Pettas-Karin som bossar för fredagstemat under april vill att vi ska plocka fram flaskor idag. Undrar hur hon tänkte där?
Det finurliga med dessa fredagsteman är att man alltid kan komma på något som passar in, även om den första reaktionen ofta är: Nä, där måste jag allt säga pass!
Och när jag stod i köket och muttrade över idiotiska förpackningar och de nya mjölkpaketen som man måste ha en rörtång för att få upp, ja då kom jag förstås osökt att tänka på gamla tiders mjölkflaskor.
Eftersom jag i en avlägsen forntid var med om att gå till bonden med en mjölkkruka för att få mjölk, var det en trevlig nyhet när flaskorna kom. När man kunde cykla till Konsum och få mjölken i flaskor i stället.
Mjölkkrukan var tung, den slog otrevligt mot benen och var kall och hård. Möjligen var jag bara fyra-fem år när jag försökte, för minnet av mjölkhämtning med kruka är mest bara att det var ett mycket misslyckat projekt. I dag hittar man de gamla mjölkkrukorna i zink och koppar på Tradera och auktionssajter, men faktiskt också nygjorda i rostfritt stål.
Flaskorna var framtiden, moderna, hygieniska, lätta att diska ur, enkla att ta med sig och man kunde unna sig lyxen att köpa en liter åt gången, om man ville. En liter i botten på en treliterskruka var ju lite poänglöst, liksom. Jag får en liten nostalgikick av att köpa flaskmjölk utomlands, där det fortfarande förekommer.
Tetrapaken har ju ändrat allt det där och visst var det en lätt och trevlig förpackning när den kom. Men dagens dyrbara, energislukande förpackningar (som dessutom verkar vara ihoplödda av någon som tycker att man inte ska dricka mjölk) hur bra är de, egentligen?
På bilden är jag redo för en tur till Konsum. Och nu undrar jag: bytte man ut flaskorna, eller fyllde man på de flaskor man hade?
Uppdatering: Brorsan menar i en kommentar att jag missuppfattat ämnet. Flaskor + fredag borde ge helt andra associationer än mjölk, enligt honom. Men han har ett förlåtande sinnelag så han slätar över det hela med att vi ju hade helnyktra föräldrar. Pappa hade nog en lite oskuldsfull syn på laster, eller vad ska man säga om detta stilleben som han fotograferat och kallat just Laster.
Den tomma brännvinsflaskan har blivit ljusstake. Lasterna representeras av en kaffetermos, en kortlek, ett cigarrettpaket och ett nummer av Stålmannen!
Uppdatering 2: Här kommer lite flasknostalgi från Mora som syrran bidrar med, tillsammans med kommentaren: ”Tänk att
1. ni lyckades lura ut mig på vinden och
2. jag hittade mjölkflaskan direkt.
Den här med elegant handtag i praktisk plast samt plastkapsyl.”
En så pimpad och fin mjölkflaska har jag nog aldrig sett förr. Dessutom verkar det ju riktigt praktiskt.
Men Bästa Syster – du har ju missat hela grejen!
Förmodligen beror det på att våra föräldrar inte begagnade starkvaror. I normala hem var devisen att ”Nu är det fredag – då ska flaskan stå på bordet!”
Det kastar ju ett helt nytt ljus över temat. Kanske kompletterar på något sätt.
Mjölk i glasflaskor träffade jag på första gången 1960 då jag bodde inackorderad i Göteborg. Tanten jag bodde hos körde med glasflaskor och gick bara ner till mjölkboden, lämnade den tomma flaskan och fick en ny full. Jag kan inte tänka mig att man gick till Konsum och fick flaskorna fyllda genast. Det måste ha varit retursystem som gällde precis som med våra dagars öl- och läskbackar.
Och som dom hade (har) i USA. The milkman…
Själva behövde vi aldrig bekymra oss om glasflaskor. Vi hade ju lantbruk och varje kväll sålde min mor eller jag mjölk till folket runt om i byn. Det var ett trevligt socialt liv som levdes medan man väntade på att far min kom med den stora 50-liters mjölkflaskan med ny och lagom kyld mjölk. Sedan greppade man litermåttet och
mätte upp önskad mängd. Våra egna mjölkhämtare var Kockums grön-gula emaljerade, en-, två- och treliters. De finns fortfarande kvar här på vinden.
