Det finns struntsaker och skitproblem som egentligen inte borde få förmörka ens tillvaro. En krånglande app. Och en till. Helautomatiska system som det inte går att få kontakt med på något vettigt sätt. Obevekliga svarsrobotar som gör att man hamnar i en hopplös loop av ickelösningar. Automatikdiktatur.
Jag minns en liten sketch med Lill Lindfors, för många år sedan. Hon spelar en mamma som handlar i matbutiken där hennes dotter sitter i kassan. Det var på den tiden man kunde betala med check och Lill frågar sin dotter, lite skälmskt, om det går bra med check. Med fullständigt nollställd min svarar dottern:
”Ja, det går bra, om det finns legitimation.” Rätt kul, tyckte jag då. Nu är det så på allvar.
Nyligen väntade min dotter på ett paket till fritidshuset, men kom inte innan hon måste åka till stan. Eftersom jag var kvar på landet erbjöd jag mig att hämta ut det i stället. Helt omöjligt eftersom jag inte hade hennes legitimation. På utlämningsstället sa de: ”Visst att vet vi vem du är och visst vet vi att din dotter är din dotter, men de kan inget göra utan legitimation.” ”Men om hon face-tajmar och visar upp sitt leg?” Inte godkänt av systemet. Möjligen skulle man kunna lösa det genom att hon fixar en QR-kod från transportföretaget och skickar den till mig. Men transportföretaget var långsamma i vändningarna och innan QR-koden kom, måste paketet skickas tillbaka. ”Men kan ni inte låta det ligga kvar ett par dagar?” Nej då blir det en avvikelseanmärkning och det kan innebära straffavgifter eller uppsagt kontrakt.
Samma automatiseringskrångel när jag försökte omdirigera ett försenat paket från stan till landet. Det gick inte eftersom utlämningsstället var stängt under flera dagar under julhelgen. Då borde det åtminstone kunna ligga kvar några dagar extra, kan man tycka. Men icke. DHL:s robotiserade utlämningsrutiner tar ingen hänsyn till om det är stängt eller öppet. Sju dagar är sju dagar, även om butiken är stängd. Sedan måste paketet gå tillbaka.
Utöver automatiseringskrånglet är det en smygande app-diktatur som breder ut sig. Jag vill inte ha den där icke-fungerande porttelefonen, kopplad till en app i min mobil. Jag vill inte ha den där svårlästa krångliga appen för att öppna garagedörren.
Struntsaker och i-landsproblem, javisst. Men om det börjar kännas som att ens liv tas över på alla fronter av automatiska system som skapar fler problem än de löser och som tar upp orimligt mycket av ens tid – ja, då tycker jag att det är dags att försöka ändra på det som går. Därför har jag skrivit till parkeringsbolaget och krävt att få en nyckel, samt till porttelefonadmin och sett till att få porttelefonen kopplad till min fasta ip-telefon, i stället för mobilen. Små, små steg bort från de automatiserade träskmarkerna.
fHar idag börjat skriva till Ellevio och ortum. För några år sedan delade Fortum verksamheten tillsammans med ellevio och i den vevan blev det slut med oproblematisk inloggning på Fortum. Så jag struntade i dem, fick ju mina fakturor på posten med alla uppgifter om förbrukning osv.
Nu ska Ellevio byta ut våra elmätare och vill jag något så ska jag logga in på Mina Sidor, ändra telefonnummer eller mailadress osv fast det går inte för mina inloggningsuppgifter är borta. Ingen BankId har jag, ett helt medvetet val från min sida. Jag vill se hur länge jag ska klara mig utan. SMS är bäst på telefon när man hör illa och nu skulle jag kolla om gamla telnumret och gamla emailen låg kvar. Nähäää, gick inte,
Så nu tar jag till vanlig postgång till elföretagen och alla dom andra som envisas med att vilja skicka mig e-faktura (för det blir ju så dyrt med avgift och så mycket säkrare med e-dito).
Och det har hittills fungerat. De blir väl så fundersamma på alla kundservisar när nån skickar vanlig papperspost. Det borde ju uppmärksammas på något sätt så jag får svar förr eller senare.
betr lastbilstransport med paket så har Schenker visat sig mycket nonchalanta. De påstår att de ringt mig och meddelat att paket ankommit, men konstigt nog är det på fredagseftermiddagarna de envisas med att ringa eller SMSa. Bråttom hem kanske inför helgen, slarva iväg till fel nummer eller vad? Så nu undviker jag firmor som skickar med Schenker. DHL har hittills (fingrarna i kors) skött sig och jag har förresten numera mycket få paket att ta emot. Och dem brukar brevbärarn hänga på min postlåda.
