Detta är inte en tulpan

På förekommen anledning, som det brukar heta (se diskussion i förra inlägget), har jag tänkt visa några fler tulpaner. Men först dessa, som mer liknar rosor, eller kanske pioner? Nej rosor måste det vara, om de alls liknar något, för pioner har alldeles runda knoppar. De där obestämda småblommorna i vitt och ljusgult är flingsalt.

Anledningen till att jag plötsligt kommit ut som blommålare är en kurs för Marianne Chayet, som ger veckoslutskurser i högt tempo med mycket målarglädje och handfasta råd. Den här gången var det blommor på lördagen, landskap på söndagen. Kursen är bra. Misstagen är helt och hållet mina egna.

Det här är inte heller tulpaner, utan ska föreställa vallmo. Arga akvarellistens invändningar mot denna är att färgen på vallmo nog vanligtvis är lite mer åt orange, att jag har schabblat bort de där fina fröställningarna som borde vara mer distinkta, att vallmo växer alldeles upprätt, inte så där bukettaktigt, samt att stjälkar och undervegetation är ljusare och mer gulgröna.

Men det här är i alla fall tulpaner, nej mittåt, en målning av tulpaner.

De lider av samma åkommor som tulpanerna i förra inlägget och är målade ungefär samtidigt. Lite för platta, lite för enahanda.

Nu har jag gett mig själv i uppdrag att använda tulpansäsongen till att köpa lite olika tulpanbuketter vartefter och måla av dem.

Jag återkommer med dem i den mån Arga Akvarellisten släpper igenom dem genom censuren.

Det här inlägget postades i akvarell, Arga akvarellisten och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

12 svar på Detta är inte en tulpan

  1. Karin Eklund skriver:

    Den där arga akvarellisten är aningen hård i sina åsikter, tycker jag.
    Man ser att det är rosor, vallmon och tulpaner, riktigt vackra alla
    Det är ju det som är det akvarelliska, verkligheten flyter ut i något aningsfullt på sitt fantasifulla sätt.

    • Karin skriver:

      Japp, det är den arga akvarellistens jobb att vara hård, ja rentav brutal, så att jag jobbar på med att lära mig mer.

      Det behöver ju inte (ska inte) bli fotografiskt likt, tvärtom, som du skriver lite akvarellistiskt, antydande. Färgerna får gärna flyta omkring och i varandra, men för att det ska funka måste det finnas delar av målningen och detaljer som är karakteristiskta och de måste stämma. Eftersom de olika akvarellfärgerna har så olika viljor tar det tid att komma överens med dem. Men det är kul och väl värt mödan!

  2. skogsgurra skriver:

    Och när börjar du med pipmåleriet?

    Jag har också gått med i den tuffare delen av kritikergänget. Och har alls inget emot det. Ett känt citat, kanske? ”Detta är förvisso ingen kritik, men…”

    • Karin skriver:

      Nej, nej. Det korrekta citatet (om du menar vad fadren brukade säga innan han skällde ut en) är: ”Detta är inget klander, men …”

      • skogsgurra skriver:

        Så var det nog. Men ”skällde” han verkligen? Jag uppfattade det mer som en allvarligt menad maning. Kanske i förhöjt röstläge.

        Skäller? Det är det väl borstbindare som gör? Och bandhundar super?

      • Karin skriver:

        Det har du rätt i. Men eftersom det allmänna tonläget var ganska lågmält så KÄNDES det som en utskällning.

  3. Tulpanerna är fina, men vallmon är bara helt underbara!

  4. margareta börjesson skriver:

    Tacksam för dina blomster, vilka de än är. Tycker mycket om dina bilder, och att du målar – tack vare eller trots Arga akvarellisten (och brorsan). Din pappa skällde nog inte, men jag kan acceptera att det kändes så – vilket förmodligen var avsikten. Fortsätt måla.

    • Karin skriver:

      Kul att du gillar’t! Då fortsätter jag väl, dårå…

      Nej något skäll i gängse mening var det nog inte. Men eftersom min pappa var så allmänt uppmuntrande och positiv kände jag mig ju som en liten våt fläck när han någon enstaka gång höjde rösten och sa till på skarpen.

  5. Musikanta skriver:

    Jättefina vallmor (om det heter så i plural). Förstår inte alls varför du skulle vara tvungen att tala om för oss hur de BORDE ha sett ut. Det finns någonting som heter den konstnärliga friheten!
    Inget fel heller på vare sig rosor eller tulpaner. Bakgrunden till tulpanerna är så vacker.
    Så roligt att du kommit iväg på en målarkurs!
    Ingrid

    • Karin skriver:

      Det är bra med kurser för då blir det lite gjort!

      Men det är intressant att gå tillbaka och bedöma det man gjort. Just vallmomålningen var helt baserad på hur jag trodde att vallmo ser ut. Sedan kollade jag upp och såg att det finns mycket som jag missat. Målet är (för mig) att utgå från hur det faktiskt ser ut, innan jag tar mig konstnärliga friheter. Som de där fantastiska frökapslarna – dem skulle jag gärna överdriva lite. Och de där fina knopparna som böjer ner nacken. Det är sånt jag är ute efter.

Kommentarer inaktiverade.