Jahapp, då var det dags igen att berätta om att jag blivit inlåst. Eller kanske utelåst? Svårt att avgöra, men det är inte första gången. När jag googlar på mitt namn och ”inlåst” respektive ”utelåst” ser jag att jag har skrivit flera inlägg tidigare om att bli in- eller utelåst på olika sätt. Nu är det alltså dags igen.
Vi har en trevlig tvättstuga i vårt hus i stan. Den ligger snett över gården och är välutrustad med många tvättmaskiner, torkskåp och en väldigt bra mangel. Allt fungerar fint och jag har aldrig sett någon arg tvättstugelapp.
Man kommer in genom att ”blippa” på den lilla plattan som syns till vänster om dörren. Den öppnar samtidigt både ytterdörren och den inre dörren i andra ändan av entrékorridoren. I korridoren finns också en toalett.
Den här gången hade jag flera omgångar tvätt och mycket att hänga. Dessutom manglar jag gärna sånt som låter sig manglas.
När man håller på så där länge är man glad att det finns toalett i anslutning till tvättstugan. Jag gick alltså på toa, men när jag sen skulle tillbaka in i själva tvättstugan gick det inte. Det borde jag ha kommit ihåg tidigare. Dörren till tvättstugan låses efter en minut, precis som ytterdörren. Man låser alltså upp båda dörrarna samtidigt från utsidan och sedan har man en minut på sig att ta sig från ytterdörr till innerdörr. För att komma in från korridoren in i tvättstugan igen, där mina nycklar, min blipp och mobil fanns, skulle jag alltså behöva – just det: blippa från utsidan av ytterdörren.
Jag öppnade ytterdörren på glänt i hopp om att det skulle påverka den inre dörren. Det gjorde det inte. Jag funderade på att gå ut och ringa på någon grannes porttelefon, men det regnade och om ingen var hemma skulle jag vara ännu mer utelåst. Tyvärr hade jag noterat när jag bokade min tvättid att det inte fanns några andra bokningar denna eftermiddag. Folk verkar vara bortresta.
Det blev en lång stunds medveten närvaro, sittande där på korridorgolvet. ”Det kommer säkert någon” intalade jag mig. Och det gjorde det till sist. De ”jobbargubbar” (som de säger på dagis) som höll på med ett projekt på gården, hade tillträde till tvättstuge-toaletten och en av dem kom in för att använda den.
Vi talade inte något gemensamt språk och han förstod nog aldrig varför jag blev så överlycklig över att se honom. Jag övervägde att krama honom, men tänkte att då blir han nog rädd. Jag avstod från kramandet och skyndade mig att öppna dörren till tvättstugan inom den minut som jag hade till mitt förfogande.
Jag bör nog skriva mitt livs första tvättstugelapp och påminna andra som använder tvättstugan om att de ska ställa upp tvättstugedörren om de går på toa.
