Tvätt

Lördagstemat är Tvätt. Jag har samlat ihop lite tvättbilder från förr, då tvättandet var tungt arbete, ofta i kallt vatten, med lut, tvättbräde och klappträ.

Först tvätt vid arbetarbostäderna i Horndal, en tvättmiljö som Johan-Olov Johansson skildrat i novellen Stortvätten. Första bilden är kanske hundra år. Andra bilden är troligen från 1930-talet och den tredje från 1980-talet.stortvätten

fyrbotvätt

skänksvängOch sedan, vid samma sjö, ser man först min farmor som tömmer tvättkaret nere vid stranden och sedan min mamma med brorsan i bakgrunden.

farmor med bykkaret

 

tvätt vid rossen

Och så en bild från Årängsån, som är ett utflöde från sjön. Här har mamma tagit med tvätt, vedträn och tvättmedel ner till ån. Det var så man fick tillräckligt med rinnande vatten för att kunna skölja lakan och annat skrymmande. Syrran och en kompis tittar på.

tvättplats årängsån

Det ser ju rätt idylliskt ut, och var det kanske också, soliga sommardagar. Men jag tror nog att rinnande vatten och tvättmaskin hör till de moderniseringar som underlättat mest av allt för kvinnorna.

Idag borde det ju vara enkelt. Men Sanna Levelius finurliga tvätt-berättelse, Den sjunde tvättkorgen inspirerad av Ingmar Bergmans Det sjunde inseglet, antyder något annat. Fler av Sannas bilder hittar man om man klickar på länken.

jag är tvätten

 

Lördagsbloggarna är Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet,Malin, musikanta Olgakatt, Pysseliten Nästa lördag är det Träning som tema.

Uppdatering: Karin på Pettas tar över tema-ansvar i mars.

Det här inlägget postades i Lördagstema. Bokmärk permalänken.

22 svar på Tvätt

  1. HeLena skriver:

    Tack o lov för tvättmaskinen!! Den är väl det enda som jag inte kan tänka mig att vara utan om strömmen skulle gå…

  2. Karin på Pettas skriver:

    Jag kan ta marstemat på mina axlar!:)

    Underbara bilder. Det ser idylliskt ut, men
    Ändå tror jag att man njöt av att tvätta ute på somrarna i alla fall.
    Annat var det när sjön var isbelagd. Som barn var det förstås roligt även när isbitarna skvalpade i lakanen som skulle sköljas. Vi sköljde våra kläder i Västerhamnen, för om Pommern. Ibland i Slemmern på motsatta sidan av stan.

    Det är lätt som en plätt att tvätta kläder i våra dagar. Där står maskinerna och både tvättar och torkar allt åt en, medan man kan ägna sig åt annat under tiden.

    • Karin skriver:

      Jag såg en gång en intervju med en guldgrävare (guldvaskare) i norra Finland, som fick lite frågor om hur han ordnade sitt liv rent praktiskt i en ganska traditionell miljö.
      – Hur klarar du tvätten, undrade reportern.
      – Jag tvättar ju i sjön.
      – Men på vintern, då den är frusen?
      Då log guldgrävaren lite roat och skakade på huvudet:
      – Ingen människa tvättar väl på vintern!
      Fast det gjorde man ju. Även om det var något helt annat än sommartvätten.

      Toppen att du tar marstemana!

  3. hyttfogden skriver:

    Vilka fina bilder och ett ”äkta fotografi” därtill. Här hos oss finns inget större vattendrag där de kunde blaska med sin tvätt utan det fick bli i det s k brygghuset där stora kar och en pannmur gjorde tjänst. Hur en riktig stortvätt gick till finns det många fina exempel på i litteraturen.

    Någon gång på 40-talet ställdes en jättestor tvättmaskin, ett riktigt åbäke med eldrift, in i vårt mjölkrum. Man fick förstås förvärma vattnet och slå i och sedan bearbetade en vinge i maskinens botten tvättgodset. Så fick man tappa av vattnet och byta till nytt och när tvätten ansågs klar kopplade man in en vridmaskin, som man noga måste passa sig för.

    En veck0tvättmaskin från Elektrolux gjorde entré och vad jag minns värmde inte den heller vattnet utan det fick man hälla i särskilt.

