Stormen Johannes har farit fram över nejden och ställt till det. Från relativt närbelägna Gävle kommer sorgliga bilder på halmbocken som blåst omkull i stormen
. Först knäade den och sedan välte den. Annars brukar ju någon försöka tända eld på bocken, men nu har den klarat sig bra några år.
Häromåret innehöll halmen en massa fågelgodis. När fåglarna festat på den några dagar såg bocken mycket eländig och tilltufsad ut. Och i år denna Johannes som fick bocken på fall.
Själv har jag städat upp här hemma efter Johannes idag. Soptunnorna som hade tumlat nedför slänten är nu tillbaka på sin plats. Några friggolitblock som har legat under bastun hittade jag i backen femtio meter ovanför bastun. Avloppsbrunnarna har jag lagt extralock på och en tung sten på vardera lock. Ett av locken låg på en annan del av tomten, med den fastfrusna stenen kvar ovanpå! Hammocken hade gjort en kullerbytta och låg lutad mot alen. Sittdelen låg delvis i vattnet. En paddelbräda (en så kallad SUP) var ett bra vindfång och hade flugit iväg in i skogen.
Men tror någon att jag kom ihåg att fotografera förödelsen innan jag plockade rätt på allt?
När jag var så gott som klar med uppröjningen lyckades jag åtminstone dokumentera det flygande brunnslocket med sin sten. Som ett flygande tefat. Det hade varit intressant att bevittna den luftfärden.
Det finns fortfarande en del att ta hand om, som grenar och kvistar som blåst ner över hela tomten, men det är ingen brådska. De kan ligga till våren. Allt ser lugnt och fridfullt ut på den här bilden från köksfönstret, tagen i fyratiden på eftermiddagen.
Bortsett från stormen har julhelgen förflutit lugnt och fint med mycket tid med barn och barnbarn, Kalle Anka, Karl-Bertil, lagom mycket mat och godis och lite praktiskt fix.
Vi drog upp båten ordentligt i höstas, men sedan har det regnat så mycket att den hamnat farligt nära vattnet. Nu har den fått flytta upp en bit till. Några tegelpannor som hade halkat ner och riskerade att släppa in regn och fukt i boden har lirkats tillbaka.
Så nu kan vintern få komma när den vill, liksom det nya året med ljuset, som redan är på väg tillbaka. Detta är nog det sista inlägget för i år. Tack för i år, trevligt nyår och ett riktigt bra 2026 önskar jag alla!
Åhå, jag har visst blivit en nästan madeirense för jag har kallat stormen till Hannes. Här lämnar man ofta bort de första stavelserna, dialektalt då förstås. Johannes var det alltså. Lite väl spännande kan det bli med sådana herrar. Tur att du inte fick alltför mycket på din lott av förödelsen.
Så vacker bilden är över vattnet…wow, du…måla den i akvarell.
Ha en god fortsättning på julen!