Man gör en liten pöl …

”Hur var det på blomstermålarkursen?” frågar en kompis. ”Riktigt lärorikt!” svarar jag och tänker samtidigt att javisstja, det var ju blommor vi målade. Mest handlade kursen om tekniker, pigmentegenskaper och vilka konster man kan få det olika färgerna att utföra.

Man gör en pöl, eller våt fläck med vatten på akvarellpappret och duttar i en färg. Sen får den sköta sig på egen hand en stund. Sen duttar man i en färg till och lutar pappret lite och då har man en tulpan, med stjälk. Eller två.

Här har ett par transparenta färger fått jobba: röd alizarin (med lite gult i för att mjuka upp) och gul quinacridon. Så långt är det ju rätt lätt, men sen ska man tillämpa detta i storformat och tänka på hur olika färger trivs med varandra och vilka som är aggressiva och sticker iväg och ockuperar grannfärgerna och vilka som är transparenta och passar till ett extra lager när man vill ha en annan nyans på en del av målningen, eller över hela och hur kompositionen funkar och…  Som vanligt alltså, mycket att hålla reda på!

Metoden med en blöt fläck funkar såklart med nästan alla blommor, utom vita, till exempel margeriter, som jag gick bet på. Där är det bakgrunden och grönskan som ska måla sig själv; blommorna får uppstå genom att man inte målar dem.

Vallmo och pioner är betydligt lättare, även om det känns ovant att måla så stort. Båda målningarna här nedanför är drygt en halvmeter på bredden, respektive höjden.

Pionerna ska jag jobba lite mer på, alternativt börja på en ny målning.

Utsikt från den stora terrassen på kursgården.

Så lyxigt att inte behöva tänka på något annat än att måla hela dagarna och att se till att hinna ta en simtur innan middagen serverades. Vi deltagare var överens om att det var en välbehövlig vila framförallt från ett alltmer deprimerande nyhetsflöde (som vi ändå var tvungna att diskutera mellan varven – något annat är ju inte möjligt). En påminnelse om hur privilegierade vi är som lever i ett fredligt fungerande land, fortfarande med mycket tillit mellan människor.

Fjorton personer, de flesta nya för varandra, kan tillbringa fem dygn tillsammans kring ett gemensamt intresse och samarbeta, uppmuntra varandra och även diskutera politik från olika utgångspunkter utan att bli osams. Det är därför jag alltid hävdar att studiecirklar, kurser och hobbyverksamhet kring vilket intresse som helst är en viktig del av demokratin.

Det här inlägget postades i Blommor och bin, Debatt, Livet, Planering, teknikövning och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

12 svar på Man gör en liten pöl …

  1. hyttfogden skriver:

    Akvarelltiden
    I september när lönnarnas flikiga blad
    rodnar som pioner
    minns jag plötsligt min barndomsstad
    och realskolans teckningslektioner.
    Ty vi tecknade löven av dessa träd
    på det vita papperets yta
    varefter vi allvarligt strävade med
    att få vattenfärgen att flyta.
    Från cinnober till gult, från gult till carmin
    från carmin till preusserblått drev vi,
    och vår tanke om konst var väl inte så fin
    men fina på lönnblad blev vi.

    Lång och svår, det visste vi då,
    var i sanning målarekonsten att nå.
    Ingen genväg bar ditåt åstad
    .
    Så asplöv tordes vi aldrig på
    utan endast lönnarnas blad.
    Alf Henriksson ur
    Tveggehanda – bilder och vers

    Hälsningar från en bokhylla i Ställdalen

    • Karin skriver:

      Tack, vad fin! Den har jag aldrig sett förut, men så är det ju. Precis så, från cinnober till gult till carmin! Och ”Ingen genväg bar ditåt åstad”, verkligen inte.

      Förhoppningsvis hade Alf Henriksson och hans klasskamrater hyfsat bra färger, så att färgerna kunde bilda fina linjer och konturer på egen hand. Det är omöjligt att åstadkomma de där fina linjerna som uppstår när en del färger torkar på annat sätt, så tunna pensellinjer finns inte.

  2. Paula Merio skriver:

    Du gjorde bra ifrån dig på denna kurs. Akvarellmålning vågar jag mig inte på, knappast ens gå en kurs, just för att man har så dålig kontroll på vad man gör, det flyter ut och kan bli jättefint men känns så främmande för mig. På den enda målarcirkeln jag gått målade vi i olja, det var i Kloten för typ hundra år sen. Vi blev ombedda att börja med landskapsmålning, jag envisades med att måla porträtt, var inte ett dugg intresserad av granskogar och tjärnar…Skulle gärna gå en målarcirkel igen, men det verkar inte finnas i utbudet här i Falun.

    • Karin skriver:

      Tackar! Kul kurs och bra teknikövningar, med metoder som kan tillämpas på vad som helst, det behöver ju inte vara just blommor.

      Men visst finns det målarkurser i Falun! Olja kanske inte är så vanligt längre, många går över till akryl i stället. Funkar bra det också. Akvarell är lite äventyrligare och man måste låta färgerna bestämma själva hur dom vill ha det. Som någon sa: att måla med olja (eller akryl) är som att ha hund. Att måla med akvarell är som att ha katt!

      PS. Underbara omgivningar i Malingsbo och Kloten!

  3. Vad härligt det låter!
    Och givande också på många sätt.
    Önskar dig en fin dag!

    • Karin skriver:

      Tack! Ja det är rogivande att måla, samtidigt som det också är väldigt koncentrerat och engagerande. Och socialt. Kinderägg!

  4. Nu blev jag inspirerad av den korta kursen du håller här på din blogg…Man gör en pöl och så väntar man lite, vänder på arket och puttar i lite färg osv osv…Så himla kul!
    Nu måste jag absolut pröva.
    Tack!

    • Karin skriver:

      Ja prova! Färgerna gör jobbet och det är bara att dutta i lite mer då och då, eller göra ett mönster med vatten som färgerna får åka kana i. Det blir ofta bättre när färgerna får dansa på egen hand, bättre än när man försöker styra dem dit de inte vill!

  5. Å så kul det verkar! Har många ggr tänkt försöka ( t o m köpt akvarellpapper) men det verkar aldrig bli av…

    • Karin skriver:

      Åh, då har du ju det viktigaste på plats redan, akvarellpapper! Sen behövs förstås akvarellfärger också och där är det det så få färger som möjligt som gäller. En kall och en varm blå, röd och gul, sen kan man blanda vad man vill. Penslarna är det inte så noga med, tycker jag, där duger syntet. Go for it!

  6. Staffan Lagerström skriver:

    Du har en poäng i ditt påstående att såna här kurser är viktiga för demokratin. I dag är det viktigare än någonsin att vårda ”kittet” mellan människor. Förr såg vi åtminstone på samma teveprogram. Dagens – enda? – vikänsla skapas av ”vädret”.

    • Karin skriver:

      Ja, det verkar viktigare än någonsin att vi tar oss ur våra respektive filterbubblor och samtalar (vänligt) med representanter för andra filterbubblor. Att få och ge olika perspektiv på en fråga behöver inte leda till storgräl. Men det är lättare att klara av sådana diskussioner när man samlats kring något annat, gemensamt intresse.

Kommentarer är stängda.