Ack, om jag kunde sy!

Nu blir det banne mig lite reklam. Inte för Barbie, för jag gillar inte den där überrosa stilen. Jag gillar inte heller dyra pysselböcker och ”aktivitetshäften” som består av en i bästa fall bara torftig och i sämsta fall både torftig, stereotyp och obegriplig historia.

barbiePysslet handlar mestadels om att placera olika klistermärken som föreställer outfits, smycken, sminkprylar, pudlar och andra tillbehör på valfria ställen.

Vad alla dessa Barbierprodukter verkar göra är att vädja till småtjejers förtjusning i allt som är ”kawai”, gulligt, glittrigt och rosa. Vad de gör med deras föreställningar om vad som är rimligt att förvänta sig av framtiden vågar jag inte tänka på.

Jag vet att det finns flickor som ändå lyckas leka på ett ganska kreativt sätt med dessa stela uttryckslösa dockor, men de skulle säkert kunna göra det med så gott som vilken slags dockor som helst.

väska

Kolla detaljerna!

I helastället faller jag pladask för Liberty Jane, som jag träffade på syjuntan i går. Tänk om sådana dockor och dockkläder kunde bli högsta mode i stället.

Möjligen är det ännu roligare för mammorna än för tjejerna (och killarna, för sjutton, fast det verkar gå lite trögt det där med att få killar att leka med andra dockor än Action Man och hans sentida efterföljare).

syinstruktion

Hmmm, bara att följa mönstret… Här är en sida ur den ungefär tjugosidiga intruktionen.

Mönster till Liberty Janes kläder finns att köpa på nätet och på gårdagens syjunta kunde vi beundra ett par jeansjackor, tillverkade av avlagda jeans och med de mest bedårande (det är ett ord som jag använder högst en gång per årtionde!) små jeansknappar köpt i en specialaffär.

jeansjackornaPyttesmå detaljer och hur gulligt som helst. ”Äsch” sade jeansjackornas skapare, ”det är bara att följa mönstret så blir det bra”.

Hon hade återbrukat döttrarnas utslitna och avlagda jeans för att skapa dessa små fulländade jackor. Det är inget man sitter på en syjunta med, för det behövs en bra symaskin, men man kan efterarbeta, fästa trådar, sy i knappar och annat. Nedanför finns en annan Liberty Janemodell, en riktig gubbtröja. Och ännu fler finns här.

Jag vet att jag inte är tillräckligt bra på att sy eller sticka för att ge mig på detta. Men för dem som kan måste det ju vara hur roligt som helst.gubbtröja

Själv glömde jag min stickning i går, men det är ingen panik. Det ska bli en julklapps-halsduk (i år igen, samma halsduk) så jag har ganska gott om tid.

Övriga juntamedlemmar var flitiga som vanligt och ett av alstren ska föreställa Staffan Stalledräng, men nu när jag granskar bilden undrar jag om jag ska våga berätta för brodösen att det fattas en fåle.

Han vattnade sina fålar fem… eh, fyra?

fålar fem

Det här inlägget postades i konst och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

16 svar på Ack, om jag kunde sy!

  1. Barbro A skriver:

    Den femte är väl den som ”vattnas” :-) Men nu fick jag sådan lust att sy dockkläder! Urfina!

    • Karin skriver:

      Jamen det har du ju rätt i! Den där figuren rakt fram, som jag trodde var en del av brunnskonstruktionen – det är ju femte fålen!

  2. Musikanta skriver:

    Haha, nu ser jag den femte fålen också. Klurigt av brodösen. Tur att du inte sa något! En helt fantastisk docka tycker jag. Men man måste nog vara ganska skicklig för att sy sådana små dockkläder eller sticka en tröja med aranstickning. Lissan har inte blivit så stor än att hon är intresserad av att leka med dockor. Mirren köper nog en Liberty Jane när det är dags.
    Ingrid, som inte har kunnat komma in på vännernas bloggar på snart en vecka. Men nu går det tydligen :-).

    • Karin skriver:

      Välkommen hit igen! Frustrerande när nätet konstrar.

      De där jeansjackorna måste vara många gånger svårare att sy i miniformat. Och stickningen – där är det väl mycket tunnare garn som gäller, gissar jag, än i originalmodellerna för vuxna. Ser så roligt ut, men jag vet ju hur otålig och arg jag blir när jag gjort fel för femte gången.

