Hemmahamn

Minns ni barnbarnet Sofia, hennes farfar, den gråtande fiskargubben och farmor Valborg som seglade iväg till Stockholm, medan Sofias föräldrar var på retreat i skogarna kring Nora, med strikt mobilförbud.

När fiskargubben och hans besättning vände hemåt hörde de på skeppsradion att det var några från deras hemtrakter som anmälts försvunna. Farmor letade fram sin mobil och satte den på laddning, för nu när de var nästan hemma, ville hon veta vad som hänt i världen under deras seglats. Hon stirrade förvånat på displayen.

”När skulle dina föräldrar lämna det där reträtt-stället” frågade hon Sofia.

”Inte förrän i morgon” sa Sofia.

”Men jag har över trettio missade samtal från din mamma här.”

”Tihi, då har hon ringt fast hon inte får!”

”Bäst jag ringer upp henne.”

Och så fick de veta att Sofias föräldrar tröttnat på retreaten, att de längtade efter Sofia, att de hade åkt hem till farfar och farmor och ringt sjöräddningen när de upptäckte att alla var försvunna, även båten.

”Bäst att ni ringer sjöräddningen igen och berättar för dem att vi är räddade så att de inte skickar ut någon helikopter eller så! Och kom ner på bryggan så ses vi strax!”Ja, sedan levde de förstås lyckliga i alla sina dagar!

Det här inlägget postades i Att resa, Efterlyst och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

11 svar på Hemmahamn

  1. Paula skriver:

    Jag får en tydlig Mumin-känsla i den andra målningen, så stämningsfull! Och vilken fin berättelse som fick ett så lyckligt slut, precis som en saga ska sluta!
    Jag såg idag att några barn råkat ut för något parasitangrepp i badvattnet, det såg rätt otäckt ut, larver som biter sig in i huden…huva. Och algblomning blir det också av detta varma torra väder. Snart återstår väl bara duschen!
    Längtar till lite andningsvänligare temperaturer där hundtassarna inte riskerar brännskador.

    • Karin skriver:

      Det lyckliga slutet blev kanske lite abrupt, men jag gjorde i alla fall inte som mången berättare sägs vara frestad att göra. Jag hittar inget exempel på det, men ett klassiskt sätt att få ett slut på berättelsen och bli av med alla lär vara att sätta dem i en båt och låta dem gå under. Men det gick ju inte an med detta trevliga gäng.

      Ruggigt med de där parasiterna som tydligen finns i en sjö nära mig i stan. Hoppas dom inte hittar till Dalarna!

  2. Brorsdottern skriver:

    Åååååh så skönt att de är hemma igen och skönt att föräldrarna kom hem ordentligt från retreaten! De ser betydligt piggare ut där de står och viftar på bryggan än vad de gjorde när de satt utslagna i vindskyddet i Nora. Tack för en trevlig och fängslande historia! Jag är glad att jag hittade till din blogg

    • Karin skriver:

      Jodå föräldrarna verkar må finfint, även om de magrat en del. Först var det den där vegetariska retreat-maten och sedan oron när de inte hittade Sofia.

      Kul att du hittade hit!

  3. skogsgurra skriver:

    Samma här!

    Jag har väl berättat om vår plastplaskpool? Som vi köpte för ungefär femhundra i höstas när de började bli svårsålda. Och att vi fyller den med sjövatten (det börjar ju bli kritiskt med tillgången på rent kranvatten). Enda problemet är att vi får med slem och slam i röret. Plus en del smådjur där mygglarver verkar vara en majoritet.

    Cirkulationspumpen hanterar inte sånt där särskilt bra. Den funkar mest som en vattenrutschkana och om man lyssnar noga en tyst sommarkväll så hörs det glada små pip när de är ute och snurrar runt i kretsloppet.

    Men nu har vi satt stopp för det. En akvariepump och ett amputerat jeansbyxben blir ett effektivt reningsverk (säg inget om elfaran – jag har faktiskt elbehörighet upp till 1000 V) och efter något dygn är vi av med krypen och baggarna, bottenslammet fastnar också i filtret och lugnet är återställt.

    Morgonblasket sker i plastplaskpoolen (no soap needed) och dagshettan motverkas effektivt. På köpet har vi dessutom minskat vattenförbrukningen – ingen dusch – och nu funderar jag på hur man bäst arrangerar defekationen utan att förbruka spolvatten. Kanske spola när det börjar flomma over, som våra grannar säger?

    Så i stort sett leker livet på landet. Idag kommer kallsågen så nu ska jag göra några riktiga kap :)

    • Karin skriver:

      Ska tipsa kommunen att det behövs avklippta jeabsbyxben i stora mängder för en filteranläggning vid Flatenbadet. För det är dessvärre där som de där otrevliga parasiterna dykt upp. OCH i Söderbysjön. Mina två närmaste och bästa badställen. Ska det vara på det här viset får det allt bli Dalarna i fortsättningen!

      Vad är en kallsåg?

      Själv roade jag mig med att såga av ett par gardinstänger med metallsågen i går och monterade dem på balkongen. Med tanke på hur det kan gå för äldre damer som klättrar på stegar hade jag faktiskt cykelhjälmen på. En granne gjorde tummen upp åt arrangemanget. Om det var gardinuppsättningen eller hjälmen är jag lite osäker på.

      • skogsgurra skriver:

        Lite förenklat är det motsatsen till skärbrännare. Du blev ju lite sugen på den där 800-kiloskolossen – redan glömt?

        Lite bekymrad är jag för att jag stängde nöjesfältet för småkrypen.

        Grannen kanske var kontaktbenägen? Börjar märka att det kan bli så efter några månaders isoleringscell.

      • Karin skriver:

        Aha! Min metallsåg är alltså en kallsåg? Och även fogsvansen. Jag trodde kanske att kallsåg var en issåg och undrade lite vad du tänkte göra med den ”i dessa tider”.

        Mitt intresse för 800-kg-kolossen svalnade när jag insåg att det var en 800-kg-koloss.

  4. Staffan skriver:

    Skriv en sagobok med akvareller som den nedan. Succén är given.

    • Karin skriver:

      Tuff bransch det där. Med många etablerade och drivna författare och illustratörer, så det får nog bli lite på skoj, även fortsättningsvis. Men tack och bock i alla fall!

      • skogsgurra skriver:

        Baltstaterna fixar en liten upplaga i hårda pärmar (men limbindning) till nästan inga pengar alls. Verkar ha bra koll på färginställningarna. Viktigt för akvareller.

        Eget förlag? Kan ju också bli en bra julhälsning till dom som du vill glädja.

Lämna ett svar till Paula Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.