Lördagstemat idag är naturligt. Och då faller det sig ju naturligt att berätta om barnafödande. När jag skulle få mitt andra barn bodde jag i USA och det tog ett tag innan min läkare och jag var överens om tagen. (Barnmorskor är sällsynta i USA, det är läkarkontakt som gäller, innan och under förlossningen.) Efter ett antal besök då allt befanns vara i sin ordning, tittade läkaren uppfordrande på mig och sa att nu var det dags att bestämma datum. Va? Det bestämmer man väl inte, det blir väl när det blir? Tyckte jag. Det tyckte inte läkaren. Han sa att när det vara så nära jul borde jag planera i god tid och skulle den 15 december passa?
Han utgick från att jag skulle föda med kejsarsnitt. Det ingick i försäkringen och då väljer man ju det, eller hur? Jag protesterade. Det hade ju gått bra utan kejsarsnitt förra gången och så varför skulle det inte göra det nu? Han muttrade att det ju var en schemaläggningsfråga också, men jag envisades med att vilja föda naturligt. Då suckade han tungt och sa: ”Jag slår vad om att du äter biodynamiskt odlade grönsaker och kör en Volvo också!” Men jag fick min vilja igenom och allt gick bra jag behövde inte ens inkräkta på läkarens jul, för sonen valde den 19 december som ankomstdatum.
När jag berättade för min granne att jag varit tvungen att ta en fight med läkaren för att få föda naturligt, berättade hon att hon hade haft en liknande kamp på sextiotalet, för att få amma. På sjukhusen fanns behändiga nappflaskor med modersmjölksersättning, gratis, sponsrat av Nstlé. Min granne hade avböjt och ville amma, men hade lite svårt att komma igång. I stället för att hjälpa och uppmuntra henne hade hennes läkare sagt, ganska irriterad:”But why don’t you do what’s normal and natural and give the baby a bottle!?”
På det området hade det i alla fall gått framåt en smula när jag var där. Visserligen fanns Nestlé-flaskorna fortfarande, men det var i alla fall ingen som insisterade på att man skulle använda dem.
Naturligt nog – kameraskygg som jag är – har jag inte några bilder på förlossning eller amning, bara nästan. En liten postamningsbild har jag i alla fall lyckats leta upp.
Olgakatt förser oss med lördagsteman i september. Nästa vecka är det Äta bör man annars dör man. De andra lördagsbloggarnas naturliga inlägg hittar man här: Anna Bildbloggen, Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Olgakatt, Pysseliten, Stigfinnaren, Stenstugu, och Tove
Ja, suck. Alla dessa forskningsrön och trender som kastar oss hit och dit, men värst är det när det ska tjänas pengar på oss.
Minns du vad pappa brukade säga? ”Är vitaminer nu ungar, medan det är nyttigt!” Det var i all sin enkelhet en rätt bra vaccination mot medicinska modenycker.
Mycket intressant detta, vad som är natuligt någonstans är onaturligt någon annanstans. Tänker dagligen på det i mitt walesiska liv!
Ja, även mellan kulturer som verkar snarlika kan det vara stora skillnader. USA kändes ju inte så exotiskt på ytan, men det fanns mycket som jag inte förstod mig på. Och när jag kollade på TV-serier hejade jag alltid på fel person i början. Det tog ett tag innan jag lärde mig att självständiga kvinnor med lite slarvigt hår vanligtvis var skurkar.
Suck! och dem får kalla sig läkare… Ja ja mot dumhet står man sig slätt. Starkt av dig att stå emot! BRA!
Jag skulle tro att min läkare hade viss press på sig att se till att det blev kejsarsnitt, som ju var mycket lönsammare för sjukhuset.
Undrar om det är så idag? Det verkar ju helt befängt. Ett kejsarsnitt är ju alltid ett ingrepp med risker och har barnafödandet gått bra tidigare finns det ju ingen större anledning att eftersträva det. Det är i alla fall skönt att man uppmuntrar mödrar här i Sverige att amma. Ett bra skydd för barnen när de är riktigt små. Underbar bild på dig och dottern (?).
Ingrid
Jag tror det är lite olika. Men det finns ett uttryck i USA som tyder på att man gärna väljer kejsarsnitt om man har råd: ”To posh to push”. Dvs tillräckligt rik för att slippa krysta.
Tack!
Bra att kejsarsnitt och flaskmjölk finns när det inte funkar på naturligt sätt. Men förstås helknäppt att ha det som första alternativ.
