Utanför

Veckotemadags, igen! Vad är det med veckorna nuförtiden, går dom inte ovanligt fort?

Anki föreslår Utanför som veckans tema och min första tanke var förstås Flickan med svavelstickorna, den sorgligaste av utaförskapsskildringar man kan tänka sig. Skriven av H. C. Andersen och obligatorisk läsning i barndomen (om man nu kan tala om obligatorisk läsning för oss som kastade oss över alla bokstäver vi hittade). Här illustrerad av Fanny Danielsson.

Men så funderade jag lite till på innanför och utanför och hur viktigt det kan vara att känna att man inte blir utanför. Så viktigt att man kanske rentav struntar i att säga ifrån om det skulle innebära att man skiljer ut sig från gruppen. Att den där trevliga tillhörigheten till någon spännande eller mysig gemenskap kan ha ett pris. Och i värsta fall hur innanförskapet kan bli en slags fångenskap, som i sektliknande sammanslutningar. Eller när man stannar kvar i sin bur för att allt det där okända utanför är så skrämmande.

Vi brukar fånga möss på landet i en sån här liten trådbur. Sedan åker vi långt bort i skogen och släpper ut dem.Det finns olika modeller av bur. Just på den här buren öppnade man en lucka i botten. På andra är det en ståltrådslucka i sidan.

Det är intressant att se hur mössen beter sig i fångenskap. Några blir apatiska och trycker i ett hörn. Andra far runt och letar efter utgången.

Sedan, när vi väl öppnar deras fängelse har de också olika strategier. Några nosar lite försiktigt och tar ett par avvaktande steg mot friheten innan de rinner iväg längs marken, så osynliga som möjligt. Andra blir helt frihetsberusade och skuttar iväg med höga jublande hopp. Och ytterligare några – fast ganska få – tar en liten sväng i friheten, men innan vi hinner stänga buren kilar de in i den trygga fångenskapen igen.

Musen på bilden kilade glatt iväg trots att det var snö och kallt ute.

De där mössen som är så rädda för friheten att de återvänder till fångenskapen bekymrar mig. Men jag vill ju inte ha dem som tama möss därhemma, så jag brukar skaka ur dem ur buren och hålla upp buren i luften så att de inte har en chans att ta sig in igen.

Och vart vill jag komma med detta? Jag vet inte riktigt. Kanske ett konstaterande att det är komplicerat, det där med utanför och innanför, och att det för en liten mus kan handla om valet mellan att tillbringa resten av livet i en musbur eller att våga språnget ut i friheten även om den är skrämmande och farlig.

Här finns övriga veckotemabloggare: Anki,  Anna, Byfånen, Matfreaket,  Livsrummet, Olgakatt, Pensionären på ön (pausar i höst?), Ulla-Minnatur, Tove, Ingrid Musikanta, Pettas Karin, Yvonne, och Paula

Det här inlägget postades i Att tolka, Livet, Lördagstema och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till Utanför

  1. Olgakatt skriver:

    Jag minns barndomens ångest över flickan med svavelstickorna och ångesten idag över nutidens gatubarn är inte mindre men blandad med frustrerad ilska. Dessa förlorade marockanska pojkar på svenska gator, t ex, som rymmer igen så fort man försöker hjälpa dem.

    • Karin skriver:

      Ja, vi har fått många flickor med svavelstickor och även om de fanns förr också, blir det ju extra påtagligt när de sitter i kylan utanför ICA.

  2. LupusLupus99 skriver:

    Utanför fönstret töar snön bort, verkar inte blir någon snö till jul i år heller.

  3. kicki skriver:

    Och så har vi dom som står bakom hörnet och och tror att dom inte duger och som ändå hoppas på att bi inbjudna.

  4. Paula skriver:

    Men nu fick du mig riktigt känslosam. Flickan med svavelstickorna är det säkert femtio år sedan jag läste, men vem kan glömma den?
    Och mössen, jag har varje dag dåligt samvete över att först mata fåglarna och ekorrarna för att i nästa stund släppa ut rovdjuren, katterna! Vilken fin gest att bara ta tillfånga och släppa lös mössen i skogen. De är intelligenta djur, det vittnar väl alla förfärliga djurförsök om. Utanförskap, det har vi nästan mer än innanförskap om jag ska vara ärlig. Kram och ha en fin lördagskväll

    • Karin skriver:

      Ja det är lite vingligt det där med vår omsorg om djuren och jag försökte lära vår katt Alexander följande:

      Att döda fåglar=jätteotillåtet,
      Att döda möss=jättebra.

