Ockra i Falun och Provence

Mer färg! Brorsan (aka Skogsgurra) blev så inspirerad av mitt förra inlägg att han letade upp denna skildring från en resa till Frankrike. Och nu får vi också veta varför ockra heter ockra.

I departementet Vaucluse är jorden på sina ställen intensivt gulröd. Vegetationen är klargrön och himmeln är klarblå. Där finns också fält med röd vallmo, intensivt violett lavendel, gula solrosor och silvergrå olivlundar. Personligen tror vi inte alls att det var ljuset som lockade van Gogh, Gaugin och Cézanne till Provence. Det var färgerna. Låga levnadskostnader och ett trivsamt klimat gjorde nog sitt till.

Men färgerna måste ha varit det viktigaste skälet. Inte för att någon av dem var fauvist, inte mer än någon annan på den tiden, men vår tro är att även fauvisterna inspirerats i Provence.

En solig dag på senhösten 2010 gav oss iväg för att se vad området kunde bjuda på. Vi åkte från Mollèges, som ligger i Lågalpernas skugga (Alpillerna, kanske det står på kartan) och styrde mot Cavallion och Apt.

Markens bördiga svärta där vin, vete och oliver trivs så förträffligt slog plötsligt om till rödbrunt och sedan till gulrött. Oliverna hängde fortfarande med, men nog verkade vinet trivas bättre i den här konstiga jorden.

Plötsligt insåg vi vad det var! Just den här färgen finns i backen strax utanför Riddarhyttan i Västmanland.

Platsen kallas mycket riktigt för Röda Jorden och är lätt att hitta, åk söderut på väg 68 från Riddarhyttan så finns en vägvisare till höger efter någon kilometer. Lika rött där som här – och i Riddarhyttan har man tillverkat järn genom att köra denna röda jord i primitiva blästerugnar. Kanske här i Vaucluse också?

Nej, någon järntillverkning kunde vi inte hitta spår av. Men vi hittade något annat, en färgfabrik där man tidigare tillverkat färgpigment från de olika varianter av röd jord som finns i området.

Äntligen fick vi klart för oss varför vissa gula och gulbruna pigment heter ’ockra’ – just den här jorden heter ’ochre’ på franska och när vi pratade med folket på fabriken så berättade dom att det egentligen var ett grekiskt ord som betyder ’blek’. ’Blek’ till skillnad från annan jord som ofta var mörkare i färgen.

I färgfabriken fanns en mycket vacker utställning med alla möjliga typer av färgpigment.

Mest ockra, men många andra naturligt förekommande pigment.

Om det var bra tänk bakom eller inte kan vi inte bedöma men att skydda hyllorna med galler i stället för med blänkande glas, som gör fotografering nästan omöjlig, tyckte vi var smart. Visst är de här burkarna läckra!

När vi vandrade vidare i anläggningen hittade vi en hylla med en gammal bekanting – Falu fuckin’ Rödfärg! Och när vi återigen ville veta vad sambandet med ockra var så fick vi veta att det egentligen var samma sak. Bara med den skillnaden att i Falu Rödfärg har man drivit bort kristallbundet vatten så att färgen blivit djupröd i stället för gulröd. Man lär sig när man reser!

’Elle se vend bien1!’ sade damen i butiken om rödfärgen. Det kändes väldigt bekant. Både K. och jag kände igen uttrycket. Det var inte förrän vi nästan var hemma i Granbergsdal som vi kom på det: Exakt samma sade damen i butiken i Louvren om kopior av dalmålningar som vi hittade där redan på sextiotalet. Heja Dalarna!

Man kunde köpa färg i alla kvantiteter och kvaliteter. Vi köpte en sats med sex burkar ockra. Från vit till marron/kastanj. Men, hallå! Vit ockra? Finns det? Nej, men gummi arabicum, som används som bindmedel när man gör i ordning sina färger är ett vitt pulver. Ockran som pigment och gummi arabicum som bindmedel. På köpet fick vi veta att gummi arabicum kommer från ett akaciaträd, som växer just på arabiska halvön och att det produceras ganska stora mängder. Merparten går till snask och heter då E414 – alla tillsatser i maten är alltså inte syntetiska.

Färgglädjen hade riktigt fått blomma ut i den här väl bibehållna byggnaden. Vad sägs om dörrarna?

Passa på att besöka Apt i Vaucluse om ni har vägarna förbi. Det är ett friskt bad för ögon och själ. Och om ni känner er riktigt äventyrliga så rekommenderas en tur genom de gruvgångar där ockran bröts. Där finns bergssalar som är upp till trettio meter till taket – ännu en likhet med Falun där det också finns imponerande håligheter.

Ställ in GPS på Apt eller Roussillon, förväxla inte med Languedoc-Roussillon. Det är visserligen också en trevlig region – mycket trevlig – utan ockra men med bra vin. Det vacklar tydligen lite vad gäller stavningen av ’vårt’ Roussillon, vi har också sett Rousillon. Men är inte krôpp te å räken ut va sôm ä rätt./GE

Det här inlägget postades i Att måla, Att resa, färg, historia, Ord och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

19 svar på Ockra i Falun och Provence

  1. skogsgurra skriver:

    Dom där konstiga bokstäverna kommer sig av förfranskat tangentbord. Klarade inte av att försvenska det. Det GÅR ju att förstå men visst irriterar de.

    • Karin skriver:

      Huh? Vilka konstiga bokstäver?

