Knappsats

Knappsats vill Tove att vi ska skriva om som lördagstema. Då kan jag berätta om min kamp för att få använda knappsatstelefon.

För många (väldigt många!) år sedan upptäckte jag hur lätt de var att använda de telefoner med knappsats som fanns i en del utländer, till exempel USA. Här hemma hade vi då fortfarande sån här snurrskiva, som på den här gamla fina kobran, som fortfarande fungerar.

DSCN3283DSCN3282Fördelen med knappsats i stället för snurrskiva var både att det gick fortare att ringa och att det blev med precist. Om man släppte snurret för tidigt med den där snurrskivan blev det fel nummer.

Så, när jag flyttade hem till Sverige igen försökte jag köpa en telefon med knappsats . Då blev jag uppläxad av Telia. Eller Televerket var det nog på den tiden. Knappsats var INTE lämpligt. När jag hänvisade till goda erfarenheter utomlands antyddes det att om jag försökte koppla in någon utomlands köpt telefon på Televerkets nät kunde jag riskera dryga böter.

dialogDäremot borde jag naturligtvis köpa den utmärkta telefonen Dialog som gick att få i många trevliga färger. Jag frågade förstås varför det inte var någon bra idé med knappsatstelefoner och Televerket sa att det inte skulle fungera, för folk skulle knappa fel.

120px-Diavox_1975_beigeBara något år senare kom den nya knappsatsförsedda telefonen Diavox, framtagen av Televerket. Jag tror dock inte att det var för att de lyssnat på mina önskemål. Det var nog snarare så att den var utvecklad och klar sedan länge, men de ville sälja slut på så många Dialogtelefoner som möjligt innan de släppte Diavoxen.

Mina föräldrar hade samma svarta bakelittelefon i drygt trettio år. Sedan köpte de en beige Dialog som fortfarande är i tjänst på landet. Den hade de livet ut. Två telefoner på sextio år. Medan jag har tappat räkningen på hur många mobiltelefoner jag haft.

bf8f5430-5fde-4bee-8fee-26385c98594a (1)Visst är mobiltelefonerna något helt annat och visst tycker jag det är bra att de finns. Men jag gillar inte att en telefon som jag köpt ”alldeles nyss” ses som en antikvitet.

Den här Nokian höll jag fast vi så länge att det hände att folk blev lite tårögda när de såg den. En man i yngre medelåldern lutade sig fram mot mig på tunnelbanan och sa med darr på stämman:

”Åh, en sån där hade min mor!”

Och nu är det snart dags att köpa ny iPhone. Den nuvarande har ett uråldrigt operativsystem, vilket innebär att det är fyra fem år gammalt. Det går inte att uppdatera det mer, så det blir väl att leva på vattgröt och välling ett tag, så att jag har råd att köpa en ny. De nyare modellerna har röststyrning och det är bara att be telefonen ringa upp den man vill prata med. Och då behövs ju ingen knappsats…Button-Tree-Wall-Art1-550x426Det behövs däremot om man vill göra knappträd. En hel sats med knappar behöver man.

Här finns övriga lördagsbloggares knappsatser: Olgakatt Helena Karin på Åland  Gnuttan  Livsrummet Musikanta Pysseliten Tove  Anki  Anna Noton Music  Pensionären på ön Klimakteriehäxan Min natur.

Det här inlägget postades i Lördagstema och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

16 svar på Knappsats

  1. Karin på Pettas skriver:

    Ojoj, vilket träd!

    Ja, så var det ju .Man måste se till att snurra ända ner i botten på telefonen för att samtalet inte skulle gå fel. Så många roliga samtal det blev ibland.

  2. hyttfogden skriver:

    Åh, min lilla silverne Nokia!
    Som jag köpte i juni 2005 på ”Tunatutten”, Borlänge,
    den lever än och fungerar lika bra nu som då. Hur lite ”pinnar” man än har på
    mottagningen så spelar det tydligen ingen roll, den jobbar ändå.
    Det är ganska roligt att notera rådlösheten på en del kundtjänster när jag talar om
    att jag visst inte kan knappa som de föreslår utan ber dem om andra lösningar.
    Det mesta brukar ordna sig till slut och det viktigaste är att jag kan ta mig in på
    Telefonbanken och uträtta mina ärenden. Nokia tjänar mig väl. Föregående
    exemplaret inköpt 1997 föll i toaletten en gång men det var bara att ta upp den, avlägsna batteriet och låta allt torka i solen. Och sedan var det bara att knappa på.

