Födelsedagsbarnet är i Brasilien och de som vill fira honom finns i andra länder och på andra kontinenter. Men nu är det ju så att väldigt många har blivit tvungna att lära sig att koppla upp sig på olika plattformar för nätkontakt i stället för närkontakt, så att säga, så det finns en viss vana att umgås skärmledes.
Barnbarnet Astor fyller alltså tre och vi lyckades, utöver firarfamiljen, samlas tretton personer kring födelsedagsbordet, så att vi kunde sjunga födelsedagsvisor på några olika språk och applådera treåringen när han blåste ut ljusen.
Dagens akvarell får bli ett av de hittills tre porträttförsök som jag sliter med av honom. Det jag visade häromdagen var jag inte riktigt nöjd, så jag fortsätter lite till.
Här är det väl lite mera som han är och ser ut och jag har inte överdrivet ögonen. Den ungen är väldigt mycket ögon. De där sparrisliknande strånkarna till vänster om honom ska bli några kungsljus. I övrigt tänker jag mig lite mer negativ målning kring bladen, så det blir lite djupdunkel i bilden och lite annat småfix. Återkommer (kanske) om det.
Och försök inte räkna fingrarna, för då blir ni bara bekymrade.
Nej, sa jag ju, försök inte räkna fingrarna! Det där fixar jag till på något sätt.
Nej jag försökte inte. Verkar vara en Ura-Kaipa situation.
Jag lever inte ens upp till hans räknekonst utan nöjer mig en, två, många. Då fattaru. Huh?
Nä. Fattar inte, eftersom jag glömt både vad det var Ura-Kaipa räknade eller inte räknade (får, stenyxor?) och om hen lyckades eller ej. Jag försökte googla. Då får man veta en hel del om rockbandet Ura-Kaipa. Så jag tänkte: Ha, nu kommer mitt analoga uppslagsverk till pass. Men där nämns Ura-Kaipa inte alls, vad jag kan se.
Herrn i fråga förekommer i Verner von Heidenstams ”Svenskarna och deras hövdingar”.
U-K hade gott om stenyxor och ville gärna veta hur många, men han kunde bara räkna till nio. alltså lade han nio i en hög och fortsatte sedan med ytterligare åtta högar om nio yxor.
När dessa högar var färdiga återstod två (vill jag minnas) yxor. Huru många hade han då totalt?
Sju dussin så när som på en? Decimalsystemet kände han tydligen inte till eftersom hans räknekonst stannade vid nio.
Fyra tjog plus tre?
Kan det nog också vara. Nu måste jag ju ta reda på om dom begreppen fanns på hans tid. Suck och stön. Nån som vet?
Det är lugnt Skogsgurra, dom finns ju nu.
Jag försökte inte heller att räkna fingrarna . :)
Teknik är underbar när man kan använda den till för att hålla födelsedagskalas tillsammans över alla gränser som finns.
Grattis till 3-åringen, han är fin oberoende hur många fingrar han har eller inte har.
Ja, han är ju så himla fin och det är nästan omöjligt att fånga hans charm på ett akvarellpapper. Särskilt om det är ett som uppför sig lite skumt. Måste vara samma papper som jag målade den där konstiga hästen på häromdagen. Det är liksom att måla på läskpapper. Det blir kanske ett försök till innan jag ger upp.