      Han verkade mest förvirrad av budskapet, men såpass smart var han att han aldrig skröt över dödade fåglar, medan mössen och näbbmössen bars in i sovrummet i triumf för att beundras av husse och matte. (Urk!)

  5. Musikanta skriver:

    Ja, flickan med svavelstickorna var verkligen utanför. Kommer ihåg att jag led med henne när jag var liten. Min farfar läste sagan för mig som jag aldrig glömmer. Fin illustration till sagan.
    Sen vi installerade s.k. råttskrämmare i vårt hus har vi inte haft besök av några möss. Jag beundrar dig som tar hand om dem så fint. Själv blir jag hysterisk när en mus kommer i min väg.
    Ingrid

    • Karin skriver:

      Jag kan bara tacka min lyckliga stjärna att jag inte är musrädd. Det verkar vara medfött eller inte och de som är det kan inte göra så mycket åt det, verkar det som. Jag tycker faktiskt att mössen är ganska söta och vill verkligen inte använda råttgift (om det ens är tillåtet längre?) eller sådana där brutala giljotinfällor. Råttskrämmarna har jag också testat, men våra möss verkar inte bry sig om dem. Barnen påstår att det piper på ett obehagligt sätt. Tydligen ligger pipet utanför mitt hörselomfång, för jag hör det inte (trots att min hörsel annars är nästan besvärande bra). Kanske våra möss också ha lite dåligt frekvensomfång på hörseln?

  6. Karin Eklund skriver:

    Flickan med svavelstickorna fick allas hjärtan att gråta…det gjorde ont att läsa om henne. Det gör ont fortfarande att se och läsa om alla som är utanför, det är så litet man kan göra. Tänker ofta på vad min handledare Anne Widmark inom Waldorfpedagogin, sade åt mig när vi diskuterade småbarn som var utanför på något sätt. ”Man kan bara göra det man kan göra och är vi många som gör så gör vi desto mera men det man själv kan göra kan vara mera än tillräckligt för en eller två och det är bättre än ingen alls.” Jag tröstar mig med hennes ord rätt ofta nu i dagarna.
    Jag beundrar dig som för bort de infångade mössen och släpper ut dem i frihet igen. En mycket fin gest.

    • Karin skriver:

      Ingen kan göra allt – alla kan göra något!

      Mushanteringen handlar nog mest om att jag skulle må så dåligt med en massa muslik på mitt samvete. Och dessutom är det ju trevligare att umgås med levande små söta möss än (hemska tanke!) att ta hand om resterna i någon sådan där giljotinanordning.

  7. LupusLupus99 skriver:

    Mina kära brorsdottern tänkte idag på det här med utanförskap och
    placerade alla julgransprydnader på samma ställe. Hon menade att
    de ju måste hänga nära sina vänner. :)

  8. Viss skillnad mellan mus och människa. Men flera likheter i beteende verkar det finnas om man ska tro på Karin Englund-bloggen.
    Första vintern här i huset upptäckte vi möss under diskbänken. Jag tog dem en efter en – tre tror jag det blev – med gammal hederlig rått(smack)fälla. Riggad med ost. Inte så kul men effektiv.
    God Jul!

    • Karin skriver:

      Det är inte bara allmän blödighet som gör att jag föredrar musbur framför giljotin. De där jädrans mössen är ju smarta och hittar sätt att lirka loss betet utan att bli fångade i de traditionella fälla-ihop-fällorna. Både effektivare och skonsammare för all med buren, alltså.
      God julfortsättning!

  9. Anki skriver:

    Flickan med svavelstickorna … ja vilken känslosam saga … och tyvärr finns alltför många utanför även idag.
    Här är vi hårdare mot mössen – säger inte mer …
    God Jul!

    • Karin skriver:

      Ja, den där sagan känns inte längre som något som hände förr i tiden, dessvärre.
      OK. Tack för att du besparar mig musmördardetaljerna!
      Och fortsatt trevlig jul till dig också!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *