Ju flera kockar desto bättre soppa! Visst finns det situationer där det är bra att någon har full koll och bestämmer hur det ska vara, men det finns många fler situationer där det blir både roligare och bättre resultat om var och en bidrar efter förmåga.
Varje år brukar vi fira arbetarförfattaren Johan-Olov Johansson den lördag som ligger närmast hans födelsedag den 12 augusti. Firandet består av att vi ses vid hans barndomshem, som numera råkar vara vårt fritidshus och så blir det musikunderhållning, högläsning av någon av hans noveller, eller kanske till och med en dramatisering av hans texter.
Vi äter smedmat (glödstekt sill och potatis) dricker svagdricka och så blir det kaffe och kringlor. Om någon har varit extra duktig på att främja hans författarskap under året delas Årets mästersmed ut.
Deltagarna är dels medlemmar i Johan-Olov-sällskapet, dels alla andra som har lust att komma och delta. Det kan vara femtio till hundra personer. Och då krävs det många kockar! Det är ett rutinerat gäng som steker sill, kokar potatis, skivar lök, beställer rätt sorts tunnbröd och svagdricka från den lokala handlar’n, bakar kringlor, hämtar bänkar och bord så att det räcker, fixar med högtalare och musikanläggning. Min uppgift är att se till att det finns rena dukar till alla bord och vaser med blommor. Samt att klippa gräset ett par dagar innan.
Förberedelser. Det ska vara olika dukar på borden, sa min mamma. Så var det förr. Man tog vad man hade, överkast, gardiner alla tygstycken som räckte till.
Evenemanget bevakas naturligtvis av lokalpressen.
Det brukar bli en alldeles utmärkt soppa som alla dessa kockar lagar till! I år kunde jag inte delta. Jag hann åka dit en sväng några dagar innan, lägga fram dukar, plocka fram vaser och klippa gräs. Men på själva Johan-Olov-dagen gick det bra ändå. Syrran ryckte in som vikarie och det fungerade alldeles utmärkt alltihop har jag fått mig berättat.
Ju flera kockar… är veckans tema och det är Pettas-Karin som tagit över temarodret. Nästa vecka skriver vi om Katten på bordet. Och här har vi de övriga lördagstemabloggarna:
Måste erkänna att Johan-Olov är mig tämligen obekant. Jag som läst så många arbetarförfattare. Osäkert om det blir någon bättring. Strindbergs världar – underbart vacker bok – närmast på programmet.
Du är i gott sällskap – Johan-Olov är tämligen bortglömd idag. men på fyrtiotalet var han populär och när han läste sina noveller i radion stannade Sverige, nästan som under Hylands hörnas glansdagar. Du kan bekanta dig med honom, till exempel genom att läsa en novell här.
Jag är också av den uppfattningen att det blir bra om det finns många kockar….på ett eller annat sätt. Knytkalaskockar är alltid en fördel.
Så trevligt ni ordnar det för er!
Ja, det kan bli nya spännande kombinationer när man knytkalasar!
Johan-Olov-dagen är ett rätt lyckat koncept, funkar fint både som mingelparty och folkbildning. Och så får man ju mat dessutom.
Självklart är det en väldig mycket jobb men det märks liksom inte, det bara händer. Lugnt och tryggt, ingen flaxar omkring och är stressad, men lite oroligt var det när det regnade och regnade och molnen började inte skingra sig förrän tio minuter innan programmet började. Det blev en fin eftermiddag den gången också.
Visst är det märkligt! Både att det går så smidigt, det hela och att regnet alltid viker undan – ibland i sista minuten – på Johan-Olov-dagen.
Lysande om rubriken! Om denna man har jag läst om hos dig.
Tack Tove! Han var en riktig festprisse och sällskapsmänniska, Johan-Olov, så jag tänker att han måste ha gillat att vi firar honom hemma hos honom.
Jag säger som min svärmor, o, vad det är roligt med grupparbete! Författaren sitter säkert i sin himmel och njuter av de årliga kalasen medan han fixar bra väder!
Ja, det tror jag också. Fast han hade nog helst velat vara med själv och läsa sina noveller på bergslagsmål (vad konstigt det ser ut… inte slagsmål, alltså, utan bergslags-mål).
Jag har heller inte hört talas om denne författare, men vad kul att ni firar honom och håller hans minne vid liv. Verkar vara en trevlig tillställning och nära för er,hi,hi!!
Ha det bra!
Ja, det blir liksom automatisk närvaro!
Låter lite som organiserat kaos. Och ett trevligt sådant! Skönt att regnet viker undan, det underlättar med uppehåll när man är utomhus.
Precis! Och ju mer man har ramarna klara desto mer kan man improvisera inom dem.
Vi har en reservplan OM det skulle regna, men den har vi nog bara behövt ta till en enda gång tror jag under de tjugo år vi hållit på med detta evenemang. Då flyttar vi in i en stor byggnad där man en gång i tiden tillverkade gjutformar, mm för olika maskiner till bruket. Högt i tak och gott om plats för hundra personer. Men inte riktigt lika mysigt som tunet utanför Johan-Olovs barndomshem.
Såna där tillställningar skulle inte fungera utan en jädrans massa kockar, men det fina i kråksången är just den där knivskarpa uppdelningen. Du tar dukarna. Jag tar biljetter och Stina parkeringen. tycker mig se Ellens pappa på bilden, han som greppar basen? Är jag hemma ska jag absolut komma och göra ett besök på Johan-Olov dagen
Ja, hjärteligen välkommen!
Jag har lite dålig koll på basistens barn; men troligen har du rätt!