Lördagstema: Vid köksbordet

Lördagstemainspiratör denna månad är HeLena och dagens tema är Vid köksbordet. Denna centrala och symbolladdade plats, där vardagen ofta visar sitt sanna väsen. Ack i något kommande liv ska jag försöka skriva en doktorsavhandling om köksborden i svenska memoarer och barndomsskildringar. Det ska jag banne mig!

Idealet är väl att ha ett så stort kök att man inte behöver något annat matbord än köksbordet. Byfånen skriver om för och nackdelar med ett stort köksbord i dagens inlägg och visst har både han och hans hustru rätt. Det är väldigt trevligt med ett riktigt stort köksbord, men det blir lätt upplagsplats för allt möjligt. Problemet kan lösas temporärt med avlastningshyllor i närheten av bordet, men de tenderar också att bli fulla…

kökstapetVid vårt köksbord har vi ett annat problem. När vi flyttade in i lägenheten var min första tanke att den där kökstapeten får vi allt byta ut. Och nödrolla med vitt så länge för den där skrikiga turkosa färgen med sitt påträngande krusidulligt mönster kan man ju inte ha!

OK, såhär ser det ut idag. Det har inte hänt så mycket. För gradvis kom jag att acceptera det turkosa. Vita väggar överallt blir lite väl vitt. Vi får väl se hur det blir. Ommålning av köksväggarna är inte längre högsta prioritet.

Skålen med citroner kräver sin förklaring. Vi ska inte sälja lägenheten, som man skulle kunna tro, för sådana citronskålar brukar finnas i alla säljannonser i bostadsbilagorna. Men att sälja är tekniskt omöjligt, eftersom det är en hyresrätt. Dessutom trivs vi alldeles för bra för att flytta. Nej citronerna ska strax omvandlas till italiensk citronglass, men tills dess får de bo i skålen, för de är ju fina att titta på och funkar bra ihop med det turkosa.

Det här inlägget postades i färg, Lördagstema och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

29 svar på Lördagstema: Vid köksbordet

  1. Musikanta skriver:

    Härlig tapetinramning till den underbara utsikten! Förstår att ni vistas väldigt mycket runt köksbordet med det panoramat framför ögonen. Kanske en ljus Josef Franktapet om ni funderar på att göra köket lite ljusare. Absolut inte bara rolla över allt med vitt – vore definitivt att göra om köket till ett sådant som man ser på alla Hemnet-annonser inklusive citronskålen…
    Kram

    • Karin skriver:

      Heminredningskunnigt folk blir alldeles till sig när de ser tapeterna. ”Tricia Guild!” utropar de och får något lyckligt i blicken. Hon är en färgstark designer som tydligen har turkos som favoritfärg. Innan även hon föll för vittrenden. Den får väl sitta kvar ett tag till, troligen, den där tapeten.

      • Kristina Lejdström skriver:

        Jag gillar både Tricia Guild och er härliga tapet. Citroner är verkligen något att sätta i en vacker skål och det ska jag göra redan idag för att få in lite vårkänsla och stil över det hela längre ner i gränden. Tack för inspirationen.

  2. ByFånen skriver:

    Behöver och behöver… jag hade gärna haft ett rum där man kunde duka för lite större sällskap, och kanske också med en liten annan touch än den vanliga vardagen. Som det är får köket duga, men det är inte alltid så kul att ha gästerna mitt i matberedinigen och dess avlagringar. Men visst är det, åtminstone i mitt tycke, skönt att ha ett kök där familjen får plats. Och att kunna ha köksbordet som central punkt i vardagen.

    • Karin skriver:

      Fast numera, när vi byggt om köket på landet så att vi kan ha ett stoooort köksbord, står det där andra rummet med matbord sorgligt oanvänt. Alla vill alltid sitta i köket. Och det är ju trevligt att dra in så många som möjligt i förberedelserna, hackande, skalandet och sånt.

