Nollreferensakuten

För några år sedan skrev jag om en nollreferensgran. Ni vet en sån där gran vars ambitionsnivå ligger så lågt att man inte kan tänka sig att gå under den.

Det är bra att ha nollreferenser på olika områden här i livet och jag ville gärna hjälpa till med ett porträtt av min skruttgran, som jag har beskrivit här.

När skruttgranen hade tappat ALLA barr, beslöt jag att den hamnat under nollgränsen, dvs på minus, så jag letade upp en gammal plastgran i källaren i stället. Det var en gran som jag hade köpt på 1980-talet under kraftfulla protester från omgivningen.

Till och med taxichauffören som körde hem mig med plastgranen protesterade, fast han var förstås från Grangärde i Ludvikatrakten.

Men plastgranarna som gjordes på åttiotalet var välgjorda och slitstarka och den har hängt med i alla år. Den har tjänat oss väl och det var alltid lika kul varje jul att piffa till den lite; forma grenarna så att den blev lagom burrig och symmetrisk.  Nu har den dock försvunnit ur mitt liv. Efter ett par flyttar det senaste året, plus en tillfällig evakuering på grund av vattenskada, går det inte att hitta granen. Den är så försvunnen en gran kan bli.

Att ge mig ut i skogen för att ta en gran på traditionellt vis hinner jag inte. Att köpa gran känns lite avigt. De nya plastgranarna är lite för plastiga och de ”levande” (dvs nymördade) granarna vet man aldrig hur de uppför sig. Lösningen dök upp i ett bortglömt shoppingcenter utanför Stockholm. Gott om parkering, tomt i köpladorna, inga köer vid kassorna, trots att det bara är några dagar kvar till jul! Jag behövde en ny vattenkokare och när jag kryssade genom diversebutiken såg jag GRANEN.

Den såg precis ut som min nollreferensgran, gles och spretig, men gjord av plast och ståltråd. På paketet redovisas ärligt hur den ser ut. Nu har jag fogat ihop den och försökt få fason på grenarna. Det är väl lite som jag föreställer mig att flintskalliga karlar har det, om de försöker dölja flinten med överkamning. Det var svårt att få grenarna att sprida sig så att det inte blev långa kala delar av stammen mellan dem. Granen är svårsåld, tydligen, för efter att ha satts ned i flera steg kostade den nu bara 60 kronor.

Men varför, undrar kanske någon (hallå syrran!), varför allt detta besvär? Man behöver väl ingen gran? Jo, det är svårt att avskaffa granen helt, när det sedan många år är en fast tradition att barnbarnen ska komma och hjälpa mig klä granen med allt miniatyrpynt som de tillverkat genom åren. Med riktigt mycket pynt kommer nog inte de kala delarna att synas.

Och funkar inte det får vi väl göra en parafras på Magnus, Brasse och Eva-sången ”Se på vår fiiina gran…” Jag kan tänka mig att barnaskaran med förtjusning sjunger

Se på vår fuuula gran
Den fulaste granen i stan
Det finns ingen likadan
eller fulare gran här i staaan

Så varsågoda att använda min nollreferens som riktmärke. Alla andra granar kommer att framstå som riktiga praktexemplar vid jämförelse.

God jul på er!

PS. Kom ihåg att det är en bra idé att stoppa alla plågsamma julförsök!

Uppdatering 21/12. Syrran bidrar med ett innovativt julförsök – eller granförsök, snarare. Inte plågsamt alls, men tyvärr inte godkänt av syrrans barnbarns föräldrar. Det ska va GRAN, så detta konstverk tillverkat av fiberfästen för spinnrock har fått underkänt. 

Det här inlägget postades i Efterlyst, historia, Jul, Tur och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

31 svar på Nollreferensakuten

  1. Kicki Englund Frost skriver:

    Huh? Vem, jag??
    Gran, det kan väl vara bra att ha om man hittar någon. Förra året hade vi en fin gran på lut bakom dasset i fäboden men då var vi helt ensamma på julen och gran kändes lite onödigt, i år är kommer alla hem men nu har granen blivit för stor.
    Funderar på att ta alla fiberfästen till spinnrockarna och sätta i en kruka, kan bli lite spretigt men med mycket pynt kan det nog bli bra. Det är ju modernt med alternativ.

    • Karin skriver:

      Det alternativet har jag lite svårt att visualisera. Men det kanske kommer ett blogginlägg om det, med bild (sa hon förhoppningsfullt).

    • skogsgurra skriver:

      Kicki sa: Förra året hade vi en fin gran på lut …”
      Det gör väl inget att granen lutar? Och att den står bakom dasset i fäbon kan vara riktigt bra. Då slipper känsliga personer ta anstöt.