Koncernen Nestlé bojkottar jag sedan drygt 30 år eftersom man fortfarande (i alla fall för ett par år sedan) inte kan avhålla sig från att fresta med gratis pulver fastän man lovat 1000ggr att sluta. Döden i flaskan kallar mina biståndsarbetande vänner det.
Ja, verkligen en nödvändighet och fantastiskt att det går att rädda både mammornas och bebisarnas liv med kejsarsnitt. Men som affärsidé är det ju lite mer dubiöst.
Minns du den där annonskampanjen i Sudan, tror jag, som fick en del uppmärksamhet här i Sverige på 70-talet, när man började notera att många barn dog av modersmjölksersättning och babyvälling? Det var något av de stora bolagen, kanske Nestlé, som satte upp annonser. På bilderna såg man en ledsen undernärd bebis som fick flaskmjölk och växte till sig och blev knubbig och glad. Det var den effektivaste kampanj MOT flaskmjölk man kan tänka sig, eftersom man lästa bilderna (det fanns ingen text på dem) från höger till vänster. Då får i stället en glad och rund bebis flaskmjölk och blir mager och eländig.
Vilken historia! Det naturliga får sig en törn och ja…. ”trender” ger perspektiv hur än de är tänkta att fungera …
Intressant-heten som är naturliga i dina inlägg rör sig helt naturligt också….
Bra du stod på dig!
Jag har funderat lite på det där varför de verkade vara så rädda för att låta saker vara som de var. Behovet att ingripa och fixa till. Det fanns på alla plan. I det hus vi hyrde fanns ett skrivbord med metallunderrede som var ådringsmålat så att det skulle se ut som trä. Skivan däremot var av trä och målad med någon metallic-färg så det såg ut som aluminium…
Men oj… kejsarsnitt i stället för att föda naturligt… verkar för mig helt onaturligt! Liksom mjölkersättning och nappflaskor… men det är klart det är bra att möjligheterna finns, om inte naturen funkar.
Så fin bild på dig och ditt barn!
Tack!
Nestlé kan/kunde dom. Jag minns det du skriver om modersmjölksersättningen istället för naturlig bröstmjölk.
Pengar styr vår värld så sant som det är sagt. Tur att det finns kvinnor som står upp mot
kejsarsnitt när man inte behöver det.
Vi får allt som oftast uppleva förvåning hos våra kunder, när det går upp för dem att vi bakar allt ekologiskt och att vi gör det själva. Det smakar ju annorlunda det naturliga…
Tänk att det naturliga nästan upplevs onaturligt i dessa dagar!
Mmmm, Pettas-brödet!
Och, som jag tror att jag har berättat om tidigare: med skammens rodnad minns jag hur vi föredrog köpebullarna som barn, i stället för de goda bullar som min mamma bakade. Det var först i vuxen ålder som jag insåg hur korkat det var!
Tänker att det är en allmänt viktig sak; att olika saker är lika självklara för olika människor.
Normalt kontra avvikande hörs ofta i språkbruk och förändras över tid; tänk att det som odlas med konstgödsel kallas konventionellt och det giftfria ekologiskt, så var det ju inte för 150 år sedan.
I Indien fanns alltid några fat för sig på buffén som var skyltade med ”non-veg”, för det självklara var köttfritt. Å den tredje sidan hörde kyckling till det vegetariska.
Varför kan inte mina associationsbanor hålla sig i skinnet, undrar jag ibland. ”Å den tredje sidan hörde kyckling till det vegetariska” får mig att tänka på den där skylten som påstås ha förekommit på något utskänkningsställe:
All spritförtäring i detta rum är strängeligen förbjuden utom i samband med fisk. Som fisk räknas all mat utom pölsa. Skulle pölsa serveras – vilket Gud förbjude – räknas även denna som fisk.
(F’låt!)
Idag är det nya ”naturliga” att sitta på huk – det kan en promille av befoklningen i väst. Japp, så nu tränar vi på gym för att kunna sitta naturligt, eftersom kroppen inte är byggd för att sitta på stol.
Ouch! Min svagaste punkt. Alltid. Inte ens som barn kunde jag sitta på huk och i yogan måste jag alltid välja något annat när det är sitta-på-huk-övningar. När jag var i Indien (och alla satt på huk och småpratade, medan man förberedde måltiderna – jag satt på rumpan) skakade man bekymrat på huvudet och sa: ”Ni västerlänningar har ju alldeles för korta hälsenor av alla höga klackar och allt stolsittande.” Och det stämmer nog rätt väl.
Nämen, inte ens som barn! Barn som föds med alla naturliga förmågor: rätt rörelsemönster, fotisättningar i löpsteget osv.!