  3. ByFånen skriver:

    Om jag inte minns alldeles fel har ni också ett IKEA-bord vid namn Stabil där på landet… Och ja visst kan det vara trevligt och gemytligt att laga mat i grupp, men är man lite kontrollfreak blir det lätt väldigt frustrerat.

    • Karin skriver:

      Ert Stabil-bord ser ut att vara i originalskick. Vårt är svårt misshandlat. Först brunbetsat (varför, undrar man idag), sedan målat ljusgrått och dessutom lite sågat i för att det (under sin mellanlandning som datorbord på Dalagatan) skulle passa in på en mycket skräddarsydd yta. I valet mellan att kapa sockel och dörrfoder eller bord, valde vi bordet.

      Du får träna lite på det där med kollektiv matlagning!

  4. Skogsgurra skriver:

    Köksbordet! Vårt är också från IKEA, glömt namnet men det borde nog heta Stabilissimo. Det är 265 cm långt och 100 cm brett. En riktig arbetsbänk. Och tungt. Vi fick tillkalla hjälp när det en dag stod som ett hejans stort paket lutat mot dörren när vi kom hem.

    Drygt 2,5 kvadratmeter – det borde ju räcka ett tag. Men det är en ständig kamp att hålla så pass öppet att man får en glänta att äta eller fika på. Just nu är bordet upptaget av den vanliga bok/tidningshögen. Frukt och lite annat som är bra att ha till hands. Lökskalning och korsordslösning pågår i sydändan. En hög med lökskal som är så vacker att jag inte gärna vill städa bort den. Några ofärdiga spanska storlökar och en skål med skuren lök fullbordar inredningen. Och en stor skärbräda i olivträ. Tja, så piffigt har vi det. Piffigt men trångt. Vi får nog dricka kvällsteet vid teven.

  5. Hyttfogden skriver:

    Det heter Norden och finns fortfarande kvar i IKEAs sortiment. Vi har bott ihop med
    det sedan 1999.

  6. Skogsgurra skriver:

    Oj. Inser att att jag fick informationen om längden extrainternetiellt. (Bordet är 266 cm enligt IKEA. Vikten anges inte)

    • Karin skriver:

      Hoppas att ni är överens om köksbordets längd nu. Men var försiktiga med att ställa något längst ut på bordet. De centimetrarna kanske inte finns!

      Vårt bord (Stabil) är också en meter brett, men jag tror det är kortare. Å andra sidan kombinerbart med andra meterbreda bord om det skulle behövas.

  7. Musikanta skriver:

    Jag förstod att det måste vara en fin tapet även om jag inte visste vem som designat den. Jag bara tänkte att du ville ha köket ljusare eftersom du hade tänkt att vitrolla det…Jag ska omedelbart fylla igen denna lucka i min allmänbildning och googla på vederbörande.

    • Karin skriver:

      Jo, det ville jag ju först. Vitrolla för att det var så intensivt turkost. Men redan innan folk identifierat designern tvekade jag. För visst var det intensivt, men intensivt på ett intressant sätt. Så jag avvaktade och idag är jag inte alls lika sugen på att göra om.

  8. Musikanta skriver:

    Nu vet jag vem Tricia Guild är och vad hon står för. Mycket färg – härligt att titta på åtminstone.

    • Karin skriver:

      Visst är det en färgsprakande person. Hittade en överblivin tapetrulle i källaren för ett tag sedan och insåg då att kvadrameterpriset ligger i nivå med äkta persiska mattor, eller något åt det hållet. Vilket inte skulle hindra mig från att måla över en ful tapet, men den här är i alla fall inte direkt ful och rätt kaxig på ett tilltalande sätt.

  9. olgakatt skriver:

    Du har fått till en fin bild att sätta på tapeten också. Det är inte alldeles lätt att placera konst på det underlaget.
    Man ska nog alltid göra som du, vara litet försiktig med att genast kassera och ändra. Man kan hitta kvaliteterna vid andra eller tredje anblick.

