Årets julklapp

lotta lundgrenDet verkar vara många som fått samma julklappsbok i år och jag har själv gett bort den till höger och vänster: Lotta Lundgrens Tio lektioner i matlagning, men kanske allra mest om hur man gör när man lagar mat. Den är klok, kunnig och klarsynt. Samt lite lagom galen. Mången förälder ler igenkännande:

”Det finns många destruktiva krafter som vill beröva en människa hennes lust, motivation och förmåga att laga mat. Den mest kraftfulla är kort och gott BARN.”

Jodå, Lundgren försäkrar att hon tycker att det är barn, egna eller andras, som gör livet meningsfullt och att barn visserligen kommer till livet ”med uppdraget att stampa sönder ens lilla liv och göra konfetti av allt man trodde var viktigt, men det är ett rimligt pris med tanke på allt fint man får tillbaka.”

Men det kan ofta vara svårt att få dem att äta den mat vi väljer åt dem på det sätt som vi vuxna anser vara lämpligt.

hummerHon skildrar hur hon försökt allt, till exempel att servera middagen ”i dock- servisen, sittandes i badkaret med en rolig hatt på skallen”.

Hon har testat olika rätter ”inklusive pilgrimsmusslor, blodpudding, bräss, pekinganka, pizza, och Hummer Thermidor, vid alla tänkbara tidpunkter på dygnet. Inget av detta har fungerat. I alla fall inte över tid.” Räddningen heter fiskpinnar. Och att stålsätta sig mentalt:

”Negativa utlåtanden från matgäster som rutinmässigt äter sina egna snorkråkor är faktiskt inte något att bry sig om. Om det ändå blir knepigt att värja sig mot klagolåten, gör som alla moderna ledarskapsutbildade chefer nuförtiden: låt barnen prata på, tänk på annat och upprepa att ’jag hör vad du säger’.” Ett bra köttfärssåsrecept avslutar kapitlet.

På samma sätt går hon igenom matlagningens olika aspekter, med rubriker som Verktyg, Smak, Pengar och Instinkt. En mycket rolig och användbar bok om att laga och äta mat!

Det här inlägget postades i Böcker, Livet, vikten och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

8 svar på Årets julklapp

  1. Kicki skriver:

    Någon av ungarna klagade och jag föreslog att den som inte gillar maten lämnar bordet och lagar själv den mat den tycker om. Sedan dess har det varit tyst om den saken, det kan delvis bero på att många av recepten härstammar från dig.

    • Karin skriver:

      Fast de första fem åren är värst. Då vill man inte riktigt överlämna spisen till marodörerna. Därefter kan man göra som min (och din) kompis Ginni som deklarerade: ”I don’t cook”. Så det fick ungarna göra själva så gott det gick. Men hon såg i alla fall till att det fanns råvaror hemma.

  2. Kulturchefen skriver:

    Hm, låter nähästan som en bok för antimatlagare som jag! Anfall kommer emellanåt, då gör jag cirka tio halvmisslyckade maträtter på ett dygn, sedan går det över. Ofta hänger det ihop med etiskt betingade inköp såsom lokal gris, ekohöna eller liknande. Då får man liksom bestämma sig för att man kan koka fläsklägg och gilla det.

    Senaste anfallet är bara dagar sedan; då blev det fem fiskaktiga grejor till julbordet (familjen höll på att svimma) ur den här förträffliga publikationen som skulle ges bort i julklapp:

    http://www.adlibris.com/se/bok/ol-mat-recept-reportage-mikrobryggerier-9789174611953

    Rekommenderas för inspiration till salta grejor!

    • Karin skriver:

      Är du medveten om att länken går till en informativ sida om att brygga öl?
      Om du försökte göra sjömansbiff på torsk, eller någon liknande fisk förstår jag att familjen blev lite fundersam.

      • Kulturchefen skriver:

        Haha, jo, det är en massa recept på sånt man gör med öl, eller som passar till. Nubberöra, gravad lax etc. Sjömanstorsk låter för övrigt mycket mer logiskt än dito -biff. (Majlis.)

Kommentarer inaktiverade.