Jordbruk och boskapsskötsel

Livet på landet handlar också om jord och djur. Så även för oss dessa majdagar. Nästan hela mitt liv har jag planerat på tre olika nivåer: mini, midi och maxi. När det gäller trädgården innebär maxiplanen potatisland, häck(om)plantering och ett nytt äppelträd. Midi innebär sedvanliga prydnadsinsatser. Miniplanen att det är bra som det är.

dasslockJag tror jag har jobbat mig upp till midinivån den senaste veckan, dvs sedvanliga prydnadsinsatser. Det finns några områden som behöver piffas upp, till exempel locken till trekammarbrunnen och räcket till terrassen. Jag brukar satsa på en av Sveriges mest mobbade blommor, nämligen petunia. Finns i fina färger – mycket blått – den blommar länge och mycket och kostar nästan ingenting.

Men i år är allt sent och det fanns inte petunior på de närbelägna plantskolorna. Det fick bli penséer och pelargoner. Och så brukar det ingå ett nödkryddland i midiplanen. Precis vid verandadörren ska det finnas gräslök, persilja, dill, salvia och timjan, så jag satte igång med vad som fanns. Penséerna är tillväxtzoner. När kryddorna blir större, eller fler, får penséerna flytta ut i något land. kryddor

grön mambasvart mambaNär jag plockade bort lite skräp vid foten av nödkryddlandet snodde sig en orm runt min handled och fortsatte bort mot väggen där den försvann bland krukorna. Vi blev väl lika rädda båda två, skulle jag tro och när jag sedan såg mig om vimlade det av ormar.

Någon uråldrig varningsmekanism hade aktiverats och jag hoppade högt när jag såg först en svart mamba, som visade sig vara kamera-remmen och sedan en grön mamba, eller kanske ett plastband.

snokMen ormen, den som var en riktig orm, hade försvunnit så jag fortsatte att plocka på terrassen och lyfte undan balkonglådorna. Och där var den!

Nu var jag bättre förberedd och jag hade till och med hunnit kolla upp om det är svart huggorm eller snok som har gula fläckar bakom ”öronen”. Det är snok. Så nu fick jag fram kameran och lyckades ta några inte särskilt lysande bilder, eftersom jag ändå höll visst respektvstånd. (Klicka på bilden så blir den större) Man kan med lite god vilja se de två ljusa fläckarna på huvudet. Och ja, jag SKA städa upp på terrassen…

Och vad hände sedan, undrar ni kanske. Tänk att det är precis vad jag undrar också.

och sen

Här smiter ormen in under huset. Och nu undrar jag var vi kommer att träffas nästa gång. I källaren?

 

Det här inlägget postades i Att odla och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

7 svar på Jordbruk och boskapsskötsel

  1. Karin på Pettas skriver:

    Behändigt med de olika nivåerna. Midiplanen smått dramatisk dessutom eftersom du störde snoken. Där kommer någon och klampar in i reviret. Troligen håller den sig undan…men håller också undan möss för er.
    ”Vår” huggorm Kaa drog vidare efter ett dygn…vi såg stjärten av den innan den försvann ner i diket på andra sidan av vägen….
    Örter är ett litet måste. Det är så härligt att bara gå ut på trappan och knipsa några stjälkar vid behov

  2. Skogsgurra skriver:

    Beviset för Paradiset – en orm!
    Då är det komplett, då.

    Hos oss har vi bara en ekorre och ett skatpar som intresserar sig för den enorma rishög som uppstod vid buskrensning och som inte kunde eldas innan förbud inträdde. Skatorna vandrar runt och inspekterar högen. De diskuterar om dom ska flytta in i det där jättehuset eller om dom ska satsa på ett mindre och mera traditionellt skatbo.

    BTW barnbarnbarnets far lärde sig en nyttig läxa vid tidigt försök att tända brasan. Det var när rishögen var så färska att den inte ville brinna spontant. Eftersom han har nära kontakter med bilverkstad där de ibland får ta hand om feltankade bilar (bensin i stället för diesel i tanken) så blir det en massa konstiga kolväteblandningar. Mest bensin, men lite diesel också. Explosiva grejer. Åtminstone brinner de bra. Så när allt hopp var ute och brasan alldeles livlös gick han dit med sin tioliters jeepdunk dunk för att hälla på lite mer.

    Vips hoppade den slumrande elden upp i dunken och innan barnets fader hade förstått vad som hände var dunken uppeldad och faderen sotig på hela fronten. Mössa räddade håret.

    Sådant händer förstås aldrig hos er. Men det kan vara bra att bli påmind om riskerna. Är det för övrigt alldeles säkert att gulfläckig snok är ofarlig?

    • Karin skriver:

      Usch vilket otäckt tillbud! Hur gick det med handen som höll dunken?
      Tipsa den unge mannen och andra i omgivningen om att det finns bättre metoder. Ibland kan det vara nödvändigt att använda någon form av tändvätska, men det ser man redan innan man börjar, så att säga. Om kasen är för färsk eller fuktig är det lika bra att hälla över något lättantändligt. Men, viktigt, sedan lägger man en lång slana ut från kasen och häller på tändvätska på den. Då kan man tända längst ut på slanan, bort från kasen och se hur elden rusar in mot kasen och flammar upp med ett POFF! Lång slana ska det vara, gärna ett par meter.

      Snokars farlighet har jag aldrig testat. Mina snokkunskaper är helt och hållet Wiki-baserade och det vet man ju hur det kan vara med det. Men om den, som Pettas-Karin skriver här ovanför, håller mössen borta är jag beredd att ta vissa risker.

  3. LupusLupus99 skriver:

    Den Svenska snoken är alldeles ofarlig för människor.

    Jag tror tyvärr inte att snoken kommer ha så stor inverkan på ert
    lokala musbestånd men däremot så får nog traktens smågrodor se upp.

    • Karin skriver:

      Du tror inte att den går att lära om? Små musbarn är bra mat, medan smågrodor inte är OK. Kanske lika svårt som att lära vår katt Alexander att det är jättebra att fånga möss, men mycket, MYCKET dåligt att fånga fåglar? Resultatet blev mest att han såg både lite stolt och lite skamsen ut, oavsett vad det var för byte han kom hem med.

  4. Krönikören skriver:

    Urk. Fy vad läskigt med en orm runt handleden. Det är lite för mycket närkontakt det. Inte skulle jag vilja ha den i källaren heller. Tänk om det är en hon och plötsligt har ni massor med ormar där?

Kommentarer inaktiverade.