Ja, visst är det knäppt! När det var gymnastik och skulle sittas på huk (vilket gudskelov inte var ofta!) så ”fattades” det alltid ungefär en halv decimeter mellan mina hälar och rumpan. Och numera är det väl en decimeter. Samtidigt som det känns som om knät ska sprätta isär! Yogafolket säger att det kan vara så ibland. Någon enstaka person på ett par hundra. I en yogagrupp hittade jag en medsyster, som också trodde att hon var den enda i världen som hade det problemet.
Det är ganska gott om folk som inte kan sitta på hälarna, speciellt män har problem med och jag tror inte det beror på högklackat.
Idag körde jag ett yogapass där man kan göra alla tolv övningarna sittandes på stol, vilket jag också föreslog. Men nästa alla satt på golvet ändå.
Så kan det gå när man fjäskar och försöker underlätta.
Det där med amningen känner jag igen. När jag fick mitt andra barn 1963 ammande jag honom givetvis, men när distriktssjuksköterskan kom på hemkontroll och fick höra att jag inte försett mig med nappflaska och ersättning fick jag verkligen bannor. Det var väldigt oansvarigt och amma kunde man inte göra hur som helst. Det var mycket säkrare med nappflaskan för då visste man hur mycket barnet fått i sig. Äsch, inte brydde jag mig om det!
Kram, Ingrid
Men vad intressant, Ingrid! Jag trodde faktiskt inte att vi var så ”amerikanska” här i Sverige. Tänk om man kunde uppnå någon slags balans, så att det inte blir så laddat hela tiden med ammandet eller icke-ammandet! Det är ju väldigt behändigt och bra när det funkar, men det funkar ju med ersättning också, när ammandet av olika skäl inte fungerar. Har du läst Gnuttans (Wienerbrödslandets) intressanta inlägg? Det ger ett motsatt perspektiv både på kejsarsnitt och modersmjölksersättning.
Förr kunde jag sitta på på huk utan problem, men nu på gamla dar funkar det inte längre. Om jag sätter mig på huk kommer jag inte upp igen. Slå kullerbytta kan jag inte heller längre och inte stå på händer och en tandbrygga gör att jag numera inte kan spotta mellan framtänderna – det som jag var så bra på i barndomen!
På tal om amning så råkade jag aldrig ut för att inte bröstmjölken skulle vara det allra bästa. Då första barnet kom till världen 1965 hade jag så mycket mjölk att jag pumpade ur och lämnade (via ombud) till KK (i Malmö) under sonens första 14 dagar – sedan for vi till landet och där fungerade det inte med leverans av överskottet.
För att kolla hur mycket bröstmjölk barnen fick i sig vid måltiderna vägde man dem före och efter amningen. Allt enligt de instruktioner man efter förlossningen fick med sig hem från sjukhuset – eller kanske rent av före förlossningen eftersom jag hade inhandlat en barnvågskål som passade på köksvågen. Så förde man en viktkurva och hade koll på att barnet ökade normalt i vikt.
Ja, sådana där vågar fanns långt in på sjuttiotalet, tror jag. Sedan kom man fram till att det var lite stressande för mammorna och då nöjde man sig med BVC-vägningar med lämpliga mellanrum. Jag har lite dålig koll på de första två barnen, men det tredje följde snällt normalkurvan hela tiden.
Lustigt vi skriver lite på samma tema. Olika länder och olika årtionden; råden och rönen hade hunnit ändra sig, men barnmorskan från min historia levde visst inte efter de senaste av typen. Skönt att du ändå fick det som du ville och att allt gick bra.
Samma tema, samma processer, men så olika erfarenheter. Säger mer om tidsandan än om de enskilda fallen, tycker jag!
Hujedamej. Mycket ska man höra och läsa. Tur och bra att du stod på dig.
Om det hade varit naturligt med flaska istället för bröstet hade vi fötts med flaskhållare istället för bröst.
Fast vi skulle nog bara kunna vara utrustade med flaskor i stället för bröst bara i tio år eller så – sedan ändras allt igen.
Jag tror jag hade väldig tur som födde mitt första barn i Tanzania, där alla tog för givet att jag var en kompetent kvinna som både kunde föda barn och amma det. Aldrig några ängsliga frågor om nåt. Men gott om kompetent personal som assisterade vid födandet. Mycket trevligt!
Naturligt och naturligt. Jag kom ut med fötterna först, klampade på bara. Men det gick ju bra det också.
Hej och hå, Hjo, klampa på bara!