It’s november!

Det finns de som bör starta julförberedelserna i god tid, som till exempel körledare. Det skriver Anna fint om i det här inlägget.

Men så finns det andra som kanske kunde hejda sig lite. När det finns saffransbullar i butiken från början av november blir man liksom lite osugen.  Tack, men nej tack. Jag väntar nog.

Och alla granar som placeras ut i alldeles för god tid på obegripliga platser.  De sprider inget annat än vemod. Hade de inte kunnat få stå kvar i sin skog i stället?

Den här granen stod ensam, bortglömd och opyntad i en svåråtkomlig vrå av Slussenbygget från början av november förra året till långt in i januari.  Den hade bara en otänd ljusslinga virad runt kroppen.

Det är nog mitt livs sorgligaste gran och jag har ändå sett en hel del i den vägen.

Nej, jag instämmer helhjärtat med Läderlappen, när han tillrättavisar Robin. (Fast han borde förstås respektera förbudet mot barnaga.)

Det här inlägget postades i Debatt, Livet, Slussen och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

11 svar på It’s november!

  1. Tove Olberg skriver:

    Ja, nog är det tidigt, för tidigt. Det är som om allt ska tas ut i förskott, förlängas och förlöjligas kanske… är längtan efter ljuset och högtiden stor …. eller butiksjippo …
    Läste också Annas då hon skrev det – väl grundade insatser inför julen.

    • Karin skriver:

      Jag tror att ”butiksjippo” är nyckelordet i din kommentar. De här alldeles för tidiga julförberedelserna är knappast efterfrågestyrda, utan snarare utbudsstyrda.

  2. Karin Eklund skriver:

    Alla har så innerligen bråttom, av någon konstig anledning som jag inte förstår alls.
    Vi kommer ju ändå inte längre än vi kan komma.
    Jag är glad att min dotter reagerade på ”rätt” sätt när hon berättade för mig ”att vet du, nu är ingenting som det ska vara för nu säljer de saffransbullar i Pressbyrån och det bara är november”. Dessvärre kunde jag berätta att de har sålt fastlagssemlor här hos oss sedan början av oktober. Ur led är tiden, traditionerna är ett minne blott. Stackars granen, säger jag också.
    Att Anna börjar förbereda julen är förstås som det ska vara. Musik och sång ska övas för att höras bra när tiden är inne, självklart.
    Jag vägrar däremot att ta ut julens smaker och annat som hör till i förtid. Och känner mig som en kärring mot strömmen nästan jämt. Trotsig!

    • Karin skriver:

      Semlor i oktober! Inte ens det gillar jag, trots att jag är MYCKET förtjust i semlor.

      Turligt nog är jag lagd lite åt sistaminutenhållet, så jag påverkas måttligt av all denna julhysteri. Tycker jag är ute i god tid om jag bakar saffransbullarna om ungefär en månad. Om jag alls bakar några.

  3. Annanotonmusic skriver:

    Pustar ut! När jag såg bilden på saffransbullarna kände jag stressen börja pulsera…oj! Har dom redan börjat baka saffransbullar därute i den vanliga världen bortanför alla körövningar! Men så var det ju inte :) Jo affärerna då, men inte i stugorna. Däremot minns jag faktiskt att mamma var ute i god tid och bakade och frös in och ställde undan i plåtburkar, men att SMAKA före julen – det fanns inte på kartan!

    • Karin skriver:

      Sorry! Det var liksom inte meningen att orsaka stresspåslag tvärtom! Tur att du hann inse hur jag tänkte innan du satte igång med saffransbullbak!

  4. skogsgurra skriver:

    Den bästa julefriden (observera det extra ”e” som ska vara med) får man om man inte bryr sig särskilt mycket.

    Med större delen av familjen på alla andra håll har vi tagit oss för att göra ”något annat” av ledigheten. Så i år blir det München (Vier Jahreszeiten med Hofbräuhaus på bekvämt gångavstånd). Trots hotellets status så blir det dessutom billigt. Framför allt som vi åker i den lilla snåla bilen.

    En alldeles kravlös jul. I fjol var det Korsika, också per bil och dessutom kombinerat med kort jobb som ändå hade krävt en resa. Vi har inte ens tagit ner julhjärtat på fasaden. Så vi kan tryggt påstå att det inte blir något extra pynt. Bara det gamla. Och granar har vi inte tagit in på trettio-fyrtio år. Trots att de växer gratis på tomten.

    Men det hindrar förstås inte att vi ändå kommer att känna lite julEfrid. Trots allt. Det blir gärna någon lokal julmässa (inte marknad, mässa). Trots att vi är sådana förskräckliga hedningar.

    • Karin skriver:

      Tänker ibland på vår mor som någon gång på sjuttiotalet lanserade ett bevingat ord när hon tyckte att julen borde lugna ner sig. ”Stoppa plågsamma julförsök!” var hennes motto i kampen för julefrid (med extra-e, absolut), mot julhysteri (inget extra-e).

      München låter trivsamt. Och säga vad man vill om kyrklig verksamhet, men det där med att ordna det lite extra stämningsfullt vid större högtider, det är dom väldigt bra på.

  5. LupusLupus99 skriver:

    Det blir inte så mycket julfirande för mig då jag jobbar 7-16 alla tre dagarna i julhelgen.

Kommentarer är stängda.