Heja dig Hyttis! Papperspost verkar – än så länge – tas på allvar. Jag funderar på att skriva till DHL och påpeka att deras stelbenta rutiner gör att jag tvekar att använda dem igen. Troligen skulle det gå bättre om jag bodde som du, med lantbrevbäring, för det fungerar ju mirakulöst nog fortfarande.
Men jag är i alla fall nöjd med min delseger (som visserligen tog sin lilla tid) med porttelefonen. Det nya systemet installerades i april. Det fungerade överhuvudtaget inte. När någon lyckats med konststycket att knappa fram mitt namn och trycka på rätt knapp för att ringa upp mig, då kom det bara ett ”Telia kundbesked…” och inget mer. Efter en lång kamp fick jag i november porttelefonen kopplad till min fasta ip-telefon (som ingår i bredbandsavgiften, så den kostar mig inget). Att ha den kopplad till mobilen är ju idiotiskt i mitt fall, eftersom mobilen ofta ligger bortglömd och urladdad någonstans. Såvida jag inte pratar med någon och då är det också opraktiskt att avbryta för att krångla med porttelefoninsläpp.
Läste också hyttfogdens kommentar och känner igen en hel del av detta när det handlar om leverans av ett litet paket från Sverige till Madeira. Sonen sände iväg en liten detalj (ganska mycket värd) till Uffe som glömdes kvar hos sonen med familj när vi flög hitåt senaste gång. Men så tyckte han att Uffe nog kunde få godis också, så paketet blev drygt 2 kg tungt. Vi väntade och väntade och inget hände. En dag så hörde sonen av sig och sade att han hade fått paketet tillbaka från Lissabon. Orsak var att trots upprepade samtal till Uffe så hade de inte fått svar av honom. Uffe hade inte fått ett endaste enda lite samtal från posten i Lissabon! Bevisligen! Så sonen med familj åt upp 2 kg godis på vår inrådan och sände iväg den lilla mojängen i ett vanligt kuvert, vilket också tog sina modiga 5 veckor. Utveckling? Nääää. Vi börjar också bli trötta på allt detta som ska vara så smidigt och som inte alls är smidigt.
Nu för tiden försöker vi sända det som ska sändas per person ombord på flyg till Sverige. Fungerar bättre så.
Det var bättre förr när allt var mera manuellt. Upp till kamp !
Ja,, vad ska man säga? Grrrrr… till exempel. Det där tricket att påstå att man inte är anträffbar kör nog alla budfirmor med mer eller mindre. Jag har kompisar som från sitt fönster sett budbilen stanna till vid porten en stund, för att strax köra vidare. Och sedan kommer meddelandet att de inte var hemma när budet kom. Budbilarna är ju hårt gps-övervakade och måste köra till den aktuella adressen, men sen spar ju budet mycket tid på att inte behöva hitta parkering, lämna bilen, och försöka sig på en krånglande porttelefon, etc. De som kör ut jobbar ju under väldigt tuffa villkor, så det är nog budfirmorna som man ska vara arg på.
Absolut bättre förr med mer manuell hantering. Jag ska starta en kampanj för att vi ska återbefolka samhället.
Jag tar ansvaret här på gränden för att få återbefolkningen på rätt köl här. Basta!
Bra! Jag tar södra Dalarna plus södra förorterna i stan!
En kompis grannfru jobbar på Ica dit de får sina paket. Grannfrun tycker inte om sina grannar ty hennes man tycker lite för mycket om dom. Därför, som en liten hämnd, när de kommer och vill hämta ut sina paket så utspelas denna lilla dialog:
– Nämen hejsan, jag skulle hämta ut ett paket
-Hur var namnet?
-Stefan Carlsson
-Finns det legitimation? ( med myndig röst)
Hennes ögonblick av makt
Annars i övrigt i frågan så är det en mycket tacksam sak att ta upp om man vill göra släpvagnsförsäljaren på riktigt dåligt humör! Andas ”Postmord” eller annat fraktbolag så blir det ganska dålig stämning
Bra. Då kan jag kanske få med släpvagnsförsäljaren på en kampanj för bemannad service och fungerande transportbolag?
Det har ju inte blivit lättare med tiden liksom…
Det retfulla är ju att man dels gett sig in på allt det digitala frivilligt, dels att det underlättar en del när det fungerar. Men å andra sidan, när det inte fungerar…
ÅÅÅÅÅ sååååå …. men hur gick det till eller något sådant.
Gott nytt år Karin!
Precis – hur i all världen…
Gott nytt till dig också, Tove!
Kul sketch.
Vilket krångel ni hade.
Ibland kan man tänka att det var bättre förr. Då gick jag ner till Kerstin på posten, utan leg, och fick mitt paket eller mina pengar. Fast allt var inte bättre förr.
Gott nytt år!
Den där lilla rutan som fanns förr, där de kunde kryssa i ”känd” på posten. Den saknar jag!
Gott nytt år Lena, i Wales, Spanien, eller Sverige!