Curiosity killed the cat

Finns det något nyfiknare än katter? Kattkännare säger att det ligger i kattens natur. Katten vill ha koll. Som vår Alexander.

Fanns det en låda i rummet MÅSTE han se vad som fanns inuti. Här undersöker han julklappskorgen, efter att vi delat ut klapparna. ”Dom kanske glömde en”, tänker han nog.

Fanns det en stängd dörr måste han se vad som var på andra sidan och när han kollat det, måste han ju se om det hänt något i rummet han just hade lämnat och så krafsade och jamade han för att bli insläppt igen. Ingen idé att säga åt honom att bestämma sig. Han hade ju redan bestämt sig, nämligen att kolla allt som går att kolla, för det är sådana de är, katterna.

Man kan hitta många skämtteckningar på temat katter och nyfikenhet. Till exempel två katter med änglavingar som sitter på ett moln och pratar om hur de hamnade där. Den ena säger ”Nyfikenhet. Och du?”

Eller katten på läkarbesök, där en orolig läkare läser av  nyfikenhetsnivån hos katten och meddelar att den är alldeles för hög.

Och den här bilden, där katten konstaterar att det var tur att den bara var lite nyfiken.

Om nyfikenhet kan vara dödligt för katter är det en rätt användbar egenskap för människor. Mycket av det som vi kallar kreativ verksamhet bygger på nyfikenhet. Att man är pigg på nya ideer, kombinationer, lösningar. Fikar efter nytt, helt enkelt. Eller är girig på nyheter, som på norska: nysgjerrig.

Och nu är jag nyfiken på vad de andra temabloggarna skrivit om Nyfikenhet, som är Ankis förslag till tema denna vecka. Här finns de: Anna Ankis bildblogg   Jordgubbar och bubbel  Livsrummet  Musikanta Pettaskarin  Tove Olberg olgakatt Min natur  Paula  Pensionären på ön  Vonnevardag

Det här inlägget postades i Livet, Lördagstema och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till Curiosity killed the cat

  1. Karin Eklund skriver:

    Så där ja! Då lärde jag mig vad jag har funderat på någon gång nu och då när jag har hört ordet nysgjerrig. Tydligen har jag inte varit lika nyfiken som katten är för då skulle jag ju ha vetat. Men nu vet jag. Härligt inlägg! Tycker kattälskaren Karin på Pettas

  2. Anki skriver:

    Haha … kul inlägg! Jag känner igen det därmed katternas nyfikenhet – att allt måste inspekteras noga :)

  3. Så fyndigt om katterna! Jag är hundmänniska och kan intyga att hundar är rätt nyfikna de också, men inte på samma sätt som den katt du beskriver.
    Hälsningar
    Birgitta

    • Karin skriver:

      Ja. hundarna kan också vara nyfikna och vill vara med och nosa och kolla de också. Men de ligger nog i lä när det gäller nyfikenhet om man jämför med katter; det där tvångsmässiga behovet att kliva i kartonger, krypa ner i kassar och hoppa ner i öppna byrålådor, det tror jag inte hundarna har!

  4. Yvonne Käll skriver:

    Både roligt och insiktsfullt skrivet av dig. Jag har inte skrivit något på temat ännu men hoppas hinna göra det ikväll. Upplever rubriken som lite svår faktiskt…
    Ha det gott, kram

    • Karin skriver:

      Då blir jag förstås nyfiken på vad du kommer att skriva om! Visst är ämnet svårt, men då är det ju rätt roligt att klura på något att skriva. Jag tänkte först skriva om allt som jag faktiskt INTE är nyfiken på, men så hittade jag bilden på vår katt när han undersöker julklappskorgen och då var temat liksom givet.
      Ha det gott du med!

  5. Anna/notonmusic skriver:

    Så klart, det är därför katter har fått nio liv antagligen! För att nyfikenheten driver dem mot livsfara ständigt! Härligt insiktsfullt inlägg om kattens natur!

    • Karin skriver:

      Visst är det så med katter att de alltid måste kolla en gång till. Hur har det gått med ert kattinnehav, förresten? Deltidsmatte och -husse till Greta (trevligt namn, samma som min mamma och mitt yngsta barnbarn), eller?

  6. Paula Merio skriver:

    Fyndigt var ordet för dagen, jag som haft katter i många långa år tänkte inte ens tanken! Men katters nyfikenhet kräver ändå att det liksom händer något, något nytt och spännande. Att rota omkring i gamla kartonger är ju ingen sport…
    Du har så rätt i din kommentar hos mig, jag känner att jag balanserar på en slak lina ibland, jag vill inte förnärma folk eller stöta mig med dem, ändå vill jag hälsa och prata och fråga lite för att lära känna mina grannar till exempel. Vi är 8 personer som är grannar en bit utanför byn, och jag har märkt att jag är den enda som gärna vill växla något ord när man ses ute på gården. Och visst är jag lite nyfiken, en granne har en liten hund och en kanin minsann, mycket nyfiken är jag på att få träffa den, ändå bidar jag min tid för att inte verka påflugen…”ler” Det är tragiskt när man hör om människor som omkommer o som ingen saknar på lång tid, sånt skrämmer mig!
    Kram

    • Karin skriver:

      Jag tyckte det var jättejobbigt som ung med skvallret – eller den sociala kontrollen, som det heter. Om jag hoppade upp bakpå en motorcykel för att få skjuts en bit, hann jag inte hem förrän mina föräldrar visste om det.

      Men nuförtiden tycker jag det är trevligt att grannarna har lite koll och att de tar reda på hur jag har det. (För så är det i hembyn, om än inte i Stockholm.) Som när jag tog en snabb simtur på morgonen innan jag åkte och handlade mat och när jag kom till kassan frågade kassörskan om det var varmt i vattnet! Bara trevligt tycker jag idag, men som tonåring hade jag nog sett det som en svårartad integritetskränkning

  7. Musikanta skriver:

    Det heter ju neugierig på tyska, det var väl därifrån ordet kom som ni skrev om ovan. Bra att jag fick veta att katten är så nyfiken. Jag läste ju citatet om katten – fast på svenska – på en ordspråkssajt och begrep ingenting. Har bara haft katt en kort tid i mitt tidigare liv och då var den mest utomhus. Kul vinkling på temat!
    Ingrid

    • Karin skriver:

      Neugierig, såklart! Att jag inte tänkte på det. Samma som i de andra nordiska språken och samma som i äldre svenska.

      Kan det ha varit så, Ingrid, att ditt kattinnehav blev kort för att katten var så nyfiken? Jag har (f.d.) kattbekanta som klättrat upp i stolpar med farliga elledningar, som givit sig ut på landsvägen, som utmanat räven, mm. Nyfikenhet, okunnighet om trafikens faror och dumdristighet killed the cats.

  8. Tove Olberg skriver:

    En så skön nysgjerrig katt :-)
    I Norge sa vi nysgjerrigper om de som var veldig nysgjerrige
    Något för din katt kanske …
    Bilden är kul :-) mild nyfiken, det ska jag lägga på minnet!

    • Karin skriver:

      Nysgjerrigper måste vara samma som Nyfiken i en strut på svenska. Eller något är det hållet i alla fall. Bra kattnamn! Fast det skulle nog förkortas ”Nysis”, misstänker jag.

  9. Lena i Wales skriver:

    Känner igen beteendet från min katt som jag hade i 18 härlig år. Så nyfiken!!
    Ha det bra önskar Lena från ett vårlikt Wales

Kommentarer inaktiverade.