Långhåriga demonstranter – då och nu

Ockupera-Wall-Street-rörelsen – vad handlar den om egentligen? På fyra veckor har proteströrelsen blivit en exploderande stjärna, skriver Washington Post. ”Den samlar energi i stora kraftfulla mängder och sänder ut den till landets alla hörn.” Rörelsen har kritiserats för en oklar agenda, men deras svar är att de representerar de 99 % som landets olika institutioner och politiker struntar i idag. De vill ha bort storfinansens pengar från politiken. De vill minska de växande klyftorna i samhället. Occupy Wall Street finns nu i mer än 800 städer i USA. I varje stad tar de upp de problem som är mest aktuella där.  Republikanerna är inte glada – till skillnad från Tea Party-rörelsens protestmarscher som de gillar högt och rent. Occupy Wall Street har kallats Demokraternas Tea Party, något som Occupy Wall Street ogärna går med på. De vill inte inordnas i de befintliga systemen.

Medierna börjar uppmärksamma parollen “We are the 99” och inser att rörelsen kan växa sig stark. Washington Post citerar Obamas uttalande att Occupy Wall Street ger röst åt en vida spridd frustration över hur det finansiella systemet fungerar.

Många klagar dock på Occupy-rörelsens slafsiga klädsel och långa ovårdade hår, till exempel nationalekonomen Paul Krugman  och oväntat nog Bodil Malmsten.

Som en kommentar till sådana klagomål cirkulerar den här bilden på nätet, med texten:

”The next time someone complains about long-haired bongo players on Wall Street, send them this.”

Krisens förlopp finns egentligen bäst skildrad i olika Youtube-klipp, det mest pedagogiska av alla är det här, där komikerna  John Bird och John Fortune förklarar den amerikanske ekonomins kris under 2008 och framåt, i ”The Credic Crunch”.

Nationalekonomen Paul Krugman påminner om hur bankerna utnyttjade avregleringen av finanssektorn till att blåsa upp enorma bubblor genom ansvarslös utlåning. Och hur bankirerna sedan räddades, när bubblorna sprack, utan att det ställs några motkrav på dem. Att Occupy-rörelsen nu ger sig på Wall Street som symbol för ett dysfunktionellt och destruktivt finanssystem är helt logiskt menar Krugman.

I dag hålls ett möte i Stockholm, inspirerat av Occupy Wall Street. Det är tänkt som en sammankomst där man diskuterar konsekvenser av den ekonomiska krisen, med ökade sociala klyftor.

Det här inlägget postades i Debatt och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.