Såhär går det med klädnypor av plast när de får sol på sig. De spricker, precis som trollen. Det syns inte jättebra på bilden, men alla är avbrutna, ena benet eller båda (ja, den vita också). Vilket gör det krångligt att få bort dem från tvättlinan. Man måste bända upp munnen på dem. Och varför har jag då plastklädnypor undrar vän av ordning. Jo, för att en kompis från USA som hälsade på tyckte att de där träklädnyporna såg opålitliga och ålderdomliga ut.
Så hon köpte en massa plastklädnypor åt mig. Det här gänget är de allra sista.
Nu blir det trä i fortsättningen. Men när jag skulle inviga träklädnyporna gick det så här. Tvättlinan av plast brast.
Fördelen är visserligen att jag slapp plocka bort de trasiga klädnyporna en och en. De hamnade i den trassliga tvättlinehögen, tillsammans med de andra tvättlinorna som sannolikt skulle ha gått av de också, vilken dag som helst. Och så undrar jag förstås hur länge tvättkorgen av plast kommer att hålla.
Jo jag vet, ett verkligt lyxproblem. Jag lever ett privilegierat liv som har sådana skitsaker att irritera mig på.
Ibland är det så himla skönt att ha bara skitsaker att bry sig om.
Jag tror att det är ytterst nödvändigt också.
Jag har fortfarande mina gamla plastnypor kvar i nypkorgen, men
använder dem inte utan nu är det tränypor som gäller till allt.
Men tvättlinan är av plast….
Det blir liksom en påminnelse om hur bra man egentligen har det. Faktum är att jag slog mig ner på en sten en stund och tittade på den blöta, nyss hängda tvätten som låg där på backen och tänkte herregud, det finns de som inte har någonstans att tvätta. Eller ingenting att tvätta. Som kanske flytt utan att få med sig något alls.
Men du kanske ändå ska byta ut den där plastlinan …
Min plastlina – inomhus i garaget där jag hänger tvätt på vintern – är av plast. Den satte jag upp 1990 när vi flyttade in i vårt hus. Varje gång jag hänger upp någonting på den undrar jag om den snart kommer att gå av. Men den är fortfarande lika stark. Det är kanske väder och vind som påverkar plasten på ett annat sätt än inomhus. Jag håller med dig om att det är frustrerande med plastnyporna som alltid går sönder.
Ingrid
Det har du rätt i! Tvättlinorna av plast i källaren satte min faster upp någon gång i forntiden. Sjuttiotalet kanske? Och de klarar tunga laster utan att brista.
Andekdotisk datapunkt: Jag var lite slarvig och lämnade plastklädnypor kvar ute hela den senaste vintern. Nej det ska man inte, men i alla fall … Det märkliga är att de vita var de som var mest sköra och brast i småbitar vid nedtagningsförsöken. Alltså, samtliga vita gick sönder, medan blåa och röda (vilka bleknat i högst olika grad) till cirka femtio procent inte hade förötts av väder och vind utan fortfarande är i bruk!
Jag trodde i min enfald att man börjat göra klädnypor av plast för att de skulle tåla bättre att vara utomhus. Även på vintern. Men så är det uppenbarligen inte. ALLA mina (och de var många från början) har nu brustit. Men å andra sidan har jag brustit i klädnypsvård, eftersom de fått sitta ute året om.
Det finns en mycket god anledning till att endast svarta buntband får användas utomhus. Att endast svarta kablar och svarta fästelement fungerar.
Det är det ultravioletta ljuset som bryter ner plasten. Och allra mest bryts ljusa/ofärgade plaster ner. Svart plast stoppar UV-ljuset redan på ytan och då bryts inte plasten ner.
Klädstrecket i garaget klarar sig av samma skäl. Du har tydligen inte mycket direkt solinstrålning i garaget,
Och varför i allsindar gör man då inte klädnyporna i svart plast?! En affärsidé kanske?
Kanske, kanske inte.
Som klädnypstillverkare skulle jag nog vilja ha lite naturligt bortfall.
Men de svarta buntbandstillverkarna då? Och de svarta kabel- och fästelement-tillverkarna? De borde ju också tillverka vita och pastellfärgade buntband, etc, för åtgångens skull.
Det var ett jäkla bjäbbande!
Buntband är förbrukningsmaterial. Ungefär som spik och skruv. Den som inte kan tillhandahålla material som håller, och dessutom är föreskrivet i Installationsreglerna, försvinner från marknaden.
Klädnypor är mera att betrakta som kapitalvaror eller sällanköpsvaror. Där ligger det i tillverkarens intresse att göra dem mindre permanenta så att omsättningen ökar. Plastnypor är väldigt mycket billigare att producera och kan ges tilltalande kulörer, vilket troligen tilltalar husmor (hukar under slagen).
Vita och kulörta buntband tillverkas också, men endast avsedda för inomhusbruk.
Jo det förstås. Husmödrarna vill ha piffiga färger på sina klädnypor. Men jag har hört talas om husfäder som hänger tvätt. Vore inte det ett segment att satsa på. Svarta kapitalvaru-klädnypor till karlar? Eller till punk-ungdomen, kanske?
Säkert!
Satsa på det. Men jag kommer inte att investera.
Tack, SG, då är jag inte tokig utan anade mig till rätt samband!
Annika, du är nog väldans otokig, if you ask me.
Plastlinor är trädvänligare än de rostfria som redan fanns här när jag flyttade hit (-78). Det ser plågsamt ut nu när de stackars träden växt över de linornas fästen. Förresten har även sly och kirskål växt över det som en gång var öppen mark, och det är högst tvivelaktigt om något skulle torka i skuggan under de även förväxta asparna.
Margaretha
Ja, aj! de där ståltrådslinorna som skär in i träden vartefter, det ser verkligen ont ut. Jag har opererat bort några sådana, men de flesta sitter så inväxta att det troligen skulle göra större skada att ta bort dem.
Och att hänga tvätt bland kirs och sly har sina sidor – förutom att det torkar rätt långsamt måste man plocka bort fästingarna också.
Jag föreslår ett besök på Olatens Hus i Perstorp, med kunnig guide.
Här anar jag att kommentaren skrev på ett litet fippligt tangentbord, typ mobiltelefon, eller så. Men Perstorp är en bra ledtråd till Plastens hus!
Hahaha :-) Vilken underhållande syskon(?)-dialog! Fick mig ett gott skratt. Jag har plastlinor i träden och hänger tvätten precis framför älven (den kallade fiskegården som vi röjt ren för i år) Rena nöjet att hänga tvätt med den utsikten! Nu har jag sått gräs och får hänga tvätten inomhus :-( Annars hade jag tills i somras en vit tvättkorg i plast som börjar rasa sönder och samman och som jag äntligen bytte ut mot en jättefin rund tvättkorg i trä som jag hittade på loppis. Skulle inte vilja ha svarta klädnypor till den! Det är bra att ha småsaker/lyxproblem att reta upp sig på! De stora problemen är mycket jobbigare! Kram på dig Karin och ha en fin helg :-)
Visst är det syskongnabb när Skogsgurra är i farten. Och det går liksom av bara farten…
En tvättkorg av trä kräver nog handsnidade klädnypor av enträ, allraminst!
Trevlig helg till dig också!
Olikfärgade tvättklämmor är bra till mycket. En kompis med ett flertal allergiska familjemedlemmar – alla hade OLIKA allergier – märkte kastruller och bunkar med olika färger för att inte ta fel.
Fiffigt! Och det funkar ju så länge man håller sig inomhus med plastnyporna.