Ha! Try me!

”Det är bara första höger och så tredje vänster och så höger igen vid T-korsningen, hur enkelt som helst. Du kan inte missa det.” Händer det att folk säger till mig och jag nickar och tror rentav själv (ibland i alla fall) att jag ska fixa det. Hur ofta har jag inte hört den där frasen, på olika språk: ”You can’t miss it!” Jag brukar tänka i mitt stilla sinne att då har ni inte riktigt förstått vad jag kan.

I går var det dags igen. Jag tog mig med hjälp av dubbla GPS-uppsättningar till rätt adress. Det var bara någon enstaka gång som jag var tvungen att stanna för att utreda hur GPS:en tänkte när den till exempel sa: ”Sväng höger”, på ställen där det inte fanns någon väg till höger. Men när jag kollade på kartbilden insåg jag att jag i vanlig ordning blandat ihop höger och vänster och att där faktiskt fanns en väg som jag kunde svänga in på.

månskenNär jag skulle åka hem efter en trevlig kväll struntade jag först i att koppla in någon GPS. Den allmänna meningen var att det var skitenkelt att hitta rätt: höger vid första och så höger igen.

DET skulle jag väl ändå klara. Jag och mina två passagerare rådslog för säkerhets skull om vägen. Jo, här har vi ju första höger. Sedan höger igen vid nästa. Vilket ledde oss till vägs ände vid en vacker sjö med ett fantastiskt månsken. Dags att aktivera GPS-lotsen och sedan gick det bra.

Jag skulle förstås ha tagit en månskensbild, för det var så fint. Månen var liksom större än vanligt. Det får bli ett utsnitt ur en månskenstavla i stället. Nej, det är inte jag som har målat – det är inte riktigt min stil. Vem som har målat är mer av en gåta, som jag återkommer till. Det är mycket ovisst vem det kan vara och ju mer jag kollar desto ovissare blir det.

Men en sak är säker att nästa gång någon säger till mig: ”You can’t miss it”, då kommer jag att svara: ”Try me!”

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

15 svar på Ha! Try me!

  1. Karin på Pettas skriver:

    Du tyckte det också! Att månen var större och rundare än tidigare…
    jag trodde att jag inbillade mig.
    Ibland kan man köra rejält fel med gps-hjälp också.
    Den vill ju så gärna gena, denna fena och vi har hamnat på ett par roliga äventyr
    där vägar har varit under byggnad.
    Men nog undrar man ibland hur man överhuvudtaget har hittat någonstans innan gps-tiden.

    • Karin skriver:

      Ja, den såg ju ut som en fullfjädrad augustimåne!

      Det bistra svaret på frågan om hur man hittade före GPS-tiden är att det gjorde man ju inte. Den där lilla manicken spar oändligt mycket tid åt mig.

      • Skogsgurra skriver:

        Det där med månens relativa storlek finns bra förklarat här: http://en.wikipedia.org/wiki/Moon_illusion
        Det handlar om att vi inte uppfattar det så kallade himlavalvet som en sfär utan som ett flackt lock. Månen är förstås hela tiden lika stor men vi tror att den är längre bort när den ligger nära horisonten än när den står högt. Och då vill hjärnan gärna att det konstanta synintrycket beror av att diametern är större. Vilket den inte är.

        • Karin skriver:

          Förstod jag det där, månne? Varför ser den inte alltid extra stor ut nära horisonten, undrar jag fortfarande.

  2. Pysseliten skriver:

    Nämen, så det blev! Med en ensam Karin i bilen hade jag aldrig sagt att det var enkelt, det är det ju nämligen aldrig! Tur med det vackra månskenet ändå! ”Alltid något, sa han som fick se Åmål!”, måste kanske revideras.

    • Karin skriver:

      Ja! Det blir mycket mer poetiskt med: ”Alltid något sa han som fick se månen över Valloxasjön.” Och när vi vänt och hamnat på rätt köl gick det hur smidigt som helst. Väldigt lite trafik på vägen och trevligt sällskap i bilen.

  3. margaretha skriver:

    Påminner mig om semestrar på kontinenten, innan det fanns förbileder. Jag tror det var i München vi frågade en trafikpolis, hur vi skulle komma ur sta’n. Han rabblade ”rechts dann links und dann geradeaus” i ett antal kombinationer, och slutade med att säga att då, när vi svängt, och inte svängt, skulle vi hitta en av hans kollegor med vit kask – och han skulle leda oss rätt. Visst, vi svängde och vi körde rakt fram, och efter en halvtimme stod där en polis med vit kask – samma polis som vi redan frågat! Vi fick poliseskort ur sta’n.
    Margaretha
    som lever
    lycklig utan
    gps

  4. Karin skriver:

    Men så underbart – poliseskort ut ur stan! Jag tror jag åker till Berlin bums. Utan GPS.

  5. Lotten Bergman skriver:

    Oss dysdirektiker emellan: jag skulle efter att vi skildes åt igår köra Knivsta–Eskilstuna men på inga villkor följa den föreslagna vägen bortåt Kvicksund eftersom bron där var avstängd just igår kväll. Då gällde det att i Enköpingstrakten SLIIIIITA sig från GPS:en och svänga vänster mot Strängnäs. Så det gjorde jag.

    Alldeles för tidigt, visade det sig. Så nu vet jag att på lördagar vid kl 22:15 är det i centrala Enköping inte en levande själ ute.

    • Karin skriver:

      Och inte i morse i sjutiden heller! Vad GÖR de inomhus hela tiden i Sveriges närmaste stad?

    • Pysseliten skriver:

      Enköping – Sveriges folktommaste stad. (Så, nu vaknade alla.) Kan meddela att det var lugnt även på sjukhuset när jag var där för lite sedan.

      • Skogsgurra skriver:

        Det känns logiskt att det är tomt på sjukhuset när det är tomt i stan. Dom ska kanske importera patienter från mera tätbefolkade grannstäder? Eskilstunas basketaktiviteter verkar ju ha orsakat en del knäproblem som Enköping skulle kunna ta hand om.

        Men dom får akta sig så dom inte blir Sveriges sjukaste stad. Skulle inte se bra ut på skyltarna.

  6. Olgakatt skriver:

    Förr körde man efter nåt på papper som heter KARTA. Fungerade alldeles utmärkt, faktiskt, och så fick man en bild i huvudet av rutten vilket man inte får av GPS:en.
    Jag envisas ofta med att först konsultera kartan fortfarande och sedan mera för skojs skull kolla vilken väg GPS:en förslår.
    Numera kan man också skaffa och skriva ut en detaljkarta från datorn till en viss adress.

    Maken berömmer sig själv för lokalsinne och en gång när han skulle till ett jobb i Tyskland per bil frågade jag om han visste hur han skulle köra. ”Visst”, sa han, ”i Hamburg ska jag ta till vänster”.

    • Karin skriver:

      Japp, karta ingår i min handikapputrustning, för ibland har GPS:en mycket egenartade idéer om hur man bäst tar sig från A till B. För att inte tala om de förslag man får när man ska boka biljett på SJ. Då behöver man verkligen en papperskarta för att stämma av.

      Men eftersom jag bara kan hålla en sväng i taget i huvudet är det praktiskt att ha någon som talar om för mig när jag ska svänga, annars måste jag ju stanna vid varje gathörn. Inget ”vänster i Hamburg” för min del, tyvärr.

Kommentarer inaktiverade.