    Eftersom jag alltid tyckt om att göra utställningar fick jag uppdraget att en sommarhelg för byalagets räkning berätta om forna tiders tvätt. Det finns en uppfattning här i byn om att vår stora vind rymmer de mest ovanliga saker och
    kompisarna ansåg att jag nog kunde hitta tvättgrejer där också och så blev det.

    Nere vid hyttbäcken hade vi kläder till tork, gamla särkar och byxholkar, dukar och
    lakan och mattor. Någonstans ifrån hade vi fått en tvättmaskin av trä som såg ut som någon slags vagga, som ingen egentligen förstod hur den skulle användas. Förklaring fick vi av en person som bevistade vårt arrangemang. Man skulle tvätta mattor i den, de lades i tvättholken med vatten och såpa och sedan vaggade man mattorna som små barn fast inte så varligt och inte sjöng man till heller, fast det kunde man ju göra om
    man ville det. Och vi provade och mattorna blev, nåja, ganska rena men inte var det som med rotborste och såpa .

    • Karin skriver:

      Alla dessa föga arbetsbesparande uppfinningar vittnar ju om hur arbetskrävande det var. Och i novellen Stortvätten (som jag länkat till i inlägget) vittnar Johan Olov om att det var besvärligt för karlarna också, för fruntimren var inte på något vidare humör när det drog ihop sig till stortvätt.

      Vilka fantastiska resurser ni har av alla slag i Grannergsdal!

  4. Olgakatt skriver:

    Ett riktigt slit var det att tvätta – konstigt att det var kvinnogöra med tanke på alla muskler det krävde. Men den sortens inkonsekvenser har vi ju fortfarande i vår könsuppdelade arbetsmarknad. Män jobbar med knapptryckningar i industrin, kvinnor med tunga lyft i vården….

    • Karin skriver:

      Undrars om inte inkonsekvenserna tilltagit, för på den tiden då bilderna togs – i alla fall de första fyra fem, var kroppsarbetet tungt även för karlarna.

      Jag såg en film från Avesta Jernverk, troligen 1930-tal, där jag framförallt lade märke till hur magra alla var. Med det intensiva fysiska arbetet fastnade inte en gram överflödigt fett på kropparna!

      • Olgakatt skriver:

        Visst har du rätt! Och nog är det konstigt att inte fler kvinnor slår sig in på traditionellt manliga arenor där det nu robotiserats till max. Och får högre lön medan de trycker på knappar och övervakar.
        Fast då kommer det argument jag fått höra många gånger: ”Det är inte bra att det blir fler kvinnliga läkare för det sänker lönerna även för oss män”!
        Magerheten kom sig både av bättre matvanor – sill och potatis istället för hamburgare och läsk – och mera kroppsarbete. Inget behov av gym eller jogging, inte!

  5. Skogsgurra skriver:

    Bilden från Årängsån, med den så kallade ”klappbryggan” som hänger i sina kättingar från ett par stolpar som var nerslagna i dyn väcker minnen.

    Ett är att detta var sista stället i ån där man kunde tvätta. Cirka 100 meter längre ner släppte järnverket ut rost- och oljebemängt kylvatten från valsverken och allt som hamnade i det vattnet blev ohjälpligt skitigt.

    Ett annat minne är att jag och några kamrater, vi var nog 10-12 år, en gång försökte oss på att göra en flodfärd på den murkna och tunga klappbryggan. Vi lyckades få loss kättingarna från stolparna och hade tagit med oss matsäck inför den långa färden ner till Dalälven och vidare ut i havet. Att vi måste ta oss förbi ett antal dammar och kraftstationer tänkte vi inte på. För oss var det havet som gällde.

    Klappbryggan sjönk ömkligen, men landfästet var kvar, så vi mer eller mindre hasade ner i ån och matsäcken flöt iväg. Vi räddade matsäcken och åt de blöta smörgåsarna medan vi torkade i solen. Vi berättade inte detta för någon och efter någon dag var klappbryggan återställd och allt glömt.

    Men, man kan aldrig vara säker. Nu kommer klappbryggan igen och hugger mig i ryggen.

    • Karin skriver:

      Låter som om ni läst Huck Finn!

