Jag tänker ibland på Sultanen av Oman

Oman är ett land på Arabiska halvöns sydosthörn, granne med Jemen, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten.

Jag har skrivit om Oman tidigare, i ett inlägg 2012 om hur okänt det landet är och föga omdiskuterat. Är det den relativa hälsan som tiger still eller är det ett tecken på något annat, undrar man ju.

Hursomhelst är mitt skäl att tänka på sultanen av Oman högst personligt. Min bil har varit mycket otvättad en längre tid (med längre menas här mer än ett år). Det beror på att jag egentligen inte vet hur man gör när man tvättar den och jag tycker att sådana där automatiska tvättställen är läskiga.

När jag ser bilen gråmatt av smuts, bland blänkande bilar på gatan eller i garaget, tänker jag på Sultan Quaboos i Oman. Han skulle nog tycka att det är OK.

Han moderniserade Oman på 1970-talet. Hans pappa hade (som jag skriver om i inlägget 2012) förbjudit bilar, cyklar, glasögon, radioapparater och annat som han betraktade som moderna påfund. Sultan Quaboos tog över och gjorde tvärtom; han såg till att det byggdes vägar, bostäder, skolor, sjukhus och elnät. Bilar blev tillåtet.

MEN om man skaffar sig en bil måste man sköta den. Nåde den som kör omkring i en smutsig bil! Det blir höga böter för det. Utom för ensamstående mammor och änkor. De slipper böter. Lite trösterikt att tänka på, när man har en pinsamt smutsig bil.


Det här inlägget postades i Att resa, Debatt, historia, Livet och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Jag tänker ibland på Sultanen av Oman

  1. Kicki Englund Frost skriver:

    Tvättautomaterna är inte farliga, bara praktiska, jag lärde nyligen in till mig närstående gubbe att använda en sån. Men han satt kvar i bilen och det gör inte jag.
    Snygg sultan.

    • Karin skriver:

      Inte farliga, men läskiga! De väsnas alldeles hemskt och de är knappast miljövänliga. De där hårdhänta rullarna är värre än värsta rotborsten. Kemikalierna luktar skumt. Redaktör’n skötte det där och efter att jag deltagit mer aktivt en gång, bestämde jag mig för att i fortsättningen hålla mig lite avsides under proceduren. Nu får det bli silkesvantar och såpa.

      • skogsgurra skriver:

        Nu har även vi nåtts av RYKTET!
        Det sägs att du har TVÄTTAT BILEN!

        Hur ska det gå med de stolta familjetraditionerna? Fader Martin tvättade nog ingen bil – det kan ju bero på att hans bilinnehav var tämligen blygsamt – men ändå. Farfar tvättade inte heller bilar så det störde.

        Här i Pörtet håller vi dock stolt på traditionerna och fanan högt. Inte krutstänkt men nog så bestänkt med lera, vägsalt och fåglars träck. I Lindesberg, där bilvård anses vara en av livets väsentligheter, har vi utsatts för visst spott. Med tillhörande spe. Det gjorde bilen fläckvis lite renare, men det krävs nog att lindesbergarna ställer upp mangrant för att få den ren på det sättet.

        Automattvättar. Ett alldeles särskilt kapitel. Den enklaste sortens sekvensstyrning, med viss förreglingslogik. Jag tyckte en gång att juniorerna skulle få en introduktion i automationens grunder och när vi stod där och tittade på hur bilen försvann in i vad som de rimligen borde ha uppfattat som en Malstroem med virvlande växtlighet över och på sidorna av bilen. Plus en geysir under. Ett komplett natursceneri som avslutades med orkan när torkningen startade fläktarna.

        Då, alltså, började jag min föreläsning. Lite elementa först. Nödstoppknappen tyckte jag var bra att de kände till. ”Den här röda knappen ska man inte röra. Bara när man ser en människa eller ett djur där inne i maskineriet”.

        Juniorerna ville veta exakt vilken röd knapp det var, det finns ju en röd knapp för normalstopp också. ”Den här” sa jag och pekade lite extra tydligt på nödstoppet. Som ploppade in så att stormen upphörde och den virvlande växtligheten slokade.

        För att få ut bilen kontaktade jag personalen som kom ut med NYCKELN och fick igång det hela igen. Personalen undrade förstås vad som hänt? ”Det var pappa som tryckte på den där röda” sa juniorerna samfällt.

        Men annars så. Storfiskarn har rätt. Ryktet om borstarnas aggressivitet levde starkt för 50-60 år sedan. Men det har hänt en del sedan dess. Det kan jag säga, även om jag kanske inte har förstahandskunskap om de senaste decenniernas utveckling.

        • Karin skriver:

          Aj då. INTE RÖRA, var det ju. Men ett minne för livet för juniorerna, skulle jag tro.

          Det kommer inte att bli någon vana, kan jag nog lova, det där biltvättandet. Såvida man inte räknar händelser som inträffar med många års mellanrum som en vana. Det lär, med andra ord, dröja till nästa gång. Eftersom jag ville göra det grundligt gnodde jag rätt ihärdigt med silkesvantarna, mestadels i en arbetsställning som skyddsombudet hade ogillat. På natten vaknade jag av en intensiv smärta i ryggen, på höger sida. Om det inte vore så att jag redan tidigare (för många år sedan) drabbats av liekärring hade jag ringt efter ambulans. Men den där smärtan kändes bekant så jag tog en Treo och somnade om.

  2. Storfiskaren skriver:

    När det gäller biltvätt så ska man framförallt inte tvätta bilen hemma eller på gatan. Då kommer det en massa smuts från bilen ut i naturen på felaktigt sätt. Biltvättar har egna reningsanläggningar för att samla ihop smutsen och kemikalier som inte ska ut i det vanliga avloppet. När det gäller att åka omkring i en otvättad bil så kan det också vara så att man nått en personlig mättnadsgrad för biltvätt. Under 60-talet jobbade jag på en bilfirma med mack och då tvättade vi både gamla och nya bilar och jag har insett att jag då nådde min kvot på biltvätt. Man kunde med förbundna ögon tvätta en Amazon utan att det blev någon liten del otvättad. Det fanns ingen automattvätt då.

    • Karin skriver:

      Man kanske har tilldelats lite olika kvoter. Min biltvättningkvot känns som ungefär en gång vart femte år eller så.

      Men nu är bilen i alla fall så bländande ren att man måste ha solglasögon när man tittar på den. I garaget finns tvättplats för bilen och jag hoppas att det inte ställer till det alltför mycket i miljön att tvätta där. Det är en tystare hantering än automattvätten, funkar som ett träningspass på gym och är dessutom gratis.

      • Kicki Englund skriver:

        Jag funderade lite om min matlagningskvot, tvätt- och städkvot möjligen kunde anses fylld.
        Jag blev bjuden på lunch.
        Nu väntar jag på att resten ska inträffa

        • Karin skriver:

          Du vet väl vad kompisen Ginni brukar säga: kvinnor har bara ett visst antal ägg i sig. Och det är precis samma sak med måltider. När man lagat de måltider man var programmerad för är det bara att sluta laga mat. Möjligen gäller samma regler för tvätt och städning också.

Kommentarer inaktiverade.