Folk köpte på räkning, man gjorde en mjölklista, som vi kallade den, för varje månad.
Och i en särskild gammal cigarrlåda av plåt lades betalningen, den finns också kvar.
Ja, de där grön-gula emaljerade minns jag! Och vilken trivsam mjölkhantering. Men alla prylar ni har på vinden borde det kunna bli ett litet museum, egentligen.
Men mjölkflaskorna: jag har ett vagt minne av att man fick mjölken ihälld i de egna glasflaskorna och så fanns det någon manick som förslöt dem med en rätt tunn stanniolhätta, eller liknande. Men det är som sagt mycket suddigt och det troliga är väl att man lämnade tillbaka tomma flaskor i utbyte mot fyllda.
Emaljerade pytsar med grön kant, Kockum grön, samlar ungdomarna på och betalar dyrt för. För mig är det bara potta.
Jag tror att han hade tänkt sig citationstecken runt ”Laster”. Den där bilden tror jag är tagen i en ensligt belägen skogshuggarkoja.
Varför? Ensligt belägen eftersom det tydligen saknades el – ljusstumpen i flaskan var nog inte avsedd att skapa mysig stämning. Skogshuggare eftersom det ligger en fil på bordet. Just den där typen användes att skärpa sågblad med.
Jag har alltid trott att den bilden är tagen någonstans i Karlshem. Kanske i ladugården, som ev användes som fikarum för rökare, när kon flyttat ut?
Jag tror att jag vet var det var! Vi cyklade till Tansbuarna en sommar. Vi skulle bo i ett tjusigt hus vid den redan då lite guldkantade sjön Tansen. Huset var inte alls särskilt tjusigt. Det var faktiskt ett ställe där ett gäng skogshuggare hade hållit till under vintern. Greta satte igång och städa och jag tror att till och med vi hjälpte till en hel del. Bilden är ganska säkert tagen innan det städades. Eventuella, mera lastbara magasin som Top Hat och Piff och Puff, hade nog parenteserna städat undan.
Rökrum? Har du alldeles glömt att man rökte var och när som helst? Precis som Kaffern pinkade.
Mycket möjligt och vid närmre eftertanke faller nog min ladugårdsteori på att fönsterrutorna är mindre där. Städningen minns jag! Det var VÄLDIGT behövligt.
Här en liten flaska som min mamma brukade hämta grädde i när hon bodde
hos en gammal dam i Stockholm på tjugotalet. Flaskan är 10 cm hög och rymmer
tre deciliter.
http://www.gke.org/pub/files/Graeddhaemtare%20red.jpg
Men så urgullig. Tre deciliter… om man inte visste det kunde man tro att det är en fullstor bulkruka.
Även jag fick cykla till Konsum och köpa mjölk i mjölkkruka, en gång cyklade jag omkull och all mjölk rann ut och skrapade upp ena knät. Jag skämdes. Ett brödpaket med snöret genom mitthålet på brödkakorna kunde man också ha på styret.
För övrigt tror jag att jag har tyget i kjolen du har på bilden kvar.
Då hade dom alltså någon slags påfyllnadsfunktion? Om man kunde ta med mjölkkrukan. Du minns inga påfyllnadsflaskor?
Kjoltyget bör i så fall vara rött, gult och grått.
Stämmer
Jag är osäker om glasflaskorna fylldes på, jag tror man lämnade flaskorna som pant och fick nya fyllda och förseglade med en färgad kapsyl i metallfolie. Är det någon som minns vilka färger kapsylerna hade, var grädde röd?
Däremot fyllde man på mjölkkrukorna i en maskin. En tant hade kommit på att lägga ner ett paket smör i krukan innan hon fyllde på mjölk. Det tyckte jag var väldigt konstigt. Jag har för mig att det blev polisanmält.
Jag minns också mjölkaffären på Villahed och tanterna som hade vita lösärmar och hur de sänkte ett litermått med långt handtag i de stora mjölkkrukorna och hivade upp en liter mjölk.
Jag tror det är ett av mina första minnen.