      Jag minns hur jag satt på bron över Årängsån, alltså efter alla utsläppen från bruket och beundrade de vackra regnbågsskimrande formationerna på ytan. Men det gick inte att fånga färgprakten i handen, då blev det bara kletigt och brunt.

      • Skogsgurra skriver:

        Säkert hade vi läst Mark Twain. Men det var nog inte nödvändigt med litterära förebilder. Vi levde vid och i vattnet på somrarna och varje möjlighet till variation togs tacksamt till vara.

        Oljefilmen på Årängsåns yta hade idag karaktäriserats som en miljökatastrof och orsakat omedelbart driftstopp. Då, på femtiotalet, var det ett vackert färgspel vars negativa följder på sin höjd kunde uppfattas som kletigt och brunt.

        Idag överreagerar man på allt. Politisk korrekthet, kränkta individer och oreflekterade kraftåtgärder vid minsta avvikelse från idealtillståndet. Jag är ganska trött på allt detta.

  6. Tove Olberg skriver:

    Underbara bilder och berättelser om tvätt!

  7. Musikanta skriver:

    Fruktansvärt arbete som kvinnorna hade förr i världen med tvätten. Det var bara på sommaren som min mamma var tvungen att koka tvätt i en gryta utomhus. Övrig tid hade hon alltid tillgång till tvättmaskin även på 40-talet. Tidigare hade hon nog lämnat bort tvätten, jag såg henne aldrig tvätta något än senare i maskin.

    Men då hade man ju separat centrifug, så man fick ta ur tvätten ur den stora maskinen och lägga i centrifugen. Nu är det ju så enkelt, bara trycka på en knapp och göra något annat under tiden som sagt var.

    Det är bara på landet som vi tvättar ute på bryggan – trasmattor. Utmärkt att ligga där och skura och sedan skölja i vattnet. Är det vackert väder och varmt torkar mattorna fint efter några timmar.
    Ingrid som inte tvättar särskilt ofta.

    • Karin skriver:

      Ja, det var ett slit. Nu när tvättmaskinerna blivit så praktiska som de är idag, kan man unna sig lite nöjeskörning i form av mattvätt på bryggan. På sommaren. Om det är fint väder!

      Det byggdes badhus och tvättinrättning hemma i Horndal på 40-talet, dit kvinnorna kunde gå med sin tvätt. Måste ha varit en väldig lättnad att kunna tvätta inomhus på vintern i stället för att stå nere vid ån i kylan. För även om man körde dit stora järngrytor som man eldade under, var det ju kallt att skölja i ån.

  8. Kulturchefen skriver:

    Välkommen hem! Jag skulle nog aldrig ha rena kläder om jag levat då; har svårt nog att få till tvätten i maskin.

  9. Pysseliten skriver:

    Kanske har jag nämnt det tidigare, men vid en resa i Modena i norra Italien passerade vi en liten by med ett torrt litet vattendrag. Jag såg att detkunde rinna mer vatten i diket för det fanns en mysko anläggning som ledde av vattnet i en krok. Vid kanten av kroken fanns en uppmurad platå med reling med ”holkar” i. Jag frågade vad det var och tänkte på romarnas tidiga kunskaper i att leda runt vatten till termalbad. ”För tvätt”, blev svaret. Jaha, så där kunde kvinnorna i byn samlas och lätt leda rubt vattnet i en prakrisk liten loop med ryggvänliga tvättholkar. Dom kan säkert ha varit hundra år gamla, men tyvärr varken frågade jag mer eller fotograferade.

    • Karin skriver:

      Listigt! Eftersom tvättandet är så tungt tror jag att kvinnor överallt i världen försöker hitta sätt att underlätta. Här har några kvinnor i Kenya gjort en minilagun för sin tvätt och de använder brofundamentet för att behandla och vrida ur tvätten. Jag hade tänkt ha med bilden i mitt tvätt-inlägg, men glömde den, tills jag läste din kommentar. tvätt i kenya

  10. Gnuttan skriver:

    Ibland vet vi inte hur bra vi har det, vi som växt upp under en tid då tvättmaskinen alltid haft en naturlig plats i hemmet. Tack för fina foton och berättande!

Kommentarer inaktiverade.