      Tänkt konversation i Selja:
      – Har ni ingen gran i år? säger den traditionstyngda besökaren
      – Jo, det har vi. säger du. Men eftersom en liten gran motsvarar ungefär 20 A4 ark och vi i alla mail uppmanas att inte skriva ut dem så är detta vårt sätt att lösa det problemet. Man kan väl säga att vi kommer julskammen på skam?

      Både jag och Hyttis har kravlat oss upp ut influensaträsket och ligger flämtande på strand.

      Vist ja, fiberfäste? Används fiberkommunikation i spinnrockar numera? Eller vad är ett fiberfäste?

      • Kicki Englund Frost skriver:

        Karin, kan du lägga upp den där bilden på min alternativa julgran. Den är gjord av fiberfästen, (Distaff, Herkul om man så vill).
        Nu är det dessutom så att barnbarnets föräldrar kräver julgran och då blir det naturligtvis julgran.

        • Karin skriver:

          Aha! Jag tänkte få avnjuta den på din blogg. Men nu finns den här i stället, till allmänt beskådande.

        • skogsgurra skriver:

          ”Blåntenar” tror jag det hette förr på tia. Åtminstone om man spann blaggarn. Minns att Farmodern (Matilda) en gång när jag hälsade på förtjust utropade ”Har du blaggarnsbyxer på!”

          Det var nog inte lin utan bomull men färgen var lite blekt gulbrun och påminde tydligen om blaggarn. Det där måste jag googla!

      • Karin skriver:

        Gran på lut… det är något som inte stämmer. Fisk ska det väl va?

        Grattis till relativt tillfrisknande, Skogsgurra (och Hyttis!). Nu finns fiberfästen att studera i det uppdaterade blogginlägget.

  2. Karin Eklund skriver:

    Så bra att det ordnade sig med granbestyret! Dessutom väldigt förmånligt.
    Kickis ide´ om granbygge är ju väldigt kreativt.
    Här vare gran….en liten en i kruka på bordet i år.
    Och jul blir tror jag, i alla fall.

    God jul!

    • Karin skriver:

      Gran i kruka låter lagom. Av min numera försvunna plastgran använde jag till sist bara toppen. Den blev en förtjusande minigran som det var kul att göra minijulprydnader till. Och den nya plastgranen är tillräckligt liten för att de ska passa.

      Jul blir det nog hur man än gör – god sådan till er på Pettas!

      • skogsgurra skriver:

        ”Jul blir det nog…”
        Inte för alla. Vi ligger ganska långt ner i influensaträsket och försöker kravla oss upp.
        Barn, barnbarn och barnbarnsbarn drar till Hundöarna (måg har tydligen gjort förmånliga affärer med bostäder). Så egentligen är det perfekt timing.

        Illa mår vi, men billigt blir det. Och, om man tänker lite; va ska man med den hysteriskt överhaussade och panikslagna så kallade ”julefriden” (jo ska vara ”e” med där, annars blir det inte rätt) så tror jag att vi föredrar en avgrundinfluensa

        God Jul i alla fall

        • Kicki Englund Frost skriver:

          Krya på er och till nästa säsong tipsar jag om vaccin.

          • skogsgurra skriver:

            Det är det alltför många som gör, tipsar alltså.

            Och just i höstas tog vi oss till VC. Och sedan åkte vi på värsta flunsan. Vi brukar klara oss bra. Men när den överlastade vården lägger sig i så blev det inte bra.
            Vi kanske fick fel vätska i sprutorna?

  3. Cecilia N skriver:

    Ostädat och tröttigt. Jag jobbar och resten av den härvarande familjen hälsar på den delen av familjen som kompletterar det hela. Så jag tänkte hoppa över gran. Men så tänkte inte maken som bänglade hem en nyköpt nymördad.

    Jaja.

    God Jul!
    Och krya på, Skogis och Hyttis!

    • Karin skriver:

      Så kan det gå. Vårda den nymördade ömt. Och ta det mycket lugnt med städandet. Man kan kisa lite, så ser det fint ut i alla fall.

      Nu är jag tillbaka i min Skarpnäckslägenhet (som du hjälpt mig inreda) efter nästan fyra månaders evakuering pga vattenskada. Sofforna står där de ska.

      God jul!

  4. Mia skriver:

    Tittar in som hastigast och önskar er en God Jul!

