Livet efter 70

När det gått 70 år efter författares, konstnärs eller kompositörs död är deras verk fria att använda. Så tidigare i år tog Mercedes Benz några rader ur Karin Boyes dikt I rörelse och använde i sin TV-reklam. Medan en bil susar fram i ett vackert landskap hör man

Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd
 

Inget författarnamn, inget om var texten var hämtad. ”Va?” var det många som sa. ”Sådär får man väl inte göra!” Mercedes Benz menade att det gick bra, med hänvisning till upphovsrättslagstiftningen. Men då hade de missat de bestämmelser som kallas klassikerskydd, som handlar om ”ett grovt åsidosättande av konstnärlig pietet och ansvarskänsla”.

odd zschiedrichFör att reda ut begreppen bjöd De litterära sällskapens samarbetsnämnd (DELS) in Svenska Akademiens kanslichef, Odd Zschiedrich i går kväll, på Ekermanska malmgåden vid Tantolunden. Han berättade hur akademien agerade i Karin Boye-fallet där de tog kontakt med Mercedes Benz och förklarade för dem att de av allt att döma brutit mot regeln om konstnärlig pietet och ansvarskänsla. Mercedes Benz försvarade sig med att de hade frågat Karin Boye-sällskapet, som konstaterat att 70-årsgränsen passerat. Vad de däremot inte kände till var bestämmelserna om klassikerskyddet, som akademien kan tillämpa. Innan det hela blev en formell rättssak drog dock Mercedes Benz tillbaka sin reklam.

Och så brukar det gå till, de få tillfällen då klassikerskyddet aktualiseras. Svenska Akademien, Konstakademien och Musikaliska Akademien har i uppdrag att vara vakthundar på sina respektive områden. Konstakademin har protesterat mot reklam för hamburgare som använde da Vincis Den sista måltiden; då avbröts den reklamkampanjen. Musikaliska akademien har i regel haft inställningen att man bör acceptera nytolkningar, men när Duke Ellington jazzade upp Grieg på sin skiva Swinging Suites menade akademien att det var ett övertramp. Inte heller det fallet prövades i domstol, eftersom skivan drogs in.

Ett mer känt fall är när TV 4 avbröt Strindbergs enaktare Den starkare för reklam. Dramatikerförbundet anmälde det till Svenska Akademien, med motivering att det var en ”kränkning av såväl dramatikerns konstnärliga integritet som av publikens rätt till sin konstnärliga upplevelse”. Svenska Akademien valde att inte agera själva, utan anmälde programmet till Granskningsnämnden för radio och TV, som fällde programmet och TV 4 fick böta 50 000. En enaktare är ju ändå en enaktare.

Odd Zchiedrich (ja, han är van vid att folk säger ”Prosit!” när han presenterar sig) var mycket underhållande; de litterära sällskap som var representerade fick nyttig information, god svampsoppa och fin sång och musikunderhållning med Sofie Livebrant, som bland annat tonsatt Karin Boye.

Det här inlägget postades i konst och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

20 svar på Livet efter 70

  1. LupusLupus99 skriver:

    ”När det gått 70 år efter författares, konstnärs eller kompositörs död
    är deras verk fria att använda.”

    Det stämmer inte riktigt, i alla fall inte när det kommer till musik.
    Exempelvis så har några av de stora skivbolagen köpt upp stora delar
    av rättigheterna till den klassiska musiken och gjort den till ”sin” musik.

    • Karin skriver:

      Ack ja, det är ett snårigt område detta. Borde kanske smyga in en brasklapp: ”När det gått 70 år efter författares, konstnärs eller kompositörs död är deras verk i princip fria…”

    • Redaktören skriver:

      Stämmer det? Är verkligen inte Mozarts musik fri att spela och uppföra?

  2. Redaktören skriver:

    Intressant rent juridiskt att staten ger de konstnärliga akademierna rätt att uppträda som ett slags offentliga prokuratorer enligt romersk antik sed.

