slaget och inte alldeles naturtroget, är jag rädd. Jag kollade just bilder på hibiskusar och blommorna stämmer litegrann, men absolut inte bladen!
Jag uppskattar namnet ”Kanske hibiscus” jättmycket!!! (Är ju blomdysfunktionell på alla plan.)
Den skulle också kunna heta: ”Absolut inte pelargon”, för sådana vet jag i alla fall hur de ser ut!
Tror jag har sagt det tidigare, att du är alldeles för självkritisk. Släpp denna åkomma och bara ”blomma ut”!
Många djärva och originella grepp hos Gränsmålarna. Vore avståndet mindre skulle jag åka dit och kolla.
Men hallå, här blommar jag väl ut – med jättehibiskusar, larger than life! Innan jag gav mig på den målningen var den blek, med ett myller av odefinierade gröna blad och gula platta blaffor till blommor. Med kontraster, definerande skuggor och negativ målning kring bladen (där rätt många blad också försvann) blev den så pass bra att den fick komma med på utställningen.
Gränsmålarna är verkligen en kreativ och inspirerande grupp, efterföljarna till min barndoms Grifflarna
Kanske hibiskus, fastnade jag på. Gillar den starkt.
Fint litet hus utställningen är i.
Ha det fint!
Tack!
Ja, det är ett jättefint litet hus, som den lokala bruksparksföreningen rustat upp. Så bra att det finns frivilliga krafter som vårdar vårt kulturarv.
Ha det bra du med!