Festskrift. Det ni!

Man har förärats en festskrift. Ein Festschrift. A party pamphlet. Un publication du fête. Una scribona festivitates. Det är inte var dag, faktiskt. Bakgrunden är bland annat det renoverade dasset. Med anledning av mina insatser har Skogsgurra festskriftat mig, som redaktör för TPH-amatörernas medlemstidningen och publicerar en trevlig intervju som jag knappast hade gjort bättre själv. ToalettPappersHållar-amatörerna dokumenterar och rapporterar om intressanta toalettpappershållare runt om i världen, med viss övervikt för de skandinaviska länderna. Själv har jag bidragit i all blygsamhet med en rapport från några EU-länder för ett antal år sedan. Ska se till att lägga ut den på lämplig plats när jag hittar den.

I alla fall: Skogsgurra påminner mig också, med anledning av dassrenoveringen, om Chic Sales fina lilla bok Specialisten. Han går igenom allt man behöver veta om dassens konstruktion, funktion och inredning. Jag kan bocka av de flesta expertråden. Det dass som farfar byggde en gång klarar utan vidare en expertgranskning. Färgen, till exempel, spelar inte så stor roll, men man måste ha vita knutar. För hur ska man annars hitta i brådskan och mörkret. Vita knutar är helt centralt. Placeringen är också viktig. Avsides, men gärna i närheten av vedboden så att man liksom inte går på dass utan hämtar ved och medan man ändå gör det…

Farfars dass byggdes i anslutning till både vedbod, ladugård och hönshus, så det var inga problem med att maskera sina dassturer med andra ärenden. För märkligt nog var dassbesöken var lite hemliga och dasset hette hemlighus.

När vaudevilleartisten Charles Partlow Sale, alias Chic Sale började turnera på landsbygden med sin monolog om det perfekta dasset var det först bara för en manlig publik. Dasstemat ansågs för känsligt för damer. Men ryktet spred sig och kvinnorna ville också höra honom. Det gick bra och bond- mororna tyckte det var väldigt kul.

Farfars dass uppfyller alla Specialistens kriterier, utom på två punkter. Det har fönster. Det avråder Specialisten från. Men på farfars dass är fönstret så fiffigt placerat att det inte går att kika in, såvida men inte plockar fram en stege förstås, men det gör man ju inte. Specialisten anser också att man ska ha en dörr som går inåt. Man vill ju kunna sitta med halvöppen dörr och om det då kommer någon kan det bli besvärligt om dörren öppnas utåt. Om den öppnas inåt kan man sparka igen den. Men det problemet löste farfar med den fiffiga järnpinnen som man hakar fast i dörren och kan dra igen den med om det skulle behövas. Annars är det helt enligt Specialistens ritningar, bra fallhöjd, vita knutar, lämplig sitthöjd, funktionell inredning. För den som vill höra Specialistens monolog om dasset finns den i två delar här: del ett och del två. Gjorde inte Hasse Alfredson en svensk variant på det temat?

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

6 svar på Festskrift. Det ni!

  1. Cecilia N skriver:

    Jag har insett att det finns anledning till att gratulera, förutom dasset alltså. Grattis!

    • Karin skriver:

      Tack och bock! Jag brukar säga att det är roligare med andras födelsedagar än mina egna, men jag tror att jag får revidera min uppfattning lite. Mycket rolig dag med många trevligheter.

  2. Kicki skriver:

    Ja det var mycket trevligt och det var alldeles underbart att sova i ladugården och tassa ut till dasset alldeles bredvid i gryningen.
    (oinvigda läsare lugnas med att ladugården har varit kofri i många år och är fint ombyggd till gästrum)

  3. Grattis i efterhand till både födelsedag och dassmålning, och som vanligt både informativa och roliga texter. Om du någon gång skulle byta ut toapappershållaren kan jag rekommendera denna – ett kopparlock i botten, en vackert snidag ”pinne” fastsatt i lockets lilla handtagslögla rakt upp, ca 3 toarullar hög. Den står på golvet, inom räckhåll. Bild kan jag visst inte lägga in här, du får kolla på min blogg. Kram

Kommentarer inaktiverade.