Badorgier och minield på Valborg

Jag har haft ansvar för fem blandade barnbarn av och till och i olika konstellationer de senaste fem dagarna, tills jag sorterade upp dem i går på respektive föräldrar. Det ger oväntade bonusinslag, som till exempel att jag får hjälp med Pokemonjagandet så att jag nu levlat till 27 (vilket är mycket imponerande).

Dessutom är Eriksdalsbadet ett populärt besöksmål med barnbarnen, så det blev många timmar där vid ett par tillfällen. När det var dags att torka håret kunde kunde jag inte hitta en fungerande hårtork och stoppade huvudet under handtorken så att jag kom ut som ett vanvårdat penntroll.

När vi åt tillsammans efter allt badande bad jag barnbarnen om ursäkt för min yviga frisyr. Åttaåringen tittade förvånat på mig och utbrast: ”Men jag tycker att det är fint.”

På själva Valborgsmässoafton åkte vi ut till välkända trakter vid Vinterviken i närheten av Aspudden. Där bodde vi i många år och dit gick man på Valborg för att träffas och njuta av den stora kasen. Dottern och jag hade berättat för näst yngsta barnbarnen om den stora elden och hon var förväntansfull. MEN. Förra året var det någon som fick eld i håret, så i år var det nästan ingen eld alls. Ingen Valborgsmässokase. Treåringen tyckte att den lilla elden i ett eldfat var helt OK. Hon skulle bara veta! Min besvikelse var stor, eftersom jag är lite smygpyroman. Va? Ingen kase? Nästa år är det jag som åker till landet och eldar.

Banne mig!

PS. Nu har jag vårstädat sidan och tagit bort vinterbilden i huvudet. Körsbärsblommorna blommar i Kungsträdgården igen och när solen skiner är det riktigt fint!

Det här inlägget postades i Efterlyst, Livet, otur och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Badorgier och minield på Valborg

  1. LupusLupus9 skriver:

    Ni verkar ha haft en trevlig Valborg eldlösheten till trots.
    Jag var ut en sväng till Sundbyholmsslott på Valborg och de hade
    en riktigt eld men den var inte heller så jättestor.

    • Karin skriver:

      Jo, riktigt lyckat och det gick att grilla korv på den lilla eldfatsbrasan. Brasilienbarnbarnets första korvgrillning, som tydligen var något alldeles oerhört i hennes värld. Hon talade om det hela kvällen!

  2. Anna/notonmusic skriver:

    Tack för besöket Det fick mig att snabbt ta en tur hit och läsa igenom allt som hänt sen sist! Jag har blivit en rätt slö nätkonsument på sistone. Visst är det trist med alla bortplockade kasar, här fanns inte en enda på promenad avstånd, vilket vi alltid har varit bortskämda med. Så vi plockade fram eldfatet vilket behövdes eftersom vi hade stålsatt oss att äta ute. Penntrollet – nostalgi! Men liiite fegt att inte ta en selfie på det äkta resultatet tycker jag nog

    • Karin skriver:

      Hej Anna och tack själv! Det verkar råda lite bloggstiltje på många håll, men detta är ju ett förlåtande medium såtillvida att det inte finns några måsten och när man får lust att skriva är det bara att sätta igång igen.

      Akut kasbrist på många håll, tydligen, men i Horndal var det såvitt jag förstår både fin brasa och ett riktigt bra fyrverkeri. För att hindra att hundar och hästar blir vettskrämda hade man vädjat till alla att låta bli privata initiativ, mot löftet att få ett kort men rejält fyrverkeri vid Bruksparken. Av nöjda hästägare att döma fungerade det.

      He, he, här tas det inga selfies, inte ens när jag varit och blivit fixad hos dyr frisör!

  3. Cecilia N skriver:

    Jag sprang på en majbrasa igår. Kanterna var kvar. Det låg kolat ris ut mot snön. Det såg bisarrt ut. Urgröpt av elden med skalet kvar.

  4. Karin Eklund skriver:

    Du har haft det fullt upp med fem barnbarn av och till, så härligt! Livgivande brukar det verkligen vara och att få se dig som ett vanvårdat penntroll låter roligt. Du såg ju fin ut förstår jag. Du kanske ska fortsätta torka håret så? Många betalar dyra slantar för att få till det rätta stuket på frisyren.
    Det är inte lätt för en smygpyroman att inte få till en ordentlig eld en Valborgsmässoafton, men så kan det gå. Här var det Wilhelm och jag som eldade…tur nog har han också det smygpyromatiska i sig så brasan blev stor och vattenslangen låg beredd bredvid. Wilhelm tycker dock om att vattna också så brasan ströps lite väl fort i hans mormors tycke som också blev våt på kuppen. Men jag får göra som du, smygelda när jag kan och så mycket jag vill. Man måste sköta om sina lustor.
    Ha det bra Karin! Så roligt att läsa ett livstecken från dig!

    • Karin skriver:

      Visst blir det lite extra kul när barnbarnen hjälper till med firandet! Även om man blir blöt på kuppen. Och dessa små gentlemen som får ens hjärta att smälta. När jag sa tack och hej för den här gången till dem, och att det var kul att ha dem här, svarade elvaåringen: ”Nöjet är helt på min sida!” och bugade lätt med handen mot hjärtat.

  5. Olgakatt skriver:

    I den här byn eldas det bra Valborgsbrasa varje år, det ser scouterna till. Fyrverkerier är det också, det gillar jag INTE.
    Den där belevade 11-åringen påminner om en yngling i liknande ålder jag mötte i Moskva en gång på sovjettiden. Han läste engelska i skolan och uppmanades vid middagsbordet att utbringa en skål på engelska till min, gästens, ära.
    ”To peaceful coexistance!” kom det från den förhoppningsfulle. Bara att instämma.

    • Karin skriver:

      … och du svarade ”Peace and love!”?

      Jag har fått Horndalsrapporter om fyrverkeriverksamheten och tydligen hjälpte det att samla allt till ett kort, vackert fyrverkeri i Bruksparken på bestämd tidpunkt. Därmed slapp man alla privatinitiativ från tidig eftermiddag och genom en stor del av natten. Funkade tydligen till belåtenhet enligt häst- och hundägare.

Kommentarer inaktiverade.