  3. Kicki skriver:

    DU KAN SY!

  4. Musikanta skriver:

    Glömde att tala om jag tycker att du har en oerhört vacker bild som header.
    Ingrid

  5. Cecilia N skriver:

    Man måste ju inte sticka aran, det går ju så himla bra med bara slätstickning eller rätstickning.
    I nån annan sy-till-dockan-bok lärde jag mig att de sista sömmarna man syr är sömmen längs ärm och sida.

    Hon är söt, Jane.
    Tänk om man vetat om henne för 25 år sen …

    Men du … tänkte fråga hur stor hon är, men såg 18″-angivelsen. 46 cm. Det är rätt mycket.

    • Karin skriver:

      De små jeansjackorna verkar höra till en mindre docka. Broschyren som de ligger på är i A5-format. Men 18 tum är onekligen 46 cm.

      Hallå Erika, finns det olika dockstorlekar? Vilken storlek är jackorna till?

  6. Erika L skriver:

    Roligt att se dockkläder och broderi i tillsammans, några av mina absoluta favorittextilier och sysselsättningar.

    Det roliga är att Liberty Jane är en webbaffär för dockkläder, och framförallt mönster till dockkläder. Man betalar några $, sedan laddar man ned och skriver ut PDF-mönster och instruktioner. Är imponerad av att någon startat en egen affärsrörelse av detta, och den verkar mycket populär. Jag gillar!

    Våra dockor kommer från American Girl – jag och mina två döttrar har American Girl-feber hemma sedan vi upptäckte dem i Chicago för tre år sedan. Jättefina dockor, mysig storlek. Dockorna tillverkades och såldes först av en kvinna som använde dem i sin historieundervisning: dockor med ”medföljande” historia finns från olika epoker. Min yngsta dotter har en Nez Pez-indiandocka som heter Kaya, från 1764, till exempel. Det finns oändligt mycket fina tillbehör att köpa till dockorna – men i USA. Så jag och barnen pysslar och syr eget, det är roligt. (Vi kollar i dockkataloger och drömmer, gjorde visst jag när jag var liten också, även om det inte fanns lika mycket att köpa då.)

    American Girl-dockorna är gjorda för att likna en flicka i 9-årsåldern, men hon kan passa i flera åldrar, både min 8-åring och min 12-åring älskar sina dockor. Det roliga är att de har gått om Barbie i både popularitet och lönsamhet! Jag uppskattar det eftersom det förhoppningsvis motverkar all denna ”age compression” (försök att pressa ned vuxenbeteende på yngre och yngre barn, se kläder, leksaker, etc.).

    American Girl startades också av en kvinnlig entreprenör – och såldes till Mattel (=Barbie, också startat av en kvinnlig entreprenör, Ruth Handler) för… $700 miljoner dollar tror jag.

    Kanske man borde starta en barnens syjunta? Min äldsta dotter älskar att sy, hon går på frivillig extraslöjd i skolan när det erbjuds, för det mesta är slöjden underskattat som skolämne.

    Det finns några fina små sybehörsaffärer kvar i city. Band, blixtlås, knappar i mängder i urgamla lager. Helt fantastiskt: vid Mariatorget, på Kungsgatan och Regeringsgatan. Vid den senare kan man specialtillverka blixtlås, där hittade jag äntligen ett 12 cm långt delbart blixtlås, så att jag kan sy klart en liten ”biker jacket” i svart fuskläder! Kul men mycket svårare än jeansjackorna.

    http://www.libertyjanepatterns.com/2012/06/motorcycle-jacket-doll-clothes-pattern.html

    Tack för fint inlägg Karin, och en mysig kväll.

    • Karin skriver:

      Imponerande företagsamhet, American girl-idén och gulligt med de olika dockornas historia!

      Och dina döttrar är ju verkligen gynnade som kan få både inspiration och vägledning på så nära håll! En sån där bikerjacka låter ju ursvårt. Jeansjackorna är ju knepiga nog – hoppas få se resultatet när det är klart!

  7. Musikanta skriver:

    Cecilia:
    Kan man inte sy ihop en större tröja så också? Söm längs ärm och sida.
    Ingrid, som alltid har svårt med monteringen.

Kommentarer inaktiverade.