Gungstol

Månadens sista temaämne är ”Gungstol”. Men inte har jag några bilder på gungstolar och ännu mindre något att skriva om… tänkte jag.

Version 2Men som alltid med dessa teman har man faktiskt något att skriva om, bara man tänker efter. Visst har jag gungstolar i mitt liv!

Min barndoms gungstolar var två. Den ena var en gungstol som hade extra långa bakmedar (eller vad det heter) så att man kunde gunga riktigt långt bakåt, nästan så att man låg ner. Den har jag tagit över och den står i huset på landet. Det är väldigt vilsamt att sätta sig i den en stund och gunga lite, halvliggande.

Besökare som inte använt den tidigare måste dock varnas. Man tror att man ska välta baklänges om man inte är van.

Den andra barndomsgungstolen var jag mycket fascinerad av. Det är en tavla av Götrik Örtenholm som föreställer just en gungstol. Han har målat en del av interiören och utsikten från sin lägenhet vid Slussen i Stockholm, ungefär där jag bor nu och lyckats fånga ute/inne på ett fint sätt. Jag kunde sitta i den verkliga gungstolen länge, länge och titta på den målade, som fanns i samma rum, bara för att försöka förstå hur den var målad. Här ser man den på den motsatta väggen, från min gungstolsplats.ortemholm

Götrik Örtenholm var från våra hemtrakter och jag vill minnas att pappa, som var snickare, gjorde någon möbel åt Örtenholm och valde att få betalt i tavelform. Brorsan som har tavlan vet nog mer om dess historia. Här är en annan Örtenholmtavla som jag är väldigt förtjust i, med motiv från Slussen.Gotrik-Ortenholm-S-malmstorg

De där återhållna färgerna är samma som på gungstolstavlan. Den fanns med på en utställning om Slussen i konsten för några år sedan, men jag mitt nöt kollade aldrig var den finns till vardags, så att säga.

Uppdatering från brorsan, tillika gungstolstavleägare, som förklarar hur det gick till när gungstolstavlan kom till oss (hela kommentaren finns i kommentarsfältet):

”Fader Martin gjorde en modell (dvs en träform som man sedan gjorde en gjutform i sand av för att senare gjuta en gravsten från – eller ett gravjärn, då. Fast det blev ju fel på nåt sätt) och Götrik var alldeles med på att låta Martin få en tavla för besväret. Skattesmitning! Men det var på femtiotalet och båda missgärningsmännen är avlidna. Så du kan andas ut. Och nu, när det är preskriberat, skickar jag med en bild där färgerna går fram fint.”

Och så påminner han hur vi använde gungstolen, ibland: ”En tämligen våldsam övning var när vi ‘tandemgungade’ eller ‘motfasgungade’ genom att sitta på varsin tvärslå, som syns på bilden på gungstolen, och driva upp farten till oanad och egentligen ganska farlig våldsamhet.” Ack ja, vi hade tålmodiga föräldrar.

Tack Anna för trevliga januariteman! Nästa månad tar Anki över, tror jag. Här finns temabloggarna: Anna Ankis tankar   Jordgubbar och bubbel  Livsrummet  Musikanta Pettaskarin  Tove Olberg olgakatt Min natur  Paula  Pensionären på ön  Vonnevardag

Jo det stämmer att Anki tar hand om februaritemana och här är dom: Längtan, Tålamod, Nyfiken, Retro

Det här inlägget postades i Att måla, färg, konst, Lördagstema och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

25 kommentarer till Gungstol

  1. margaretha skriver:

    Den sista bilden får du allt döpa om – den har för prickig titel!
    Margaretha

    • Karin skriver:

      Ja det har du rätt i. Götrik Örtenholm hette bilden, vilket blir fyra prickar för mycket. Nu får Götrik finna sig i att bli kallad Gotrik.

      • margaretha skriver:

        Du glömde att avpricka Södermalmstorg!
        M

      • Karin skriver:

        Men ÅÅÅÅH! Lär mig aldrig. Möjligen för att jag egentligen är rätt sur på Safari som inte kan bekväma sig att koda om så att bilder som har å, ä, ö i namnet går att se. Det går ju alldeles utmärkt med å, ä, ö i Firefox, som jag använder, så därför ser jag aldrig när det blir osynligt i Safart. Tack Margaretha för alertering!

  2. Tove Olberg skriver:

    Visst finner en alltid något till rubrikerna, vi har ju många gömmor som blir fler ju längre vi lever. Du fann ju så bra! Lite Gotrik vetande fick jag med. Den gungstolen du visar är min önskegungstol :-)
    Räknas bara dubbelprickarna, pricken över i får inte vara med?

  3. hyttfogden skriver:

    ”Du morsan”, sa dotra en gång för inte så länge sedan, ”det är två saker som jag gärna
    ville ärva en gång. Den ena är gungstolstavlan och den andra är den fina tuppstaken
    från Leksand. ”

  4. Yvonne Käll skriver:

    Känner som du ibland att jag inte tror att jag har nåt att skriva om i ett tema. Men si där har vi fel för sätter vi oss och börjar tänka igenom så flödar snart både fantasi och minnen. Jag tycker därför det är riktigt roligt med dessa rubrik-teman. Den där tavelgungstolen var ju himla fin och rolig dessutom. Jag hakade först upp mig jag med på prickstolen innan jag såg gungstolen i tavlan!
    Ha en fin söndagskväll.Kram

    • Karin skriver:

      Japp, det är skrivfrämjande med dessa teman och förr eller senare dyker det upp något temarelaterat. Kanske snarare senare än förr och möjligen lite långsökt ibland, men det är helt OK!

  5. Yvonne Käll skriver:

    hej igen. Hoppas du lagt märke till att min blogg har bytt domän och heter numera vonnevardag.se, alltså utan blogspot.

