Med alla dramer som pågår i världen kommer vardagsproblemen i skymundan, men här kommer en rapport från den fronten också. Även här går mycket åt pipsvängen.
Fönstertvättandet beskrev jag för en dryg månad sedan. Det tog orimligt lång tid, med allt krångel. Dessutom lossnade hörnlisten på balkongen, föll ner på gården och gick sönder. 
Just den listen är extra strategisk, eftersom den sitter i ett hörn. Utan list regnar det in.
Efter ett 
par tuber superlim gav jag upp att försöka laga listen och ringde till inglasningsfirmans serviceavdelning för att beställa en ny. Telefonkön var oändlig. Eller kanske det inte fanns någon kö utan bara meddelandet som sa att jag var placerad i kö? Jag testade åtskilliga gånger och lät telefonen ligga med högtalarljudet på, medan jag sysslade med annat. Jag försökte också utan framgång chatta och mejla. Sedan fick jag en snilleblixt: man ska såklart inte ringa service utan försäljning! Där svarade de direkt, slussade mitt samtal vidare och efter en dryg månad fick jag min list. Där sitter den nu i sitt hörn. Men då upptäcker jag att jag borde bytt nästa list också. Dels för att den är missfärgad av sol av ålder, dels för att den är skör och naggad i kanten. Suck; på’t igen.
Medan jag väntade i telefonkön tog jag tag i elsladdarna till taklamporna i köket. De har hängt och sett trista ut sedan jag flyttade in, så nu var det dags att rätta till dem. Jag lyckades leta upp det jag behövde i olika bra-å-ha-lådor: något att fästa upp de hängande sladdarna med och en kupa för att dölja urtaget. Den där kupan har en listig bygel som man trär över lampkroken och då sluter den tätt mot taket. Man kan lirka in överbliven sladd också, så att det blir lite snyggare.
Men. Den där bygeln är väldigt hårt spänd och innan man lyckas få över den över lampkroken sprätter den gärna iväg. Inte en gång, utan fyra gånger. För att inte riskera några fallolyckor hade jag valt bort stegen och i stället klättrat upp på köksbordet, som är stort och stadigt. Varje gång den där jädrans kupan flög iväg måste jag alltså klättra ner igen för att plocka upp den. Sista gången for den rakt in i diskbänkskanten och gick sönder. Gammal plast är ett bräckligt material. Iväg till Clas Ohlson …
Sen var de de andra kuporna som sitter rakt ovanför lamporna. De satt lite på sniskan och behövde rättas till.
Men plast åldras, som sagt, så när jag skulle trycka upp den sista kupan sa det KRASCH och min tumme gick rakt igenom den spröda plasten. Då svor jag så högt och innerligt att en granne som råkade passera min dörr ringde på och undrade om allt var OK. Jag förklarade så gott det gick att det bara var ett lampfäste som gått sönder, men han verkade ändå en smula orolig för min mentala hälsa.
Nu sitter den nyinköpta Clas Ohlson-kupan där den ska, sladdarna är hjälpligt uppfästa och de andra två kuporna sitter tätare mot taket. Den trasiga kupan är omplåstrad, allt är på plats, långt ifrån perfekt, men good enough. 
Japp, det är en begonia i fönstret!
Jag som alltid tyckt att begonior är sorgliga kyrkogårdsblommor har hittat en som jag gillar.
Den har fått en ny ytterkruka som kan bära upp blommorna bättre och det kommer nya blommor hela tiden. Den har hållit igång blommandet i över två månader.
Sammanfattningsvis är det kanske inte riktigt allt som går åt pipsvängen, trots allt och mina problem hör alla till kategorin i-landsproblem.
Det må vara I-landsproblem men det är bra träligt när det håller på!
Jag tycker också begonior är kategorin kyrkogårdsblommor men måste hålla med om att den är väldigt fin, gillar krukan också.
Ja, jag har känt mig förföljd av Makterna när allt ramlar och går sönder.
Kan det vara ett ålderstecken? För mig alltså. I femtioårsåldern började jag tycka att pelargoner är finare än sitt tantrykte och nu begonior …
Ja kan vara, jag har ju börjat så pelargoner så till slut kanske jag börjar så begonior
Att SÅ pelargoner låter väldigt avancerat och egentligen är du alldeles för ung för det. Men om du envisas finns det ett pelargonmuseum i Torsåker, som kanske kan fungera som inspirationskälla. Eller kanske snarare att du skulle kunna vara en inspirationskälla för dem.
Lite OT men ändå.
Karlskoga bygger ett nytt stort badhus och har just börjat gräva och gjuta platta.
Detta drar folk och nu har byggarna snickrat en stilig umarell-bänk med ett rejält tak.
En trevlig samlingsplats har uppstått och nu kom förskolebarna och sa att de skulle önska sig en bänk som var lite lägre som passade dem. Det fick dom.
Ibland kommer nån från kommunen med fika och pratar med de umareller som just då finns på plats.
Det här tycker jag är väldigt lovande för karlskogabor i gemen är inte så lätta att roa och prata med. Sen blir det lite bekymmer förstås när man börjat på med inredningen i badhuset då det inte är så lätt att utifrån se vad som sker men det finns nog nån som kommer på ett sätt guidade turer kanske på bestämda klockslag.
Nejmen vad fint! En mycket bra insats för att öka trivseln med ökad samvaro. Heja Karlskoga! Lilla T skulle verkligen vilja vara där, gissar jag. Men han får nöja sig med Slussenbygget.
Det måste nog bli några umarellbänkar inuti badhuset också så småningom.
Kanske ’träligt’ för den som drabbas, men underhållande för oss andra att läsa om.
En av mina första lärdomar när jag började blogga för många år sedan var att det ’träliga’ kunde vändas till roligt i skrift. Ett riktigt life hack, som man säger nuförtiden, eftersom texten kom att göra om den träliga upplevelsen till ett roligt minne.
Du har så rätt! Alla motgångar kan omvandlas till ett blogginlägg och då känns det genast lättare. När Makterna är emot mig, när jag gjort bort mig, när jag är osams med SJ, SL eller Tele2, då är det bra att kunna skriva av sig och rentav få lite medhåll och uppmuntrande kommentarer. Som i det här gamla inlägget om Tele2: https://www.karinenglund.com/2020/11/att-overleva-tele2-magnetrontgen-och-elchock/
I-landproblem, bra uttryck.
Smart att vända sig till försäljningen istället för service. Bra idé!
Fin begonia, gillar dem.
Ha det fint!
Hädanefter ska jag alltid vända mig till säljarna i första hand, eftersom jag är trött på alla kundservicetelefoner som uppenbart är obemannade. Där snurrar bara ett telefonmeddelande att ”Du har nummer ett i kön, tack för att du väntar!”
Ha det bra du också!