Förlåt

Jag bläddrade för en stund sedan i boken Änglaknäpp, med berättelser av Johan-Olov Johansson och upptäcker en anteckning längst bak i boken som jag inte sett förut:

”Med blyerts får man anteckna i alla böcker, eller hur? Jag läste ’De trångbodda’ 12/7 2012 och går och funderar på vad ’sparlakan’ är . /Lotten Bergman.”

sparlakan

Kära Lotten, du skulle ha frågat mig! Sparlakan är samma sak som ”förlåt” (Förlåt, inte förlåt). Sängomhängen. Sänggardiner. Sådana som Carl Larsson gömde sig bakom medan fru Karin passade alla barnen i rummet intill. cl-s säng

Det där ”spar” har troligen inget med spara att göra utan mer med ”spärr”. Sparlakanen spärrade av och gav lite enskildhet i folkrika rum och kanske höll kvar lite värme när vedspisen eller kaminen kallnat framåt småtimmarna.

En ”sparlakansläxa”är enligt Hellquists etymologiska ordbok ”skrapa (som hustrun ger mannen) bakom sänggardinerna”. Eller helt enkelt en utskällning i enrum, som i Stieg Trenters Dockan till Samarkand: ”För länge sedan hade Harriet själv berättat att en skolfröken i Maria tagit henne i enrum och givit henne en sparlakansläxa/…/”.

Johan-Olov Johansson skildrar bostadsförhållandena i sin barndoms Tvåbo i berättelsen ”De trångbodda”. Fem familjer bodde här som mest. Lågt räknat bör det ha varit ungefär 25 personer. Skildringen finns att läsa här.sept 2014

Det här inlägget postades i Att läsa, Böcker, historia, Språkpolisen och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

8 svar på Förlåt

  1. Musikanta skriver:

    Ofattbart att människor har haft det så här i vårt land och för inte så länge sen. Jag kommer ihåg när min pappa kom hem från sjukbesök och var bekymrad över hur dåligt textilarbetarna bodde med sina barn. Det var vanligt med järnspiselrum för en hel familj och dass på gården. Och detta var i mitten på 40-talet. Skönt att det blev ändring på det så fort kriget var över och man började bygga nytt.
    Ingrid

    • Karin skriver:

      Ja, långt in på 60-talet fanns det ganska påvra bostäder i detta land. Utländska besökare som fördjupar sig i Sveriges 1900-talshistoria har svårt att tro att detta land, som varit någon slags modell för ett modernt liv, var så fattigt och eländigt så nyss.

  2. Kicki skriver:

    I fäboden har vi förlåt för alla fyra tarrsängarna. Det är ofta ett pissvässel (det var inte så noga med det) ett smalrandigt ylletyg. Men i huvudänden sitter en vit remsa med hålsöm eller virkad avslutning. Man kan ligga och kika på elden genom virkningen, det är mysigt men man somnar ju ifrån ganska snabbt.

    • Karin skriver:

      Pissvässel! Mycket svårgissat ord, tycker jag nog. Ett perfekt ord för Rappakalja, med andra ord. Finns det ett namn på den där vita remsan också? Klart det gör – men vad heter den?

  3. Lotten Bergman skriver:

    HURRA!

    (Jag är enormt och totalt samt komplett jätteförtjust i precis allt i detta inlägg.)

    • Karin skriver:

      Vassego! Men känner jag dig rätt har du nog smygforskat lite i ämnet redan, för har man väl hakat upp sig på ett ord är det svårt att släppa det.

  4. Agneta skriver:

    Många lakan finns: papperslakan, badlakan, överlakan, frottélakan, prydnadslakan, underlakan, draglakan, röllakan, påslakan, engångslakan, hänglakan, linnelakan, scharlakan …

Kommentarer är stängda.