För många år sedan, när jag arbetade som reseledare i Östafrika, såg jag hur flöjtakaciorna samarbetade med myror för att hålla girafferna borta. Akaciorna hade långa vassa taggar, med en liksom uppsvullen bas, där myrorna gärna bygger bo.
Myrorna gnager hål på den där runda gallbildningen och när vinden ligger på från rätt håll kan det bildas en flöjtton, därav namnet flöjtakacia.
Girafferna gillar att beta av kronorna på akaciorna och lite grann kan de få ta, men efter ett tag kommer myrorna ut ur sina bon ”i nervös ifver” och ger sig på girafferna, som då drar vidare.
Så här illustreras fenomenet i Fauna och Flora, populär tidskrift utgifven af Einar Lönnberg 1909 (Almqvist & Wiksell).
Sedan läste jag för ett tag sedan att man upptäckt att paraplyakaciorna har andra försvarsmekanismer. När girafferna börjar mumsa på deras kronor kan de efter en stund utsöndra ett giftigt ämne i bladen. Då går giraffen vidare, men inte till nästa akacia, utan till några som står längre bort. Det beror på att akaciorna kan skicka varningssignaler till sina grannar så att de är försvarsberedda.
I Trädens hemliga liv av Peter Wohlleben kan man läsa mer om hur träd samarbetar och kommunicerar med avancerade system både ovan och under jord. En spännande värld där forskningen bara är i sin början.
Så idag blir det ett träd som dagens akvarell.
Detta är inte en akacia, som den uppmärksamme läsaren kanske anar, utan en tårpil från mer näraliggande håll. Den finns på cykelavstånd, men är lite knubbigare i verkligheten. Här blev den kanske lite långdragen.
Tänkvärt. Träd kan alltså snacka med varandra och samarbeta. Det som vi människor många gånger har så svårt för. Men är inte vi bäst? Klokast? Vackrast?
En akvarell om dagen… Imponerande produktion. Och kul bloggidé.
Det är en spännande värld, trädens hemliga liv. Samarbetet mellan träd och insekter och träd emellan, med hjälp av en ”wood wide web” för kommunikation, pågår hela tiden! Och de bygger upp välfärdssystem så att mer gynnade träd (bättre jordmån) kan skicka näring till fattigare stackare i en stenig backe. Forskningsprojekt i Lübeck har undersökt tillväxt (per träd) i bokskogar som växer naturligt och tätt och sådana som glesats ut för att ge bättre tillväxt. De naturliga skogarna vann!
Att de naturliga skogarna vann med 1-0 gör mig glad. Letar förgäves efter mer info i PC FÖR ALLA om wood wide web…
Eh … nu kopplade jag, sent omsider!
Spännande, träd som kommunicerar. Om Lübeck har jag läst i Mikael Karlssons bok Konsten att hugga skogen och ha den kvar, där han skriver om alternativt skogsbruk. Ditt träd är vackert om än inte knubbigt. God morgon!
God morgon och tack Margareta! Mikael Karlsson bok låter spännande, tack för tips!
Elin Unnes skriver också om samarbetet. Minns inte om det var i Herbariet eller i The sekret gardner. Båda böckerna är lika läsvärda.
Aha, Herbariet har jag inte läst. Den hamnar på listan över sommarläsning. Jag plockade nyss fram The Secret Gardener, som tål många omläsningar!
Jag tycker pilen ser ut som en fin björk även om stammen har fel färg.
Ja det har du rätt i – det är nog inte en tårpil utan en björkpil!
Jo tack, den boken älskade jag, o numera skär det i hjärtat bara jag hör motorsågen. Just denna kommunikation mellan växtorganismer likaväl som tydligen mellan djur och växt är helt otrolig. Det finns massor att lära o forska kring där. Bara vi inte lyckas förstöra hela vår planet innan vi hinner utforska mysterierna.
Visst ändrade den ens syn på skogsbruket! Måste gå att hantera med andra metoder än massmord!