Vedhuggarens klagovisa

Min farfar skrev en loggbok på vers, som är till tröst och glädje i många situationer. Som det här med veden. Det börjar bli oroväckande tomt i vedboden och med handsåg och yxa hinner man inte hålla jämna steg med spis och kamin. Men det är å andra sidan inte någon katastrof, för till skillnad från farfar har vi ju annan uppvärmning också;  att elda med ved handlar om trivsel och stödvärme under kulna dagar.

För farfar var det allvar. Han skriver en klagovisa om när veden var slut och det bara fanns några sura klabbar och en svårhuggen stubbhög kvar.  ”Vedhuggarens klagovisa”  har ett pampigt anslag:

Men det duger ju inte att bara klaga, eller åberopa moder Svea, verkar farfar ha tänkt. Det är bara att ge sig på den där stubbhögen, så han fortsätter:

Med yxa och såg så glada i håg/ nu storma vi an mot stubbarna

Nu visas skall hur vinter kall/ betvingas kan av gubbarna.

Någon gnällspik var han verkligen inte och senare finns en anteckning om att rötterna från stubbhögen blev material till en stol, som han ”mixtrade till”.

För oss gick det också bra, eftersom syrran och pensionären dök upp och var arbetssugna. Släpkärran var med och då är det jobba som gäller. På kärran stod vedkap och klyv och vår lilla stockhög, som har legat några år bakom vedboden, har nu omvandlats till många fina vedträn. ”Dagens bräda”, brukade pappa, snickaren, säga om sånt.

Här har vi några vedträn som kanske fått ligga lite för länge innan de blev uppsågade. Men i gengäld visar de upp en fantastisk färgprakt, med fina svampar som ser ut som fjärilar.

Och här står dagens hjälte och spanar in i det som vi brukar kalla naturreservatet (ett av dem, vi har några till) och undrar om men inte borde röja upp lite där. Jovisst, alldeles riktigt, någon borde röja där. Kan det vara jag?

 

Det här inlägget postades i Att odla, historia, Livet och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

26 svar på Vedhuggarens klagovisa

  1. Pettas-Karin skriver:

    Vilken glädje din farfar sprider med sina ord. Man borde kanske ta efter och försöka dikta vardagen vackrare på samma sätt

    Mycket vacker befjärilad ved. Ett smycke i sig:)

    Ha det gott i den sköna moder natur!

    Karin

    • Karin skriver:

      Befjärilad! Den kommer jag ju inte att kunna elda upp, någonsin…

      • Karin skriver:

        PS Det är väl precis det du gör på din blogg ”diktar vardagen vackrare” med fantastiska bilder och fina beskrivningar av livet hos Pettas.

  2. Kulturchefen skriver:

    Alltså farfarn … jag tänker att de där raderna vore roligare än det mesta som säljs i väggpoesiväg. Kanske tryckta på uppmuntrande vykort att skicka till vedeldande vänner? Isf ska du få min adress. :)

    • Karin skriver:

      Men att jag inte har tänkt på det! Och man kan ju brodera hans verser, kanske till och med använda hans vackra handstil. Tål att tänka på.

      • Kulturchefen skriver:

        … mummel, mummel … royalties … mummel …

        Förresten, har du läst Zarembas avrättning av svenskt skogsbruk på dn.se idag? Apropå någon gammal tråd vi haft här. Intressant, enormt subjektivt och rätt roligt skrivet.

      • Kicki skriver:

        Brodera, vilken strålande idé, gör det, jag har fullt med idéer redan och många bokstäver är det.

  3. Skogsgurra skriver:

    Ursäkta, både hyttis och jag har skött bevakningen av diverse blogga uruselt. Vi har dels befunnit oss på väg i nästan en vecka, dels missat att få boende med internet. Men det har löst sig. Vår informatör Alain (han känner folk som kände Evert Taube när det begav sig) har utfärdat ett generellt tillstånd att koppla upp sig på Bar l’Etang. Se detta värdepapper: http://www.gke.org/pub/files/Alains%20internet%20bon%201.jpg Så nu är det slut på friden.

    Vi blir borta ett par veckor till och har samlat på oss mängder med material om Camargue och Taube. Bilder, intervjuer, tjurbränning (när man bränner in bomärket) och tjurfäktning – den oblodiga sorten där tjuren ofta har bättre chanser än människan.

    • Karin skriver:

      Jamen DÄR är ni ju! Har saknat era insiktsfulla kommentarer ett tag. Hoppas ni har det någorlunda snöfritt i era trakter, med tanke på sommardäck och sånt. Och vilket tjusigt uppkopplingsintyg!

  4. Örjan skriver:

    Får mig att tänka på vedhandlarens reklam på hexameter.

    ”Huggen och ohuggen ved i större och mindre partier.”

    • Karin skriver:

      Vår hexameter haltar hela tiden, för antingen är det ohugget i stora partier, eller som nu, hugget.

