Färglära 1

Det finns många sätt att fira våren. Mitt sätt är varken romantiskt, poetiskt eller något annat lämpligt. Det handlar bara om färg.

Precis innan björkarnas knoppar börjat fundera på att slå ut, men blivit såpass stora att en björkskog på avstånd ser lila ut, då är det vår. Det brukade jag i min oförvillade ungdom fira med att blanda till en mugg mjölkchoklad och lägga leverpastej på en bit knäckebröd och sätta mig på balkongen och njuta, med utsikt över björkskogen vid Klintens fot. Jag njöt nog mest av att färgerna matchade så fint.

Idag har jag inte längre tillgång till den där utsikten, men det finns lilafärgade björkskogar i närområdet och nu har jag alltså firat våren med dess rätta färger.

Det är inte alla som håller med om det där med färgerna. Jag minns en skoluppsats för länge sedan då jag försökte mig på en lyrisk skildring av vårens ankomst, ljuset, värmen, snöfria vägar och så den leverpastejfärgade björkskogen. Idag förstår jag min lärare som satte ett frågetecken i kanten. Det är inte ju någon helt lyckad jämförelse i en betraktelse om vårens fröjder.

När han påpekade att det var en rätt konstig och lite för trivial liknelse, föreslog jag mjölkchoklad i stället. Det gillade han inte heller.  Jag envisades med att det är ju samma färg, och det höll han med om, men han ansåg att björkar, choklad och leverpastej var bruna allihop.

– Lila, muttrade jag. Eller i alla fall brunlila. Sedan gav jag upp. Att diskutera med en färgblind var ju ingen idé.

Och våren kan man ju fira ändå.

Det här inlägget postades i Att tolka, Livet och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

5 svar på Färglära 1

  1. Skogsgurra skriver:

    Vårt uttryck är ’vårviolett’ – när vi ser den nyansen i skogsbrynet vet vi att vi kommer att överleva även denna vinter. Eller rättare; vi har överlevt den.

    • Karin skriver:

      Jamenvisst ÄR det lila! Eller violett då – det är väl samma sak, eller varianter av varandra, på något sätt.

  2. Kicki skriver:

    Och leverpastej på knäckebröd som är så gott, men med mjölkchoklad… tja barndomsminnen i alla fall. Själv firar jag med fågelsången, i synner het dom där som sjunger kickikom kickikom…

Kommentarer inaktiverade.