Men vad har vi gjort?

Sommaren är kort… Ja förlåt att jag tjatar, men jag fattar inte att den håller på att ta slut, denna efterlängtade sommar. Vi har unnat oss en ovanligt lång period på landet. När jag räknade efter fick jag det till bortåt hundra dagar. Hundra dagar! Men vad har vi GJORT frågar jag redaktörn, som borde veta för han var med. Alla dessa dagar, vad sjutton har vi gjort?!

– Tja, säger redaktörn, som verkar ta det hela mer filosofiskt, ta bastun till exempel. Hur många dagar blev det, sammanlagt?

Jag tänker inte försöka räkna efter, men jag har ju en hel del bilddokumentation att falla tillbaka på. Så här såg det ut i maj när vi slutade förneka problemen och insåg att vi måste göra något åt den lutande bastun. Turistattraktion? Den lutande bastun i Horndal? Nej, det funkar nog inte, det fick bli nya plintar och omdränering, i stället.

Gräsmattan, som hade hunnit etablera sig framför bastun, blev på nytt en leråker och det var bara att sätta igång och jämna ut enligt principen berg sjunken djup stå’n upp. Man kapar topparna, så att säga och stoppar ner dem i groparna.

När det fattas fyllning går man på jakt efter närbelägna tuvor och fyller upp med dem. Då skyndar man samtidigt på återväxten och om man hittar sjok med gräsmatta som man kan ta är det naturligtvis bingo. Såhär såg det ut efter bearbetning med spade och hacka och ifyllning med ett femtiotal kärror jord från tomtens olika hörn.

Men fortfarande för magert för nytt gräs att trivas. Ett lager mull skulle behövas. Om man tar 40 säckar med 60 liter blir det drygt två kubikmeter jord. Om man sprider ut två kubikmeter på tre hundra kvadratmeter blir det – ja, just det: ett tunt lager jord. Säckarna är lite tunga och det enklaste var att skicka dem utför slänten på egen hand.

Det var extrapris för tre säckar, så det blev 39 säckar, i stället för 40.

Och har man sett på 17! I mitten på juli hade den första omgången gräsfrön tagit sig riktigt bra och nästa omgång är på väg.

När vi kommit så långt var det dags att ersätta den provisoriska lastpallstrappen med någon stadigare. Här känns det som om bastuprojektet plötsligt tog en gynnsammare vändning för nu nedsteg ett par änglar från himlen, nämligen syrran och svåger Gösta som förklarade att de hittat den ideala födelsedagspresenten till mig: ett däck med vidhängande bastutrapp. Eller hittat… de snickrade det helt enkelt! Delvis i ösregn.

Och så slutade det dramat lyckligt med födelsedagsmingel på bastudäcket och dess sittvänliga trapp, som snabbt etablerat sig som favorittillhåll på tomten. Av respekt för PUL mm väntade jag med att ta bilden tills i går då det var lite folktomt.

Jo, redaktörn har väl rätt i att det gick åt några dagar på detta projekt, men inte alla hundra. Måste fråga honom vad jag gjort alla de andra sommardagarna som försvann.

Det här inlägget postades i Att odla. Bokmärk permalänken.

9 svar på Men vad har vi gjort?

  1. Kicki skriver:

    Jag har tappat bort juli, jag vill ha tillbaka den och det är lite brådis. Jag hann inte bada färdigt.

  2. Karin skriver:

    Knappt sett röken av juli månad. Kanske SMHI vet? Om det blir ett par varma dagar ska det nog gå att bada igen, men under pågående regnperiod är det inte så lockande.

    • Skogsgurra skriver:

      Ni har ju för sjuttsingen gjort en massa saker under sommaren! Riktiga workaholics tycker jag att ni verkar vara hela bunten. Vi har i stort sett bara hunnit med en dörr – och där är det bara ena dörrbladet som kan anses helt klart.

      Det är ovant att nånting blir gjort på huset överhuvud taget. Lite mot praxis och tradition – om man säger. Men, nu när vi märker att det ger resultat så ska vi nog fundera på lite jobb nästa sommar också. Om vi får vara ifred för dom där förbaskade kunderna, som jag så gärna skyller på och som jag aldrig kan säga nej till.

      • Karin skriver:

        Men hundra dagar! Och inga kunder att skylla på. Kräver lite samtidshistorisk forskning tror jag, för det känns nervöst med en borttappad sommar.

        Men lite kul är det väl ändå med renoverandet? Kan lätt bli en last.

        • Skogsgurra skriver:

          Joo.. det äger nog sin riktighet. Men ovant är det.

          Det höll på att gå riktigt överstyr för några veckor sedan. Då ringde Smörjarn (inga namn) och undrade om jag kunde ta hand om en skylift och se till att den USAmerikanska laddaren också skulle klara vår nätspänning och frekvens. En omkonstruktion som skulle appliceras på alla sådana skyliftar som importeras till Europa.

          Tänk dig själv! En skylift på gården! Till fritt förfogande. Vad kunde inte det ha lett till?

          Som tur var verkar det som importören hittat en annan lösning.

  3. Denna sommar var helt otroligt somrig, men den försvann så fort. Jag tror att det beror på att så många saker pockade på uppmärksamhet. De dagar jag minns är de då jag hann vara med i nuet och njuta av solen, värmen och alla fina möten.

    Men nu efter två veckors arbete har vi vaknat till regn, regn och åter regn i sju dagar. Inte mycket sommarljus men fortfarande ljumt ute.

    • Karin skriver:

      Klokt, Eva! Det kommer att vara stunderna vid sjön, roddturerna, fikarasterna, och samtalen, framförallt samtalen, som finns kvar som minnen. Varat, inte görat.

  4. Carina skriver:

    Hej Karin,

    Trevlig loggbok från ditt lantställe!

    hälsar
    Carina

    • Karin skriver:

      Välkommen hit Carina, kul att du tittade in! Vet du, jag upptäckte just att jag har lämnat en möjlighet att kommentera även bilderna, vilket du ju gjorde och då syns inte kommentarerna. Knäppt, men jag har bara missat att sidan är uppbyggd så. Nu har jag i alla fall flyttat hit din kommentar i stället och ska försöka ta bort kommentarsfunktionen på bilderna. Vem vet hur många kommentarer som försvunnit den vägen. Kanske blir måste ringa någon support för detta, så det är bara att ta sats (se dagens inlägg!).

Kommentarer inaktiverade.