  5. Karin Eklund skriver:

    Jag å min sida gillar Kickis julgran.
    Julgranar ska vara innovativa och glädjespridande.
    Jag brukar vinnlägga mig om en gran eller liknande som lever hopplöst, ofta något spretigt som har vuxit på omöjligt ställe och som haft snaran hängande över toppen. En riktig nolltolerantvariant. Och gissa om de märkligheterna får folk att skratta, först lite i mugg men så småningom mera i gapflabb .
    God fortsättning!

  6. Karin Eklund skriver:

    Mjugg…. Förstås

    • Karin skriver:

      Precis den sortens granar är tacksammast att ta hand om. Och i mitt fall blev det ju en fullträff med en missväxt plastgran!

  7. Skogsgurra skriver:

    Ja, ni.

    Ni hålls och tafflar med era så kallade nollreferenser.

    Bah! Och lappri, säger jag.

    Hyttis ramlade ur sängen och jag var så svag att jag inte orkade få upp henne. Vi arrangerade en släpa fram till trappen där hon lyckades sätta sig så hon kom i vertikalläge igen. Det var varken intressant eller utmanande. Men telefonerna hade förfallit och ingen hade kommit på att det är vår enda livlina till grannarna.

    Och sedan fick jag åka stor fin bil med blåa lyktor och plingrande bjällror (nästan) till det stora sjukhuset.

    Där hade alla fått för sig att jag skulle få ”endast vätska” fastän doktorn hade sagt annat. Ungefär tio olika vårdlag på fem dagar. Och eftersom doktorn inte var tillfinnandes vågade ingen göra annat än vad första vårdlaget hade missuppfattat. Säkrast så.

    Jo, en gång serverades jag tomatsoppa. Misstänkt lik nån slags hummerextrakt i färg och smak. Då kom dom och skulle byta , men då hade jag tröttnat och tog mig loss ur diverse sladdar och övervakningssystem. Stal en rullstol (med det låga kaloriintaget var jag faktiskt mycket nära att svimla åv. Hittade entrén och nöp en taxi som tog mig hem. Fick taxin att stanna hos Marockanen på hörnet där chauffören hjälpte mig att köpa mjölk, frukt och gröna bananer innan jag vände hem till Pörtet.

    Där blev det fest på druvor, mandariner och stekta flamberade bananer.

    Så, bortsett från den sprudlande finalen idag så törs vi påstå att vår jul låg på en rejäl nollnivå. Inte bara lite slött och skvalpade på vattenmärket för nollvivån.

    Och jag kan inte säga annat än att det var en vilsam – om än utmattande – jul.

    God fortsättning på er!

    • Karin skriver:

      OJ! Det där är inte någon nollnivå, det är långt under plimsollmärket, en rejäl minusnivå vill jag nog hävda, utan att egentligen veta om plimsoll kan användas som referens här. (Plimsollmärket används även inom kemin i exponentläge i anslutning till en storhetssymbol för att beteckna att storheten gäller under standardiserade betingelser/standardtillstånd eller standardförhållanden).

      Hur mår ni nu?

      • skogsgurra skriver:

        Det är inte ofta veklagans ljud hörs ifrån Pörtet. Men nu ska vi sträcka oss så långt som till ett blekt ”Sådär”

        I den av den utmärkte Kommendör Carl Smith:s år 1914 utgivna och likaledes utmärkta NAUTISK ORDBOK är betydelsen av ”PLIMSOLL” och dess betydelser för olika fartygs nedlastning i olika hav och årstider följande:
        Märke som skall åsättas lastångare UTOMBORDS, midskepps, samt att fartygen ej få nedtryckas djupare än märket angifver.
        Dessa märken kallas fribordsmärken och skola enligt de svenska lastlinjebestämmelserna: SSV beteckna sommarfribord i sötvatten och S samma märke i saltvatten, V märket för vinterfribord i saltvatten. Därefter säger Smith o.s.v.

        Riktigt vad det kan tänkas syfta på är oklart.

        Men en man som är noga att påpeka att P-märket ska sitta UTOMBORDS (och inte inne i kajuta eller på bryggan) kanske gärna vill gardera sig. Han kan ju ha glömt något?

      • Karin skriver:

        Aj då, ”sådär”…
        Inombords, förmodar jag?

  8. skogsgurra skriver:

    Utan att gå in på oetiska detaljer vill jag nog snarast säga ”perifert”

    Det är mest där jag hålls numera.
    http://www.elinor.se/lyckan-kommer-lyckan-gar-och-vander-ater.html/

  9. Ja, det var en historia det.
    Eftersom vi firat jul i Sverige har vi varken gran eller pynt här i Wales, men vackert julfirande hos sonen i Sverige.
    Gott nytt år!

Kommentarer inaktiverade.