    Noterar också att vetenskapsakademin inte fått samma uppdrag. Lika så bra det. Så mycket vidskepelse i form av new age, healing, astrologi, mm som finns, skulle den i så fall snart inte få ägna sig annat än att åtala folk.

  3. Eva skriver:

    Intressant och så bra att de vann över Mercedes!

    • Karin skriver:

      Mercedes insåg nog hur impopulära de skulle bli om de lät det hela gå till rättegång. Ibland räcker det tydligen att höja rösten!

  4. Olgakatt skriver:

    Kan man tjäna en hacka går folkvett och respekt fort ur, inte minst hos reklamfolk. Men det måtte vara ett snårigt kapitel juridiskt om man inte kan komma överens innan det gått för långt.
    Odd Zchiedrich har jag mig veterligt aldrig träffat men jag kände hans, sedan några år bortgågna, utomordentligt trevliga mamma Birgit, både i hennes roll som apotekschef och som gediget konstkunnig.
    Eftersom jag gillar Kiviksmusteriets bordsdryck Da Vinci är jag glad att Konstakademien inte tycks ha något emot varken namnet eller den vackra etiketten på flaskorna.

    • Karin skriver:

      Det ser ut som att Kiviksmusteriet håller sig inom gränserna för det tillåtna med god marginal. Det ska mycket till innan det innebär ”ett grovt åsidosättande av konstnärlig pietet och ansvarskänsla”.

      Kan tänka mig att Odd brås på en trevlig mor!

  5. Krönikören skriver:

    Där ser man, nu har jag lärt mig något. Så om jag vill använda ett citat ur en bok går det bra om författaren har varit död i mer än sjuttio år och citatet inte är allt för välkänt. Har jag förstått rätt?

    • Karin skriver:

      Du får till och med använda citat av jättekända författare, bara du inte förvanskar det på ett sätt som riskerar att ”kränka den andliga odlingens intresse” eller så att det är ”för den bildade allmänheten djupt kränkande”, enligt två av de citat som jag antecknade i förrgår kväll. Men det skulle du väl ändå aldrig göra, så det är ingen fara!

  6. Musikanta skriver:

    Sjunger ”Låt mig få tända ett ljus” med kören utan tanke på att det inte skulle vara OK eftersom det är Mozart som har skapat melodin. Där har man i alla fall behållit den ursprungliga melodin som den är och inte jazzat eller rockat upp den. Kommer ihåg vilket förfärligt hallå det var när Charlie Norman gjorde om Anitras dans till boogie-woogie.
    Ingrid

  7. Karin skriver:

    Jag tror inte att ni alls kvalar in i definitionen ””för den bildade allmänheten djupt kränkande”, tvärtom. Kanske något i stil med: ”för den bildade allmänheten mycket vederkvickande och vackert.”

    Men trots allt hallå kring Charlie Normans version av Anitras dans tyckte tydligen akademien att det var OK.

  8. Spanaren skriver:

    Tack för bättre vetande till min livsryggsäck *tumme upp*
    Alla ska testa först och hinner säkert dra in massor av pengar innan de drar tillbaka något som de med all säkerhet visste var fel /kram

    • Karin skriver:

      Ja, det finns nog de som kallt räknar med att först blir det ståhej för att vi bryter mot någon regel och sedan får vi en massa cred för att vi backar och ändrar oss.

  9. De där Karin Boye-raderna använde sig Tommy Svensson av i fotbolls-VM -94. Så att killarna skulle förstå hur det låg till med fotbollen och livet.
    Tycker nog att Charlie Norman, Ellington och även andra borde ha fått hållas. Beethoven har allt rockats upp några gånger också.
    Och Bengt Ohlsson skrev Gregorius, får man göra så mot Hjalmar Söderberg?

  10. Karin skriver:

    Ja det funkade ju! Jag menar, vi fick ju brons i fotbolls-VM 94. Och jämrans vad spännande det var.

    Man får nog göra väldigt mycket med klassikerna, men jag tror att Svenska Akademien härsknade till bland annat för att Boye inte fick någon cred för sina rader. Det tror jag nog att Tommy Svensson hade lite ordning på.

Kommentarer inaktiverade.