Det där minns jag också, Kicki. Det fanns också en slags pump med spak där man fick en halvliter per tag med spaken. Front i glas så att man kunde se att pumphuset var ordentligt fyllt.
Flaskorna på bordet var det ja. Vi har haft en massa flaskor i lergods på en hylla. När jag fotograferade dem noterade jag cirka tre decenniers damm. Så dom kom på bordet och blev dammade. Så här såg dom ut under dammet: http://www.gke.org/pub/files/Flaskor%20dammade%202.jpg
Fint kåseri. Jag blir falskt nostalgisk — minns inte själv tiden med mjölkflaskor, men tanken på att slippa returmaterial tjusar. När jag var liten hängde som dekor en uppsättning mjölkmått i rostfritt över spisen nere — skaften var långa med krok upptill och själva måtten cylindriska. Hur stora de var minns jag inte, men de var rätt många: de större för mjölk, de minsta för en liten eller ännu mindre skvätt grädde.
Jag tillskrev en gång Milko och frågade om de hade planer på att införa lösviktsförsäljning av mjölk, men det stupar förstås på hygienen. Men hur omöjligt kan det vara att lösa såna problem? Man skulle väl åtminstone kunna ha ett system med tunnplastbehållare i olika storlekar som kunden själv ansvarar för att skydda under transporten, för att slå över i valfritt kärl därhemma.
Eller nåt.
Lysande idé. Bag in box, men utan box, liksom. Borde kunna genomföras, särskilt om prisskillnaden mellan dyra kartonger och billiga påsar blir märkbar.
Sådana där mått minns jag också, särskilt gräddmåttet som man sänkte ner långsamt, långsamt i mjölkkärlet, så att bara det översta skiktet med riktigt tjock grädde kom med.
Fåglar är smarta och och hittar mat överallt. Jag minns att det fanns notser i tidningarna om hur fundersamma folk blev när kapsylerna på mjölkflaskorna plötsligt var borta och nivån på mjölken sjunkit en del. Så fick någon syn på en av tjuvarna och fotograferade – en talgoxe som brutit sig in i flaskan och drack mjölk.
För några hundra år sedan hade det blivit häxbränningar av sånt!
Tänker du på mjölkharen?
Ja, det gör jag nog. När korna gick i sin var det någon grannkvinna som var kunnig i magiska trick som hade tjuvmjölkat på något sätt och så var häxjakten i gång. Mjölkharen var nog inblandad i det.
Hahaha…..här har jag skrattat mig igenom all genialitet vad gäller flaskor och temat. Självklart har ju Skogs-gurra en poäng i det hela. Fredagstema och flaska;). Dessutom fick du ju till det rent historiskt också. Själv har jag aldrig varit med om mjölkflaskor men däremot om mjölkkannor i aluminium, hemska tanke.
Vad jag tänkte när jag valde flaskor till dagens tema vete gudarna. Jag såg en saftflaska på vår diskbänk och tyckte att alltid hittar man väl på någonting att skriva om.
Onekligen var det inte alls svårt för din del
Nu skall jag själv lägga pannan i djupa veck och se vad jag kommer på..
Ha en fin helg!
Karin
Detsamma! Och det ska bli spännande att se vart din saftflaska leder dig!
Fram till mittet-slutet 60-talet hämtade familjen mjölk från grannbonden (tills han slutade). 4 liter åt gången.
Då var kylskåp, vad jag minns, inredda så att denna mjölkkanna fick plats.
Mjölk som inte får säljas via butik i Sverige, dock i andra EU-länder
Mer info via senaste Meny P1. Ca 20 min in i programmet.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=950&artikel=5058759
Finland har tydligen annan lösning. ”Badmjölk” http://matalskaren.taffel.se/2009/08/02/badmjolken-avslojad-opastoriserad-mjolk-fran-finsk-skogsko/
Badmjölk! Som Cleopatra.
Rolig idé detta med fredagstema, och vad duktiga ni är att skriva! (–> till alla deltagarna) …men hur kommer det sig att det är bara kvinnor med i ”fredagstemaklubben”?
Jag har också mycket tydliga minnen av att gå till närmaste bondgård och byta mjölkkruka. Att hämta mjölk var barnens uppgift. Hos oss fungerade det så att man gick dit med en tom kruka, ställde den kvar och tog hem den man ställt dit föregående kväll som då var fylld. Sen gick mamma någon av månadens första dagar och betalade för månaden som gått.
