”Och här blir det fint …”

I söndags åkte jag mil efter mil genom granskogarna från sydöstra Dalarna, en sväng in i norra Västmanland och bort till västraste delen av södra Dalarna, till Grängesberg, nära Värmlandsgränsen. På vägen hämtade jag upp min svägerska och namne i Ställdalen, för ett gemensamt konsertbesök på Cassels.

Högt över de nedlagda gruvanläggningarna ligger en byggnad som ser ut som en korsning mellan Akropolis och Bank of England. Det är Cassels, finansierad av en donation till Grängesbergs arbetare av Grängesbergsbolagets skapare, Ernest Cassel. Här skulle gruvarbetarna få en chans att lyssna till musik, se teater, höra recitationer och bilda sig i största allmänhet.

I söndags gav Bergslagssymfonikerna sin uppskjutna sommarkonsert och jag tyckte det märktes att de gillade att kunna spela tillsammans igen.

När jag jobbade i arkivvärlden hade vi en depå i Grängesberg och jag hade ofta anledning att åka dit. Om jag hade tur var det konsert. En gång kom jag lite för tidigt till konsertlokalen och fick en chans att prata med en av de lokala arrangörerna. Jag hjälpte till att ställa ut notställ. Han bläddrade lite bland notbladen och stannade plötsligt upp och pekade på partituret och sa med känsla och inlevelse, som förstärktes av hans bergslagsmål: ”Här … här blir det fint!” Han berättade också att det var lätt att hitta musiker som ville komma och spela i Cassels, eftersom konsertlokalen har internationellt rykte om sig att ha ovanligt bra akustik.

Varje år väljer Bergslagssymfonikerna ut en ung musiker som årets solist. I år är det den 23-åriga oboisten Klara Borgqvist. Jag undrar ju hur man är funtad när man kan stå inför en publik som solist och spela igenom Strauss konsert för oboe och orkester utan några noter. Det blir väldigt många toner att hålla reda på. Fint blev det i alla fall och akustiken var mycket riktigt väldigt bra.

Sen for jag hem med den nästan fulla månen som sällskap. Det är gott om små sjöar i de där trakterna och plötsligt såg jag siluetten av en älg avteckna sig mot en spegelblank sjö. Jag stannade försiktigt och hoppades kunna ta en bild, men älgen älgade på älgars vis in i skogen på andra sidan vägen.  

Men månen stannade kvar och lät sig villigt fotograferas

Det här inlägget postades i Arkitektur och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

9 svar på ”Och här blir det fint …”

  1. Brorsdottern skriver:

    Häftigt att denna byggnad ligger där den gör, Grängesberg är ju annars ett sånt ställe man liksom susar förbi! Det är personalvård, det, att bygga ett konserthus till dom.

    Ja älgar älgar iväg och vildsvin svinar ner och är allmänt grisiga!

    • Karin skriver:

      Jag har svårt att bestämma mig om forna tiders rikingar, om de var bättre eller sämre än dagens. Sannolikt var de vanligtvis mer medvetna om vilka det var som jobbade ihop deras rikedomar. Dagens skalbolagsägare har kanske inte samma känsla för sin arbetarskara, som dessutom ofta befinner sig på någon annan kontinent. Och medan jag skriver detta funderar jag på vad brorsan skulle ha sagt om ämnet. Han träffade nog fler företagare än vad jag gör till vardags.

      • Brorsdottern skriver:

        Ja de var nog mer medvetna, sen var det nog väldigt olika hur rikingarna behandlade sina anställda.

      • Karin skriver:

        Jo, så var (och är?) det ju. Och brorsan skulle nog ha påpekat att det är en j*drans skillnad på företagare som gör själva och riskkapitalister som i värsta fall bara ser till att få ut maximal vinst av andras slit.

  2. Vilken annorlunda byggnad i den miljön. Så fin.
    Verkade var en njutbar konsert också.
    Ha det bra!

    • Karin skriver:

      Ja, första gången man ser den där byggnaden på höjden tror man inte riktigt att det är sant. men den är omtyckt i nejden och av musiker runtom i Europa.

  3. Kicki Englund Frost skriver:

    Ett fantastiskt ställe, jag var där på konsert för några år sedan, betydligt spektakligare men kul var det.

    • Karin skriver:

      Väldigt fint! Och mycket konst dessutom. Cassel var ju mecenat av stora mått och betalade bland annat Zorns resor till USA. I huset finns en hel del sevärda konstverk från olika tider. Några har eventuellt köps in senare, för donationspengar, som den jättestora Amelin-målningen uppe i Amelinsalen.

      • Kicki Englund Frost skriver:

        Jag missade nog en hel del, det var som sagt en föreställning med mycket Tjo och Tjim och jag hade svårt att koncentrera mig på något seriöst.

Kommentarer är stängda.