Tack, men nej tack!

Det dräller in lite olika meddelanden i datorn och telefonen och det är inte alltid man har garden uppe. Men när jag fick det här meddelande häromdagen var min första tanke ett citat från min farmor. Hon var nykterist och om hon blev erbjuden något alkoholhaltigt brukade hon utbrista: ”Gud bevare mig – usch då!”

Så här såg det ut, eller en del av det, knallrött och braskande. En sån som går före i kön vill man ju inte bli. Eller hur? Det är ju oftast rätt otrevliga typer som tränger sig före, så jag skrollade snabbt vidare. Troligen handlade det bara om någon fiffig app som gör att man slipper köa vid kassan när man handlar, men eftersom jag gärna vill se lite folk i butikerna fortsätter jag envist att köa för att få betala till en levande person.

Nästa meddelande som dök upp var intressantare. Det såg ut såhär och jag tänkte först:

”Vaccin?! Redan?”

Sedan tänkte jag ”Kan det vara något privat initiativ som innebär ett erbjudande om att gå före i vaccinations-kön? Vill jag i så fall det?”

Det verkade ju rätt osannolikt, men jag bestämde mig i alla fall för att höra vad det handlade om.

Klockan 16.35 satt jag redo med nyladdad telefon, avstängd radio och en kopp kaffe för att ta del av erbjudandet. Detta var alltså i torsdags eftermiddag. Fortfarande har ingen ringt.

Sannolikt är det ett bluffmeddelande som gått ut till många och syftet är i så fall att få en att vara mindre på sin vakt, så att man är mottaglig för förslag att lämna ut Bank-ID och annat, när de väl ringer.

Eller kan det finnas någon annan rimlig förklaring?

Det här inlägget postades i Att tolka, Livet, Planering och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

16 svar på Tack, men nej tack!

  1. Staffan skriver:

    Nej, ingen annan rimlig förklaring.
    Har jag fel är jag anonym.

  2. Utgå från att allt är bluff så är man på den säkra sidan.
    Det gjorde jag när det kom ett brev där man bad om mitt bankkonto, det skulle sättas in pengar. Ha! Mig lurar dom ju inte så lätt! Det kom flera brev som tjatade om samma sak. Till slut började jag undra om det ändå inte låg nåt i det så jag skickade in mina uppgifter och fick magknip. Jag ringde (borde gjort det först) och frågade. Och jodå det var en mycket gammal försäkring som våra föräldrar tog på mig när jag var 11 år och nu hade jag ju blivit så gammal så dom ville inte försäkra mig längre och så pytsade dom in 30 000 på mitt konto.
    Tack tack. Det blev en täljhälst och en elcykel.

    • Karin skriver:

      Det är den där avvägningen som är svår. Om det man får är 99% bluff och 1% på riktigt, kan det vara svårt att sortera. Den där Covid-bluffen är smart, för vid det här laget är vi väl rätt många som går och hoppas på ett samtal om vaccin och då är manegen liksom krattad för bedragarna.

      Grattis till extrapengarna!

      • Karin skriver:

        PS. Du har väl hört om den där gamle mannen i Nigeria som gjort sig en förmögenhet på oljeaffärer och som han – i brist på arvingar – försökte ge bort sina pengar till random personer, här och där i världen. Det gick inte så bra så han dog som mångmiljonär.

        • skogsgurra skriver:

          Å fan! Var det på riktigt?

          Missade det. Och när hans änka ville att jag skulle ta hand om pengarna var jag också misstänksam. Jag vill ju så gärna vara smart. Och då blir man så übersmart att man tappar hela stycket.

        • Karin skriver:

          Och du som inte ens gapade över mycket!

  3. Brorsdottern skriver:

    Redan vid ordet påminnelse blir man ju fundersam, påminnelse på vaddå!? Men det funkar uppenbarligen eftersom de fortsätter och fortsätter…. Är man lite uppstressad så kanske man inte tänker på det.

    Släpvangshandlarn får väldigt ofta mail om att han vunnit miljoner med dollar, tänk om DET är på riktigt!? Det enda jag har fått som lureri är erbjudande om att prenumerera på borsthuvuden till eltandborste. Jag tror det var lureri i alla fall!

    • Karin skriver:

      Jag tror ”påminnelse” är ett knep som ska göra en lite skamsen (som i: Herregud, vilken dålig koll jag har, jag minns ju inte ens att jag fått något meddelande tidigare!), men det biter inte på mig. Inte heller när försäljare inleder med att säga att ”Du hade ju lite ont om tid sist jag ringde, och bad mig återkomma senare, så nu gör jag det…” Eftersom jag vet att jag aldrig, aldrig bett någon försäljare återkomma senare är det lätt att avsluta sådana samtal.

      Prenumerera på borsthuvuden till eltandborstar? Vilken bisarr idé! Jag har fortfarande några kvar från mitt första eltandborstinköp, som måste ha varit tidigt 90-tal. Och ytterligare ett gäng från eltandborste nummer två. Hur ofta ska man byta egentligen?

      • Brorsdottern skriver:

        Jag tror en gång i månaden, i alla fall enligt luraren. Kreativa idéer har de, synd att de inte använder kreativiteten till nåt vettigt!

      • Karin skriver:

        Jamen jösses! Då borde man prenumerera på nya tänder också, för om man sliter ut ett borsthuvud i månaden sliter man nog ut tänderna också.

  4. Brorsdottern skriver:

    Haha, luraren kanske är tandläkare. Kanske kommer med nåt bra erbjudande efter ett halvår

  5. Verkar som bluff. Tyvärr finns det ju alltför mycket sådant omkring oss. Så tråkigt.

Kommentarer är stängda.