      • skogsgurra skriver:

        Konstigt! Eller konstifikt. På alla ”å” (den där bokstaven som vanligen skrivs som ett ”a” med gloria har glorian halkat på sned och hänger som en sombrero på ryggen.

        Nilla undrar: ”Provence eller Bergslagen?” Varför inte båda? Vi har faktiskt börja kalla trakterna runt Kopparberg (som inte ligger i Kopparbergs län, som för övrigt inte längre heter Kopparbergs län – utan Dalarnas län – ni hänger med?) för just Sveriges Provence. Lite kallare kan man nog tycka att det är men annars så. Vi har ju i alla fall uppvärmda bostäder medan det inte alltid gäller i Provence. Har sällan frusit som i Fréjus för ett par år sedan.

        Tågförbindelse med Östra Mälardalen, Norrland, Västkusten och Oslo (i Ställdalen strax norr om Kopparberg stannar det mellan 20 och 30 passagerartåg per dygn och några km därifrån ligger Opera på Skäret, som går från framgång till framgång. Och, och…). Gratis parkering, bra snöröjning, alldeles förträffliga grannar och, och… Ursäkta att jag blev lite entusiastisk. Men det finns anledningar.

        Slänger förstås också in Sveriges största bokloppis, Bredsjö Blå och Mineralmarknaden och resten får ni upptäcka när ni kommer hit. Logi kan erbjudas i Det Praktfulla Älgrummet till samma villkor som parkeringen.

      • Karin skriver:

        På min dator sitter glorian som den ska!

  2. Nilla skriver:

    Blir sugen på att åka till Provence, men också till Riddarhyttan som ju inte är långt från mina hemtrakter. En utflykt i vår kanske. <3

    • Karin skriver:

      Riddarhyttan eller Provence – Provence eller Riddarhyttan … svårt val! Du får nog singla slant!

  3. margaretha skriver:

    Så finns ju verbet ockra också…

    • Karin skriver:

      Ja, det måste såklart undersökas! Återkommer.

    • Karin skriver:

      Husguden Hellquist har en låååång utläggning av etymologin för ”ockra” som i sammandrag går ut på följande:

      Ocker, fornsvenska ok(k)er, uker, ränta, ocker; mlty. wôker, ränta, ocker. De nordiska orden anses lånade från medellågtyskan, med bortfall av w; vokalförkortningen kan bero på, att de medellågtyska vokalerna i öppen stavelse äro halvlånga. Germanska wōkra. Grundbetydelsen har varit ’avkomst’ el. ’tillväxt’. Betydelseutvecklingen från ’vinst, ränta’ till ’ocker’ sammanhänger med den katolska kyrkans förbud mot räntebetingelse.

  4. margareta börjesson skriver:

    Ockra i naturen såg jag för första gången i Näsåker, Ångermanland. Fint.

    • Karin skriver:

      Skogsgurra, Riddarhyttans röda jord har fått en konkurrent! Eller kollega, om man hellre vill se det så.

      Och när vi är inne på tema färg undrar jag förstås, Margareta, om du någonsin fick bort rödvinsfläckarna från din studentklänning. Skogsgurra var med på festen och ni kom i så livligt samspråk att han spillde rödvin på dig. Jag minns att han ursäktade sig och försökte liksom borsta bort det, men det brukar ju inte funka med rödvin…

      • skogsgurra skriver:

        Va? Skulle jag ha?

        Jo, förresten. Så kan det ju ha varit. Jag var olidligt nördig på den tiden. Och det har bara blivit värre. Vad som hände var troligen att jag i entusiastiskt nit ville förklara hur ett trefassystem (vanliga elnätet) fungerar. Det gör man givetvis bäst genom att illustrera de tre vektorernas med 120 graders fasskillnad rotation i det komplexa talplanet. Det är svårt att göra det med bara två armar och ibland krävs det att en åhörare måste låna ut en arm för att ge en korrekt bild av systemet.

        Jag antar att det var under en sån övning som det trasslade till sig något och skvalpades druvsaft på omgivningen.

        DEN Margareta!? Bästa hälsningar!

        • Hej du brorsa till Karin, aka skogsgurra – detta är den Margareta, som inte kommer ihåg rödvin på någon klänning, men väl dig! Kram så här några år därefter!

          • skogsgurra skriver:

            Om varken du eller jag kommer ihåg det där så måste det ha varit en jäkla fest! Eller också hände det aldrig.
            Hette du inte P****** på den tiden? Här är det äkta dåligt minne.
            Och så ska jag skriva något som jag aldrig skrivit förr – inte ens när det var comme il faut; Kramizz! Eller ska det vara tre z?

          • Karin skriver:

            Jag minns det desto bättre eftersom det var en oförglömlig scen. Efter att Skogsgurra hällt vin på dig, Margareta, gjorde han som sagt ett försök att borsta av det. Eftersom det inte gick så bra hämtade han ett saltkar från närmaste bord och saltade rejält på dig. Vilken tur att den vinfläckiga klänningen inte skapat en livslång aversion mot brorsan.

            PS, SG: F****** var det!

  5. Klara Ovidia skriver:

    Oj oj oj … ännu mera guld i mun har denna morgon då jag hamnar här i ockra resa som utspelar sig i Falun Provance, med fina dörrar och som faluröd grädde på färgmoset får jag delta i en vinfläcks historia som … berikande är det! och som avslutning finner jag något om … man är inte krôpp te och râken ut va sôm ä rätt… hamnade jag i Norrland .. uppe i Laisvallby säger de räken. Tack för lustig och lärorik tur!

Kommentarer är stängda.