Byfånen som tillhandahåller fredagsteman denna månad har föreslagit Sill med tillbehör. Och eftersom denna fredag inte är vilken fredag som helst tror jag han menar att man kan skriva vad man vill, så länge det har med midsommar-tillbehör att göra.
Blommorna, midsommarstången, firandet i bruksparken…
En midsommar för länge sedan var min bästis Lena och jag kollektivt förälskade i en ursnygg yngling, som var ouppnåelig på många sätt. Han var för gammal för att bry sig om oss småflickor, han bodde inte ens på bruket utan någonstans långt borta, ovisst var och han var på tillfälligt midsommarbesök i våra trakter. Vi författade ett väl avvägt beundrarbrev, där vi förklarade hur vi kände för honom och varför, så gott vi kunde. Kanske skulle han förstå?
Och så gick vi till den gemensamma midsommarritualen i bruksparken med dans kring stången och saft och bullar och allt sånt.
Men det ville sig inte bättre än att vi tappade vårt meddelande på vägen och den som hittade det var förstås brorsan. Han kunde vara rätt retsam i vanliga fall, men här fick han dessutom en riktigt pikant anledning. Han utnyttjade den väl.
Och här har vi två små tjejer som är på väg till samma brukspark i modern tid, för att fira midsommar med saft och bullar. 
Med det önskar jag alla (även brorsan) en synnerligen angenäm midsommarafton!
Jag kan väl föreställa mig hur pinsamt det var… och hur ni blev påminda om det hela under en period.
Glad midsommar tillönskas! (tappa inga fler brev bara…)
Brorsan verkar ha glömt alltihop. Men det har inte jag.
Tappa inte flere brev!:) Härligt inlägg med en touch av nostalgi.
Jag skriver mitt inlägg närmare midnatt….
här är full rulle just nu.
Glad midsommar önskas
Karin
Idag skickar man i stället SMS till fel telefonnummer. Det kan bli rätt pinsamt det med!
Önskar dig en trevlig avslutning på denna midsommarafton och en bra helg i fortsättningen!
Om det var den sedermera välkände ekonomen/politikern så har vi ju i alla fall identifierat objektet. Men att jag skulle ha hittat ett brev har jag inget minne av. Och att jag skulle ha varit så indiskret som du säger har jag svårt att tro.
På den tiden var jag nästan fånigt medveten om etik, hälsade dessutom godafton med en lätt bugning och känner att jag nog passade bättre i söndagsskolan – som jag dock lämnade efter två sessioner, de var ännu läskigare än mig – och det är väl först i vuxen ålder som jag blivit någotsånär naturburdus. Det har tagit tid och till stor del har jag min chosefria hustru att tacka för bättringen.
Bilden. Så fantastisk. Fångar stämningen perfekt.
God och glad Missommar på er allihopa.
Lustigt nog har jag svårt att minnas den där välartade perioden i ditt liv. Och att du glömt den pinsamma tappade brevepisoden är kanske inte så konstigt. Det var mig det var pinsamt för och du retades väl av bara farten. Men glad midsommar i alla fall, som sagt!
Tror det var Gugge. Vi färdades ofta gemensamt och ett sådant tillfälle kunde han inte bara släppa. Det var han som var den retsamma. Jag var bara fånigt snäll. Det är i alla fall så som jag är ihågkommen av de flesta.
Objektet (det var tillåtet att objektifiera på den tiden) var väl WB? Eller minns jag fel?
Men SG då, inte skylla ifrån sig!
Men du har alldeles rätt i att jag kanske hade kunna vara före detta vice riksbankschefsfru om slumpen velat annorlunda. Det var nog trots allt tur att jag tappade den där lappen!
PS. Det alltid lika välunderrättade redaktörn påpekar att det ska vara VB, inte WB. Föremålet i fråga (aka ”objektet”) brukade själv inskärpa att han ju inte var av tysk härkomst och därför behövdes inget W.
Försökte vara lite diskret. Ville (fel stavning, vet) inte att det skulle vara alldeles självklart vem som åsyftades.
OK, det är en efterkonstruktion.
På tal om Missommar: http://www.youtube.com/watch?v=OAxWd2yy4pk
Kanske välkänd vid det här laget. Men tål att upprepas.
Hihi, stackars man! Han får nästan blodstörtning av upprördhet låter det som.
Undrar hur han uttalar den där medtagna maten när man är på utflykt …
Ps. Och den småländska stiftsstaden.
Du menar Väkssjö?
Nä, Väks-jö.
Ja, självklart. Och picknick.
Oj, arg på dalmål! Det tar väldigt bra.
Det där med att skriva ner hemligheter och skriva brev som man nästan inte själv vågar läsa, har det med att skapa ”farliga” situationer som syskon är snabba på att fånga och utnyttja. Som det känns igen! :-)
Väldigt sant! Syskon har särskilt gott väderkorn för hemligheter. På gott och ont!