En väl genomtänkt affär

För många år sedan, när jag satt på verandan på landet, hörde jag ett samtal i slyskogen på tomten.  Jag blev förstås nyfiken och gick för att se vilka det var. På väg nerför sluttningen snappade jag upp såpass mycket att jag tvärstannade för att lyssna färdigt. Någon hade upptäckt ett par gamla grindstolpar som låg i slänten. Och nu var han i full färd med att kränga dem – till några utsocknes dessutom!

Jag klev fram från buskaget och frågade lite lamt om det var något de undrade över. Sedan utspann sig ett samtal som jag önskar att jag hade spelat in. Köparna anade inte oråd, till att börja med, men så småningom gick det upp för dem att säljaren inte alls ägde grindstolparna utan att de var mina. Vi insåg alla att det var en pinsam, eller kanske till och med upprörande situation, men fortsatte vårt hypotetiska samtal om priser på grindstolpar, fraktmetoder och annat praktiskt.

För att få slut på det hela föreslog jag ett pris på 10 000 styck, kontant till mig och avhämtning samma dag, om det skulle bli någon affär överhuvudtaget. Köparna skulle ”fundera på saken och kanske återkomma”. Personen som uppträtt som säljare hade gradvis backat ut ur bilden och sa inte ens hej då.

Sen glömde jag bort alltihop medan häcken växte kämpahög, dvs sly och busk dolde grindstolparna så att de var svåra att lokalisera,  Men häromdagen kom en person knallande upp till huset och ville köpa grindstolparna. Jag frågade häpet hur han visste att det fanns några grindstolpar. Jo, det hade han sett ”förut, innan växtligheten tog över”.  Det måste ha varit mer än tio år sedan.

Klart att han fick köpa dem!

Det här inlägget postades i Livet, Planering, Trädgård och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

22 svar på En väl genomtänkt affär

  1. Staffan skriver:

    Antar att priset nu blev rätt mycket mer än 10 000. Inflationen tar sitt…

    Det där med att sälja andras grindstolpar får mig att tänka på en tjuv i Jämtland med en mycket märklig ”marknad”. Han stal gravstenar.

    Att sno såna kräver mycket jobb. Först ska de tas loss. Sen fraktas. Inhuggen eller utskjutande text ska slipas bort – och sen ska produkten säljas. Men hur finna marknad. Blocket?

    • Karin skriver:

      Men härregud, hade det inte varit enklare för honom att tillverka gravstenar från scratch, undrar man ju. Vilket slit. Och risken att åka fast, dessutom!

      Priset är naturligtvis en affärshemlighet.

  2. skogsgurra skriver:

    Då har du din framtida ekonomi säkrad!

    Få hjälp av någon i grannskapet (han som fraktar ”Hemskt tunga stenar” till exempel) och släng dit några bumlingar. Täck dem lite och invänta nästa spekulant. Hur det utvecklar sig beror helt på hur väl du lyckas med tugget.

    • Karin skriver:

      Jag är nog inte så bra på sånt. Och stenfraktaren bor mer åt Boråshållet, så det blir lite svåradministrerat. Jag kanske ska plocka blåbär i stället. Det lär vara gott om dem i år.

      • skogsgurra skriver:

        Du tänker på Leksingarna?
        ”Å så säger kisen Jurgårn! Han kunde ha sagt Reymers – eller Gnaget. Eller nåt annat lag som får finnas. Men Jurgårn! Ja blev så lack så jag kunde ha nitat honom. Men då kom tricken å rädda honom” Så talar en sann Bajenfan. (Fritt ur minnet)

        Borås? Jag trodde Morshyttan eller annat närliggande ställe.

      • Karin skriver:

        Stenjägare finns nog lite varstans. Boråsaren, som har svårt att låta lagd sten ligga, släpar hem dem till trevliga installationer i sin trädgård och han skulle nog lämpa sig dåligt som steninsamlare åt någon annan.

        Jurgårn! ”Där stod jag ursinnig. Jag va så lack så jag kunde inte åka trick ens en gång. Då hade jag mördat kondisen. Dom blårandiga!”

        • skogsgurra skriver:

          Tack för korrekturläsningen. Får leta fram Supportern och läsa på. Mitt minne är inte att lita på.

        • Karin skriver:

          Åjo, ditt minne är allt att lita på. Jag fyllde bara på ett par rader där du slutade.

  3. Vad fräckt att försöka sälja något man inte äger.
    Bra att du kunde sälja dem nu, under trevligare förhållanden.
    Skön söndag!

  4. Kicki Englund Frost skriver:

    Hur kunde han veta att dom fanns där, helt övervuxna?

    • Karin skriver:

      Såhär slutar blogginlägget:

      Jag frågade häpet hur han visste att det fanns några grindstolpar. Jo, det hade han sett ”förut, innan växtligheten tog över”. Det måste ha varit mer än tio år sedan.

      Jag tror att det kan vara en ledtråd till hur han visste att de fanns där. Jag bad honom för säkerhets skull gå och kolla om de låg kvar och det gjorde de.

    • skogsgurra skriver:

      Det var nog samma kille som förra gången. Nu kanske lite förklädd.

    • Karin skriver:

      Nej verkligen inte. Den här gången var det en äkta Horndalsbo, som dessutom tyckte att jag var lite lik ”han Martin, som bodde på Ängsbacken, gammalt”.

  5. Vilken ovanlig historia!
    Fann din blogg via Lena i Wales, som hade länkat.
    Spännande att hitta hit :)

    Må gott! Christina

    • Karin skriver:

      Hej Christina och välkommen hit!

      Ja, jag blev lite överraskad över grindstolpe-spekulanten som dök upp helt oväntat. Men jag är glad att stolparna kommer till användning och inte ligger och vittrar bort där i slänten.

  6. Tove Olberg skriver:

    God affär således!
    De låg till sig de där stolparna.

  7. Paula skriver:

    Haha, skrattar gott, hoppas du fick bra betalt nu när dom stolparna var lagom mossiga! Ja tänk hur det kan bli, där står en gubbe o säljer grejer som tillhör dig! En del har verkligen svårt att skilja på ditt och mitt.
    Angående bärkarten i mitt blogginlägg så är det nog så att proffsen plockar bären med en plockare, förmodligen river de ganska hårdhänt i riset, och lingonen är ju inte mogna ännu, så det blir mycket spill som följer med, tyvärr…

    • Karin skriver:

      Om man räknar med minusränta kan man möjligen säga att grindstolparna förräntat sig bra … Men den verkliga belöningen är ju att de äntligen kommer till användning.

      Den lingonplockningsmetoden tycker jag verkar kontraproduktiv – så många bär till spillo! Det fina med lingonplockning är ju att känna de där mogna bären trilla ner i handen, liksom klasvis. Men det kanske inte lämpar sig så bra om man plockar kommersiellt.

Kommentarer är stängda.