    Knappträdet är jättefint. Har du gjort det? Inspirerande. Behöver du knappar?
    Jag har en stor kakburk full en s k ”napplutta”. Det heter så än i dag. Jag var väl knappa! tre år och visste inte vad jag skulle kalla denna intressanta ask full med
    knappar som jag fick leka med hur jag ville. Så då blev det en ”napplutta”.

    • Karin skriver:

      Åh, du har den kvar! Vad klokt av dig. Jag ångrar lite att jag gav bort min så att den skulle kunna vara nödtelefon åt någon behövande. Men den kom nog till nytta hoppas jag. Den var otroligt pålitlig, batteriet räckte hur länge som helst och mottagningen var utmärkt, även på platser där iPhonen inte hänger med. Och ljudet! När jag tänker efter är det nog så att jag sällan använder min mobil för telefonsamtal, eftersom ljudet är så onjutbart. Och det låter mestadels som om den jag pratar med sitter i ett badkar och plaskar.

      Men inte ska du göra dig av med din fina ”napplutta”! Gör ett träd! Om du klickar på länken i inlägget (under trädet) hittar du massor med inspiration.

  3. Här i huset har vi ingen fast telefoni längre. Men väl en iphone 5 plus med sprucken display. En fantastisk fin leksak!

    • Karin skriver:

      Fick just veta idag att 90% av femmorna har sprucken display, så ni är i gott sällskap!

      Fyrorna däremot går aldrig sönder. Men eftersom iFånarna har så dåligt ljud och opålitlig mottagning använder jag någon av våra fasta linor för telefonsamtal. Mobilen är mer för SMS, MMS, Whatsapp, mm.

  4. Anki skriver:

    Jag tror det var du som inspirerade Televerket till framtagningen av Diavoxen :)
    Vilket vackert knappträd! Minns farmors stora kaffeburk, som var fylld med knappar… minns att de lockade till mycket lek och skapande av både halsband och armband.

    • Karin skriver:

      I så fall var dom väldans snabba med produktutvecklingen!

      Visst är det ett underbart knotigt knappträd. Och inspirerande. Har du kollat länken? Det kan leda till visst knappberoende…

  5. Olgakatt skriver:

    Petmojen var intressant. En rysk vän köpte med sig en telefon härifrån på 90-talet och kom underfund med att nollan var i ”fel ände” för ryskt bruk. Hon fick räkna om när hon slog nummer men det gick det också. Knappsats är verkligen mycket nimmare!

    • Karin skriver:

      Jag minns hur man brukade ha en del välbekanta nummer ”i fingrarna” (och har i ännu högre grad i dag med knapparna). En nolla på fel ställe måste verkligen ställa till det!

  6. Tove Olberg skriver:

    Prima om och med knappsatser Karin! Och knappsatsen i trädform är ypperligt läcker!

  7. Musikanta skriver:

    Nytt tips för sysselsättning med barnbarnen. Har massor av knappar som jag inte vet vad jag ska ha till men som jag inte vill slänga utifall att.
    Är faktiskt bara inne på min andra mobiltelefon en I-phone. Men jag har svårt att klara alla finesser med den så jag vill inte ha någon ny med ännu fler saker som jag inte klarar av.
    Ingrid

    • Karin skriver:

      Ja, det är bäst att ta det lite lugnt med telefonbytena, om man kan. Jag råkade nog börja rätt tidigt med någon de första mobilerna, som använde ett annat nät, NMT (med väldigt bra täckning!). Sen blev det GSM-nät och nya telefoner. Jag skulle gärna fortsätta med den jag har, men den laddar ur på nolltid och låter sig inte längre uppdateras. Mobiltillverkarna har sett till att tvinga fram byten när de vill sälja nya telefonmodeller.

      Härligt med en massa knappar. Jag har sett knapptavlor där man limmat i stället för att sy fast knapparna. Snabbt och behändigt.

Kommentarer inaktiverade.