Jahaja, nu har jag lärt mig något nytt. Under en stor del av mitt liv har jag trott och tolkat ”slånkvicku” som slå-dank-veckan. Den vecka som inföll när höet var bärgat och alla kunde få ta det lite lugnt några dagar. Men så är det tydligen inte alls. Slånkvicku kan lika gärna stå för slankveckan, då det var dåligt med inkomster och mat. Jag ber om ursäkt för de irrläror jag har spridit, för så här verkar det vara, egentligen:
Fram till 1833 var den 29 september sista dagen för att sluta sin tjänst som piga eller dräng, sedan hade de en vecka på sig att hitta en ny arbetsgivare, om de ville byta. Den veckan kom att kallas slankveckan, eftersom de inte fick någon lön utan måste klara sig på det de hade. 1833 flyttades slankveckan genom en ny legohjonsstadga till sista veckan i oktober, med start den 24 oktober. Avtalet gällde alltid ett år i taget. En piga eller dräng kunde inte säga upp sig om de vantrivdes under det år som avtalet gällde.
Flyttdags någonstans i Uppland. Bild från Upplands museum.
I By socken i södra Dalarna, där jag växt upp, firar man trots det ”slånkvicku” vecka 30, med ett imponerande program i hela socknen med konst, musik, högläsning, traktor-race, loppis, marknad, keramikdrejning, kolmila, caféer och mycket, mycket annat. 
Den som har starka ben kan gå upp i tornet på den vackra By kyrka och beundra utsikten. 
Det gjorde inte jag, i stället köpte jag en ovanligt bra osthyvel på loppis.
I morgon blir det snärjigt. Stort loppis som börjar klockan tio i centrala Horndal
Och samtidigt börjar försäljningen av tunnbröd som bakas i den gamla bakugnen i bagarstugan i Horndals brukspark. Jag hoppas med tiden kunna 1. lära mig hur man gör och 2. så småningom få fart på familjens gamla bakugn av samma modell som i bagarstugan.
Hittade du inte en enda tårtspade på loppisarna?! Den totala avsaknaden av tårtspadar i din närhet är skrämmande. Skärpning!
Ledsen att jag missade Slånkvicku i år. Det var verkligen imponerande program. Men eftersom jag har köpstopp när det gäller garn (alla sorter) är det lika bra att jag håller mig hemma.
Nä, ingen tårtspade så långt ögat når. Inte så gott om osthyvlar heller. När jag frågade efter en osthyvel ropades det utmed stånden: ”Nån som har en osthyvel?” Till sist sa en dam att hon ju hade två hemma och kunde sälja den ena. Sagt och gjort – hon ilade tvärs över vägen och hämtade en liten behändig sak som hyvlar bra.
Det är medmänsklighet av högsta graden, blir nästan lite tårögd
Väldigt snällt och hjälpsamt! Loppisarna kan vara väldigt trevliga sociala tillställningar. Här var det några riktigt unga hippies som satt och spelade trevliga låtar och bredvid pågick en diskussion om hur man bäst tvättar virkade mattor.
Måste erkänna min okunskap, men har inte hört talas om Slånkvicku.
Loppis och vedungsbakat tunnbröd, det låter frestande.
Skön söndag!
Det kanske är mer vi lantisar som hört om det fenomenet och eventuellt mest norr om Dalälven? Men slankveckan är nog mer vedertaget i hela landet.
Trevlig resten av söndagen!
Slankvecka hette det också i Värmland.
Osthyvlar måste trimmas in så att de skär fina och jämna skivor. Det gäller att få rätta skärvinkeln och är hyveln fabriksny kan det bli svårt med inställningen så var glad att du fick köpa en väl intrimmad, som det förefaller.
Och då gissar jag att det i Värmland är den där höstveckan då man eventuellt bytte jobb och inte By sockens ”slånkvicku” mitt i sommaren.
Jag fick tydligen tag i en väl inkörd osthyvel – så skönt efter diverse misslyckade varianter som alla verkligen levde upp till beteckningen snålskrapa.
Intressant! Då fick jag också lära mig något nytt! Tack för det! :)
Tack! Relativt nya lärdomar för mig också, i alla fall slankveckan. Slånkvicku i juli är jag ju uppväxt med.
Hm. Är det därför jag har mickelsmäss och allhelgonahelgen som konkurrerande tider för när man bytte arbetsplats som piga?
Min släkt är från Skåne och det är antagligen från Skåne jag hört om den veckan. Men att den skulle ha ett namn känner jag inte till.
Och när det i så fall fanns nån piga eller dräng i släkten vet jag inte heller.
Ja, förvirrande är det ju. Jag har uppfattat första oktober som den stora flytthelgen, men det var ju redan 1833 som den ändrades till sista oktoberveckan. Vissa traditioner sitter i länge…