  6. Anna/notonmusic skriver:

    Plötsligt mindes jag precis hur det var att sitta i en sån där ”långmeds-gungstol” som faktiskt gungade så man hamnade helt horisontellt som barn. Tror knappt att jag har suttit i en sådan som vuxen. Jag trodde nästan ett tag att lilla fåtöljen utan armstöd framför kakelugnen (fint rum) hade medar den med. Men det hade den ju inte. Den skulle faktiskt klä som gungstol! Jag tror att jag har sett en fåtöljgungstol nånstans. Roligt med gungstolstavlan!

    • Karin skriver:

      Prickfåtöljen är en stickfåtölj! Men dottern har haft något liknande med gungmedar på. Mycket mjuk och behaglig gungstol.

      Visst är det ett fint rum. Och stort. Huset var en gammal skola (Ängsbackens skola i Horndal) och det var snickeri på bottenplanet och så bodde vi en trappa upp. Gott om plats!
      angsb

  7. Paula Merio skriver:

    Hej, tack för ordet! Ordet antipendium menar jag, ”ler” Ordet använde du i kommentar hos mig och för mig var det ett nytt ord, o för en ordsamlare som jag var det jätteskoj. Googlade förstås och såg så fina antipendier (? ej säker på böjningen)
    Förutom gungstolar både på golv och vägg så kan jag inte låta bli att beundra kakelugnen. Ett rum med en kakelugn har det mesta för att få till en trivselfaktor, kombinerat med en gungstol blir det ju en tiopoängare!

    • Karin skriver:

      Hej ordsamlare! Vad trevligt. Jag är också sån. Och om jag skrev antipendium skrev jag fel, för det ska vara antependium. Anti = mot. Ante = framför.

      Visst är det oslagbart mysigt med kakelugnar. För oss barn som växte upp i huset som du ser på bild här ovanför var det bara kul. För föräldrarna som skulle hålla varmt i ett dragigt hus (med 3.8 meter i takhöjd) med hjälp av kakelugnar var det kanske lite mindre romantiskt ibland… Men ett fantastiskt hus var det!

  8. Hej, det var rätt länge sedan jag tittade in här hos dig. Jag är nog lite periodare och nu har jag varit avhållsam så länge att det nästan kan verka som jag hade något emot din blogg. Så är förvisso icke fallet, som vår gemensamma fader skulle kunna ha uttryckt det.
    Och då är vi inne på Götrik och gungstolstavlan. Fader Martin gjorde en modell (dvs en träform som man sedan gjorde en gjutform i sand av för att senare gjuta en gravsten från – eller ett gravjärn, då. Fast det blev ju fel på nåt sätt) och Götrik var alldeles med på att låta Martin få en tavla för besväret. Skattesmitning! Men det var på femtiotalet och båda missgärningsmännen är avlidna. Så du kan andas ut.

    Och nu, när det är preskriberat, skickar jag med en bild där färgerna går fram fint. Gungstolen har fått sällskap av ett tämligen nyinköpt gökur. Och det är inte vilket gökur som helst – det är köpt i Donaueschingen, staden där Donau börjar sin färd mot Svarta havet och där Hyttis begått en indiskretion.

    En tämligen våldsam övning var när vi ”tandemgungade” eller ”motfasgungade” genom att sitta på varsin tvärslå, som syns på bilden på gungstolen, och driva upp farten till oanad och egentligen ganska farlig våldsamhet.

    Vi har en alldeles egen gungstol också. Köpt av en dam som hade problem att transportera den inför flytt till mindre lägenhet. Jag hade inga egentliga transportmöjligheter men eftersom jag passerade på väg hem så hälsade jag på den och plötsligt insåg jag att det kanske skulle gå att klämma in den i vår lilla Ford Focus. Det gick! Jag minns att det blev en liten folksamling medan inklämningsförsöket pågick och viss vadslagning kan jag föreställa mig pågick i åskådarskarans periferi.

    • Karin skriver:

      Fina gungstolstavlan! Lade in bilden i inlägget – dock utan gökur. Men jag vill gärna höra mer om Hyttis indiskretioner!

      Grattis till gungstolsinnehav. Det ÄR rogivande, faktiskt, att gunga lite stillsamt. Fast nog var det imponerande att mamma stod ut med våra vildare gungövningar. Liksom med mycket annat.

  9. Anki skriver:

    Så är det … ibland verkar temat omöjligt, men sen ger det sig ändå :) Så fin den är gungstolen i tavlan … en riktig gungstol :)

    Ja det är jag som tar över rubrikerna i februari, så nu vet du :)

  10. Musikanta skriver:

    Helt underbar tavla! Roligt att din bror skickade en bild där man kunde se färgerna. Jag är glad att jag inte äger någon gungstol. Hade nog fått låsa in i garaget den när de små barnbarnen kom på besök i så fall.
    Ingrid

    • Karin skriver:

      Ja, det gäller att ha mycket goda nerver om man har barn och gungstol i samma hus. Jag fattar inte hur mina föräldrar stod ut för vi använde den verkligen flitigt och våldsamt, brorsan och jag. Och ändå har vi alla fingrar och tår i behåll!

      Visst är tavlan fin!

  11. Lena i Wales skriver:

    Jag har en gungstol liknande den första bilden, men den är magasinerad i Sverige. Älskar den! Målad av morfar och en dyna vävd av min pappa. Mycket familj i den. Kanske kommer den fram igen.
    Ha det bra!

    • Karin skriver:

      Åh, jag hoppas verkligen du och din familjegungstol kan förenas snart – det betyder mycket med de där personliga minnena som är förknippade med en del möbler!

Kommentarer inaktiverade.