    • Skogsgurra skriver:

      Eller också göra som vi, skjuta upp alla akuta grejer. Efter ett tag har man vant sig. Det kan vara lite jobbigt att försvara färgval ibland när det uppenbarligen är sådant som var gångbart för fyrtio år sedan. Men ibland händer det att någon retronostalgiker blir alldeles till sig när han/hon att hamna i en ”verklig” miljö.

      • Karin skriver:

        Påminner mig om en minnesvärd utflykt med Riksantikvarieämbetet på Öland. En entusiastisk landsantivarie ville visa oss något riktigt spännande och jag förmodade att det var något gammalt skiftesverkshus eller så. Medeltiden minst. Men det var ett hus där man lappat och lagat vartefter med varje ny sorts material som fanns på fyrtio- femtio- och sextiotalen. Masonit, eternitplattor, laminat av olika slag och så höjdpunkten: ”Titta här, äkta femtiotalsmattor i plast på köksgolvet. Känns vad de är mjuka och fina!”

  10. Karin på Pettas skriver:

    Jag tycker att den turkosa väggen är snygg och med citronerna till och med mycket snygg:).
    Även små bord tenderar att fyllas med varjehanda, så jag tror inte att det har med storleken att göra alla gånger.
    Här finns hyllor i nära anknytning till vårt lilla bord, men märkligt nog så förflyttar sig hyllvarorna till bordet när jag vänder ryggen till

  11. Pysseliten skriver:

    Vårt köksbordet är ett avlagt konferensbord med benparet i mitten under, alltså inga platser med ben i vägen. Det är elliptiskt 90×180 cm och vi sitter lätt 10 personer runt bordet. Stolarna som vi sitter på kommer från en container med utrensade dagismöbler, lätt rangliga men snyggt röda. Varje gång jag har sparat pengar till nya stolar har något gått sönder hemma; bilen, diskmaskinen eller kylaggregatet i matkällaren. Nu har jag liksom gett upp och kollar på möjligheten att laga stolarna, dom är ju ändå många och stapelbara. En bra matplats.
    PS. Karin, det finns en plats till åretsBlogger Boot Camp, en tjej kan inte komma och säljer sin plats. Hör av dej om du vill med!

    • Karin skriver:

      Låter både snyggt och praktiskt. Och era containerstolar ska ni nog vårda ömt. Vi gav bort några fula opraktiska plåtskåp för några år sedan. Dem – eller i alla fall några likadana – såg jag sedan i en inredningsaffär för 13 000 kronor. Styck!

      Blogger Boot Camp låter spännande. Kollar detaljer via mejlen!

  12. HeLena skriver:

    Jag gillar tapeten men kanske att den äter upp ljuset. Men citronerna lyser upp och citronglass låter toppen:). Har du glassmaskin eller? Är det svårt? Må så gott!

    • Karin skriver:

      Ja, man får kompensera med bra belysning, med den tapeten. Det gjorde jag inte på bilden så den ser orättvisande mörk ut.

      Ingen glassmaskin och just detta recept, med citronsaft, rivet citronskal, vispad grädde och vispad äggvita är lätt som en plätt och behöver inte röras heller, som t.ex. sorbet.

  13. Gnuttan skriver:

    Jag tycker er tapet ser härlig ut! Efter att nu bott 10 år i länder där vitt, vitt, vitt är det totalt härskande på hemmens alla väggar, så är ju liknande väggar enormt exotiska för mig. Borde kanske kolla in lite mer svensk inredning igen innan eventuell nästa ommöbleringsflipp – de enda svenska hemmen jag kommer till numera är ju min pappas hem, samt en snabbvisit hos mina systrar, allt väldigt sällan.
    Jag läste förresten, på väg ner genom inläggen till detta inlägg, en del annat spännande som du skriver om. Kan inte förstå vart min tid tar vägen, för inte hinner jag med bloggläsandet som jag gjorde förr. Med alla inputs från dina inlägg känner jag mig dock ytterst sugen på att bli mer aktiv i bloggvärden igen.

Kommentarer inaktiverade.