  5. Örjan skriver:

    SG: Evert Taube? Innebär det inkluderande Marianne Greenwood?
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Marianne_Greenwood

    • Skogsgurra skriver:

      Ja! Marie Violante – vi ska träffa en förmodad älskare i morgon. Men han kommer nog att svära sig fri. Taube har ändrat en del namn. Den kaninjägare som presenteras som Pierre Chapeau har polarna på baren identifierat som Pierre Coulon. Och det där med kaninjägare var det lite si och så med. Dom menar att han var tjuvskytt. Professionell sådan.
      Mycket att reda ut och många överraskningar. Vi har skoj.

      • Kulturchefen skriver:

        Aha, ni är ute och far! Det förklarar den magra responsen i Lottens bås när jag frågade om en oljetanks värde. Hoppas ni har det gott! (och det löste sig så fint, så)

  6. Musikanta skriver:

    Om din farfar hade levt nu hade han säkert haft en plats som dagsversjournalist i en större tidning… Underbar dikt! Just nu sitter jag i ett beflugat rum och skriver på min dator. Ids inte gå upp från den sköna kontorsstolen och ta fram flugsmällan.

    • Karin skriver:

      Ja om farfar hade kunnat göra mer av det han egentligen ville hade det funnits mer att läsa av honom. Men jag är väldigt glad över det som finns i alla fall.

      Om du har tur har du lika begåvade husflugor som här. Det finns (fanns? – har inte sett till den på ett tag) en som klev runt på min datorskärm och ibland stannade den till och kliade sig i huvudet. Då insåg jag att jag nog borde skriva om den meningen.

  7. Lotten Bergman skriver:

    Aha, det är hit man drar sig om man vill kolla om Skogsgurra och Hyttfogden har överlevt bestyren bortitok.

    Den där handstilen er farfar hade … den skulle man tvinga på dagens skolbarn. Och mig själv, för den delen. (Jag lärde mig ”den nya skrivstilen” 1974.)

    • Karin skriver:

      Dom förekommer rätt glest här också, Hyttis och Skogsgurra, men verkar ha kul med Taube på Colla Bellas höjder eller var det är dom håller hus.

      ”Den nya skrivstilen”– är det den där som ser ut som textade bokstäver, med små streck som binder ihop dem? Som gör att många idag tror att t.ex. farfars skrivstil är svårläst. Visst var det en rätt korkad idé?

      • Skogsgurra skriver:

        Njae, Colla Bella och San Remos glada bagare – dit går det ju charterresor numera. Ingen som helst utmaning. Vi är i Saintes Maries de la Mer där Taube återupplevde sina år på Pampas och umgicks med grevar och baroner. Han var lite svag för sånt.
        Idag har vi deltagit i en komplett tjurdag. Den började med frukost (bröd, korv, skinka, ost plus vin) hos ett barnbarn, eller kanske ingift i familjen, till Taubes markis Baroncelli. Han fick ett ex av Taubes Svarta tjurar och menade att han omedelbart borde lära sig svenska. Sedan var det märkning av små söta tjurar, defilering genom stan och slutade med oblodig tjurfäktning på arenan nere vid vattnet. Oblodig för tjurarna, kanske man ska tillägga. Matadorerna kan få rejäla skador. Ambulanser utanför arenan vittnade om det. Några har dött.
        Nu sitter vi på Bar de l’Etang och utnyttjar fritt internet. Maten på ingående. Avslutar.

        • Karin skriver:

          Misstänkte att det var lite åt finlirhållet, men mina referensramar är nu en gång lite grovt tillyxade.

          Ni verkar ju ha det bra. Och vad trevligt med tjurfäktningar som ger tjuren en chans. Inte synd om er, inte synd om tjurarna, men kanske lite synd om matadorer, picadorer och banderilleros. Är det rätt uppfattat?

          • Skogsgurra skriver:

            Kommentarer och bilder kommer i den alltmer svällande dagboken. Idag var vi iväg och umgicks intimt med Mont Saint Victoire. Äntligen bra bilder av berget. Förstår att Cézanne var tagen av det. Det består till stora delar av aluminiummineralet bauxit och skiftar verkligen med moln och väder.

            • Karin skriver:

              Och var önskar ni producera dagboken, med bilder och allt? Hemma hos mig? Eller öppna eget? En egen hemsida kan lätt tillhandahållas mot en mindre peng. På mitt hotel kan man hyra in sig för 100 kronor per år…Kan det av nåt?

              • Skogsgurra skriver:

                Vi har ju ett eget litet ställe att hålla till på. Och dom fulingarna tar några hundringar i månaden. Vi utnyttjar det verkligen dåligt, det enda stället som vi använder är filarkivet.
                På tal om det och handskrift; vi fick lösenordet på en lapp. http://www.gke.org/pub/files/Bardeletang%20password.jpg

                Inte som Farfars, men rätt OK ändå.

                Filarkivet finns alltså på http://www.gke.org/pub/files och innehåller allt från rena fånerierna till en del bra bilder.

                • Karin skriver:

                  Filarkivet verkar ha stängt mellan hägg och syrén. Funkar månne det tjusigt handskrivna lösenordet?

                  (Om man klickar på länken till ert filskafferi kommer följande upp: 403 (Forbidden) – Åtkomst nekad
                  Åtkomst nekad till begärd fil eller katalog.
                  Access denied to requested file or folder.)

Kommentarer inaktiverade.