Inlåst i städskrubben

På allmän begäran kommer här en liten rapport från julskyltningen i Horndal, som ligger i södra Dalarna. Där låg tidigare, längs Stora vägen, ett pärlband av affärer. Det var bageri, järnhandel, bokhandel guldsmed och urmakare, klädaffär, möbelaffär, en bokhandel till, två sybehörsaffärer, fotoaffär med ateljé, färghandel, blomsteraffär, handelsträdgård,  mjölkaffär, slaktare, konditorier, flera mataffärer och jag har säkert glömt några (fyll gärna på!).

Julskyltningen var ett stort evenemang –  alla som var verksamma vid Stora vägen ansträngde sig verkligen att göra det extra fint och spännande i skyltfönstren, som täcktes med brunt papper tills det var dags att avtäcka dem på skyltsöndagen.

Lottorna sålde kålsoppa och varm korv vid Trekanten och i den stora NTO-lokalen ordnade den lokala målargruppen Grifflarna en välbesökt utställning varje år.

Inträdet var 50 öre och av gruppens kvarlämnade räkenskaper kan man se att det vanligtvis såldes kring tre hundra biljetter.

Nu har Horndalsgruppen Gränsmålarna tagit upp traditionen igen och i år var det utställningar igen i Horndal, för andra året i rad. Som gammal medlem i Grifflarna fick jag frågan om jag vill vara med.

Då är det bara att låsa in Arga akvarellisten i städskrubben och börja leta igenom vad som kan tänkas få komma med på utställningen, av årets produktion.

Dessutom finns det en hel del målningar av medlemmar i Grifflarna, målningar som en gång blev kvar hos mina föräldrar på Ängsbacken och de går ju också att visa idag.

Min pappa tog en hel del foton från verksamheten och det fick bli en improviserad fotoutställning med några av bilderna från Grifflarnas träffar, på Ängsbacken, i Horndals skola och på målarutflykt till Ingeborgbo.

Och här är resultatet, färgstarka Grifflarna-målningar från femtiotalet. Osignerade.

Jag hann inte ta särskilt många bilder från evenemanget i år, men här är i alla fall en skymt av mitt rum, vägg i vägg med Grifflarnas.

Först ”svarta hörnet” som nog var det färgstarkaste. Och så en vägg med olika Stockholms-motiv, mest från Slusseneländet, som jag haft på nära håll i många år.

Kul att traditionen hålls vid liv. Kul att träffa så många konstintresserade. Och nu kan arga akvarellisten få komma fram igen ur städskrubben och gå lös tills det blir dags för nästa års utställning.  För det blir förhoppningsvis en ny utställning nästa skyltsöndag.

På affischen finns alla utställarna med, på fyra olika platser.

Det här inlägget postades i Arga akvarellisten, Att måla, Foto, historia, konst och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

10 svar på Inlåst i städskrubben

  1. skogsgurra skriver:

    Tack! Den allmänna begäran är härmed effektuerad.

    Det var ett slit att hitta till Lumsheden. Som utflyttad hade jag ingen aning om att det var det där nya (för mig) huset vid Trekanten som hette så. Och lokalbefolkningen kallade det för en massa olika saker. ”Schackklubben” var det som bryllade för allra mest.

    Men där finns en schackklubb! Och klubbning pågick för fullt. Det kändes fint och riktigt. Helt i linje med de gamla bruksorternas verksamheter på många plan.

    Den där argsinta/e kan väl få bli kvar i städskrubben på obestämd tid. Tror det blir bäst så.

    • Pysseliten skriver:

      Ahh, här hänger du! Ett litet tack nu, men kolla mejlboxen också. ;-)
      Tack Karin för konstrundan. Det blev en trevlig kväll, men alltid går jag med känslan – vi hann ju inte prata! Bilder är därför bra – säger så mycket mer.

    • Karin skriver:

      Ja, Skogsgurra, Lumsheden är väl inte det första man kommer att tänka på utan snarare ”Bredvid Loffes bar”, eller ”Där nya Konsum låg, vid Trekanten” eller rentav ”Vid Delboms skoaffär, i banklokalen”. Men kul att du hittade dit till sist i alla fall!

  2. Kristina skriver:

    Men oj vilken fin skildring av skyltsöndagen både då och nu.
    Plötsligt minns jag hur det var med papper för fönstren som togs bort när det var så dags. Särskilt i Boden när jag var barn. Min bror och jag uppträdde i ett skyltfönster. Det var stadens leksaksaffär. Peder var helt naturlig och åkte rutschbanan medan jag var mer obekväm. Jag fick en daladocka och min bror en liten sjöman. Dockan är kvar men jag vet inte var, på vinden förmodligen. Ska leta. Oj vilka minnen som kom fram genom din fina berättelse.

    • Karin skriver:

      Vilken grej med dig och din bror i skyltfönstret! Måste ha varit det årets stora attraktion.

      • Kristina Lejdström skriver:

        Det var mycket folk utanför men om vi var den stora attraktionen har jag inte en aning. Det var det där med papperet för fönstret som du skrev som drog igång minnet. Så målande. Och alla dessa butiker, bio och konditoriet. Hästar med timmerlast också som man kunde tjyvåka på. Obs detta var för länge sedan, tidigt 40tal i en småstad högt upp i Norrland.

  3. Paula skriver:

    Horndal, södra Dalarna, hm skämskudde på, knappt jag skulle hitta dit trots att jag själv bor i södra Dalom…Fantastisk konstutställning, imponerad… Vi är på samma breddgrad men ändå en bit ifrån…

    • Karin skriver:

      Riktigt kul att få samla ihop och gå igenom produktionen och se vad som kan gå att visa upp.

      Ja, du finns åt det sydvästra hörnet till, tror jag, och Horndal ligger i det sydöstra. Jag brukade åka till Grängesberg rätt ofta, när Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek hade sin depå där och jag vill minnas att det var bortåt femton mil.

  4. Klara Ovidia skriver:

    Nu må jag som ju är en känslomässig reaktör – heter det så ? Om inte hittills så gör det det f.o.m nu! Antar du godkänner :-)
    Inlåst i städskrubben – arga akvarellisten – nu har jag med största sannolikhet knäckt koden rent filosofisk – det är på så sätt du får till det!! …
    och har jag inte knäckt koden så gör det inget heller för nu har jag ju sett med egna ögon från din utställning, så roligt! Grifflarna – du en del av, vad kom Grifflarna från – jag menar valet av just det namnet? …. och sedan Gränsmålarna?
    Svarta hörnet det mest färgstarka – gottar mig i beskrivningen.
    Du har mycket att fint att visa upp! Det visste jag … :-)
    Väl passande med din fars fotografier till utställningen också.
    Glädjande inlägg!

    • Karin skriver:

      Tack Klara Ovidia! Jag tror att namnet Grifflarna kom sig av att min pappa (som startade det hela) gillade griffeltavlan som idé. Vi hade en stor griffeltavla i köket, där man kunde sitta och skissa, sudda ut och försöka på nytt. Det där prestigelösa, prövande sättet att rita tyckte pappa om och uppmuntrade mig att hålla på. Det skulle inte förvåna mig om det är därför Grifflarna heter så. Och gränsmålarna har medlemmar både från min hemort i södra Dalarna och från andra sidan gränsen till Gästrikland, som bara ligger några kilometer bort.

      Så kul att de har tagit upp den gamla traditionen från femtiotalet med utställningar på skyltsöndagen!

Kommentarer inaktiverade.