ByFånen
Det är ju lätt att åtgärda! Det där med att det bara är kvinnliga fredagstemaskribenter. Klart du ska komma med i gänget. Det är bara att sätta igång och vem som nu blir nästa månads ”temavärd” sätter upp dig på listan så att alla andra också kan läsa. Gör det! Det är roligt att se, både vad det blir som man själv hittar på och hur alla andra behandlat det aktuella temat.
Tjena kusinen!
Jo, det är en alldeles otrolig överrepresentation av det andra könet. Men vi får nog skylla oss själva som inte får med oss flera av vår sort. Din närvaro betyder ju i alla fall en cirka trettioprocentig ökning. Inte illa!
Trevligt och uttömmande inlägg – gäller även kommentarerna. Tänkte också på mjölkflaskor när jag läste temarubriken. På sommaren var det min uppgift att hämta mjölk i en mjölkkruka- en mindre variant av den bönderna använde på den tiden – inte någon spann som väl var. Det var tungt och besvärligt att köra hem den på cykeln – den stora mjölkkrukan på ena styrhalvan och den lilla gräddkrukan på den andra. Vi hade någon kilometer till affären…
Tetran lanserades när jag läste i Lund i slutet på 50-talet. En sensation! Innan dess var det bruna flaskor som gällde. När vi bodde i Prag en sommar 1988 fanns det fortfarande bara sådan bruna mjölkflaskor som man lämnade tillbaka till affären när de var tomma.
Det där med att barnen skulle hämta mjölken verkar vara en allmän regel i olika delar av landet. Men attans vad svårt det var att manövrera de där mjölkkrukorna!
Tetrans lansering har en av döttrarna gjort någon redovisning om, jag tror på KTH. Tydligen var man inte riktigt klar med konstruktionen vid presskonferensen och tetrorna läckte lite, men det löste man med att presentera dem på ett band som spolades med vatten så att det inte märkes. Eller nåt åt det hållet…
Oh, på vilket sätt är Tansen guldkantad? Det är ju där jag haft nöjet att fira midsommar, serni.
Det var nog för att det var ”fint folk” som vistades där. Som du :)
Man tackar! Fast vi var bara högskolestudenter då. Och genomsnittligt rätt packade, vill jag minnas. Men vi förhöjde danslekarna med diverse instrument och sång i gengäld.
I norra, södra, östra eller västra buan, för att vara mer precis. (Och lite glömsk.)
Jag misstänker att det guldkantade för vår del bestod i att familjen överhuvudtaget åkte på semester tillsammans. Det var en sällsynthet. Och mina minnen från Tansbua handlar främst om intressanta publikationer som inte förkom i vårt hem. De mest olämpliga hade väl städats bort, men även den kolorerade veckopressen innebar nya spännande bekantskaper.
Svaga minnen: skumpigt på pakethållaren. Vi sov i höet på en bondgård någonstans på väg dit. En avgrundbacke ner till stranden. Det var mörkt och natt och plötsligt blev det ljust och dag, jag tror det handlade om fönsterluckor. Och någon var upprörd över kor som inte kom hem.
Hur gammal kan jag varit då, fyra, fem?
Jag tror att det var 1951. Året efter resan till Norge.
Övernattningen skedde i Husby, vid bron över älven. Helt rätt att strandkanten sluttar brant ner. Vår lite naturromantiska (och även ekonomiske) fader hade konstaterat att värdshuset tog betalt för övernattning.
Jag tyckte det var spännande.
51 eller kanske 52? https://www.karinenglund.com/wp-content/uploads/2012/04/cykelsemester.jpg
Jösses, ojoj. Kul att se, men inte, verkligen blandat!
Kul med din personliga historia! :-) Vi hämtade också mjölk när jag var liten, på 70-talet. Först från egen gård och sedan, när vi slutade med mjölkgård, hos grannen ett par kilometer bort. Men vi hade inga små, förhållandevis nätta mjölkkrukor/-flaskor, utan i en stor 8-10 liters mjölkstånka, som vi barn omöjligen kunde fixa själva, så där fick mamma och pappa turligt nog hjälpa till.