Haloin!

De där pumporna, varifrån kommer de? Jo, det handlar om en listig irländare, ”Stingy Jack”, som lyckades lura djävulen och fick honom att lova att han inte skulle göra anspråk på hans själ. När han sedan dog ville inte Gud veta av honom och inte kunde han komma till helvetet heller, eftersom djävulen måste hålla sitt löfte att inte släppa in honom.

Men han fick i alla fall en bit glödande kol från helvetet och för att kunna lysa sig fram i höstmörkret karvade han ur en stor rova för sin kolbit. Och så irrar han omkring än idag! Eftersom han är en ond och opålitlig typ gäller det att hålla honom borta och det gör man bäst med en utkarvad rova, eller pumpa med skrämmande uppsyn. Och eftersom Halloween kommit att handla inte bara om de heligas afton (Hallow Eve) utan också om häxor och benrangel, kan det vara säkrast att sätta något avskräckande på farstukvisten just den helgen.

Man kan också klistra upp något skrämmande på ytterdörren, som det här:

Om man vågar sig på att lyda uppmaningen att öppna hittar man hemskheter som en pumpa, spöken och en popup fladdermus.

Halloween är ju en rätt ny företeelse i Sverige och i början tyckte jag som många andra att det mest är ett fånigt kommersiellt amerikanskt påfund.  Men jag har ändrat mig när jag insett vilken kreativitet det lockar fram och hur kul ungarna har. Och amerikanskt är det ju inte.

Happy Haloin!

Det här inlägget postades i historia och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

19 svar på Haloin!

  1. Brorsdottern skriver:

    Vad intressant! Jag har inte lagt så mycket energi på att reda ut det här med pumpan. Jag har nog trott att det är för att pumporna är lagom mogna i vilda västern till slutet av oktober.

    Happy Haloin tobäjks!

    • Karin skriver:

      Jag tror det ligger mycket i din teori om pumporna i USA. De irländska invandrarna insåg att pumpor är så mycket roligare att karva i än rovorna.

      Riktigt när alltihop började är fortfarande höljt i historiens dunkel. Som till exempel när man lade till godis för att blidka de väsen man inte lyckades skrämma bort.

  2. Kicki Englund Frost skriver:

    Vi köpte godis för att muta spöken m anhang, det kom två små spöken fel kväll övervakade av föräldrarna bakom knuten. Sen kom det inte flera. Det är ingen fart på döingarna i den här byn. Så nu sitter vi här och smyger i oss en massa godis, de små kexchokladen är bäst men Plopp och Dumlekola får Storfiskarn ta.

    • Karin skriver:

      Perfekt. Det kallas att äta kakan och ha den kvar, tror jag. Eller att framstå både som välplanerad och givmild och ändå få en massa godis. Grattis!

      • Karin skriver:

        Eller var det så att ni laddat med godis som dagens medvetna telningar ratar?
        godis

        • Kicki Englund Frost skriver:

          Det var nog snarare så att ungarna inte orkade ge sig ut i regn och mörker, perfekt spökväder alltså, dom var kanske lite mörkrädda.

        • Karin skriver:

          Som Lilla spöket Laban, när han hamnade på en läskig slottsvind:
          ”F..f..f…finns det spöken här?”

        • Brorsdottern skriver:

          Uh! Jag tänker på när vi skulle ha kalas för sonen när han gick i lågstadiet. Nån var allergisk mot ägg, nån mot laktos, nån jordgubbar, gluten, ja ni fattar… Sen en muslimsk flicka som inte åt stärkelse i godis eller vanlig hederlig körv för det är det gris i.

          Seeeen som pricken över i fick jag en spruta i näven av en mamma ”ifall Irma slår sig, hon är ju blödarsjuk”. Vad f-n, nu måste jag ju vaddera in alla hörn också!

          Jahapp, när kalaset var slut hade ingen förblött eller fått allergichock. Enda incidenten var att jag vände mig om och råkade drämma till Linus i pannan med en kaffemugg. Det hemska var att jag tänkte: Vilken tur att det var Linus och inte Irma!

  3. Paula skriver:

    Jag har väl också lite motvilligt men dock, ändrat åsikt om halloween, trots att jag aldrig läst den fantastiska historien du berättar! Men helgen sammanfallet med höstlov, regn, dis, mörker, och vi behöver så förtvivlat väl något att muntra upp oss med. Både vuxna och barn…jag räknar absolut mig till barn ibland, barnasinnet har man ju kvar. Jag tillhör inte dem som pyntar med stora pumpor utanför huset men som pp.en äkta halloweenhäxa ställer jag upp

    • Karin skriver:

      Hej du halloweenhäxa! Ja äkta vara ska det vara. Jag blev lite beklämd när jag såg en liten tjej i sjuårsåldern utklädd till en rätt porrig häxa, topp med ena axeln bar, kortkort kjol, näthandskar och och nätstrumpor! Det finns tydligen sådana outfits att köpa. Ibland får man lust att ropa på förbud mot ett och annat.

      • Brorsdottern skriver:

        Jag förstår det olustiga i det hela men porrig…

      • Karin skriver:

        Ja, det var kanske att ta i, men helheten gav liksom Lolitavibbar, eftersom de andra häxorna hade sina långa slafsiga och fransiga häxklänningar, toppiga svarta hattar och var var häxsminkade, i den mån de alls var sminkade, medan den här lilla tjejen, med uppsatt hår var hårdsminkad på traditionellt vuxensätt. Såg konstigt och på något sätt sorgligt ut.

  4. Intressant.
    Jag har tyvärr inte vant mig vid det ännu, men vet att det firas mer och mer i Sverige.
    Ha det bra!

  5. Cecilia N skriver:

    Min morfar (f 1902) berättade att de gjorde lyktor av sockerbetor när han var liten.
    Om det fanns en sägen i botten minns jag inte.

Kommentarer är stängda.