Reseplanering

Om man ska åka tåg är det en bra idé att tänka ut ett par tre hinder på vägen, som man ska beräkna extra tid för. När jag åker från stugan till stan kan det till exempel vara bommarna som går ner i MYCKET god tid innan ett VÄLDIGT långt godståg passerar. Jag lägger på sju minuter för det (när jag kommer ihåg).

Sedan är det kanske något vägarbete (rätt ofta faktiskt) som gör att det blir kö när vägen enkelriktas åt ett håll i taget. Sju minuter för det också.

Vidare händer det att en långsam traktor ska åka några mil på stora vägen, just där det är svårt att köra om. Fem minuter. Och så något oförutsett. Att detta händer vanligtvis inte samtidigt, men tjugo minuters marginal är i alla fall bra att ha.

Åt andra hållet, från Slussen till Centralen, gäller en annan slags planering. Det brukar gå på tio minuter, max. Dock inte idag. Först ombads jag hjälpa en granne med ett krånglande lås (det gick bra och rätt fort). Sedan var mitt SL-kort tomt, så att jag måste fylla på åkpengar. Den korta kön tog förvånansvärt lång tid och det började bli lite brått, men fortfarande möjligt att hinna. När jag kom ner på perrongen åkte två tunnelbanetåg ifrån mig, samtidigt. Fyra minuter till nästa avgång. NU hängde det på sekunderna! Väl framme vid Centralen hindrades jag av en mur av passagerare, som alla skulle genomgå en extrakontroll av biljetterna. Efter två minuter hade tiden för tågets avgång passerat och jag vände om för att åka hem igen.

Så jag tog nästa tåg, som var kraftigt försenat. Vilket inte mitt första tåg var av allt att döma. Det tycks ha smitit iväg under radarn innan man upptäckte att hela Centralen led av kontaktproblem.  Väl ombord möttes jag av denna bild och text. Kändes hotfullt på något obestämt sätt. (Ja, jag har klippt bort lite finstilt, sånt som jag inte kan läsa utan glasögon.)

Sensmoralen av denna till stor del bortkastade dag är i alla fall att jag ska räkna med nedfällda bommar och breda traktorer även i storstan, även om de uppträder i lite annan skepnad där.

Det här inlägget postades i Att resa, Livet, otur och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Reseplanering

  1. Eva Swedenmark skriver:

    Men åh …. och du hann inte i tid att slänga allt som skulle slängas? Nu får jag dåligt fikasamvete!!! Hade jag inte varit så länge hos tandteknikern och hade det inte varit så kul att prata med dig … så??

    • Karin skriver:

      Äsch, jag hade ju plenty of time när vi skildes åt! Men jag börjar se en och annan fördel med att ha lite bättre marginaler även i stan. Jag kom fram till sist i alla fall om än med en bil full med skrot som borde ha hamnat på tippen före fyra..

  2. LupusLupus99 skriver:

    Den märkligaste tågförseningen jag råkat ut för hände för 5-6 veckor sedan.
    Jag kom ned till stationen för att åka med 15.35-tåget men det visade sig
    att det var 20 minuter försenat på grund av ett polisingripande.
    En var rånarna hade försökt att fly medelst tåg, kanske inte ett
    helt genomtänkt beslut.

    http://www.avestatidning.com/vastmanland/polishelikopter-over-sala-jagar-vardetransportranare-flyktbilen-ska-ha-hittats-i-heby-1

    Jag har också tågen alltid är i i tid när man själv är försenad även de
    tåg jag åker med oftast är i tid i vanliga fall också.

    • Karin skriver:

      Va, det är ju mitt tåg! jag menar samma som jag åkte idag. men jag tror inte att vi hade några bovar och banditer ombord. Bara en person som fått för sig att man måste ha högtalartelefonen på hela tiden. Jag stack till honom en mycket hövlig lapp om att det vore fint om han sänkte volymen lite grann, men den stoppade han bara i fickan utan att läsa den. Så det blev fikavagnen för mig resten av färden.

  3. Musikanta skriver:

    Jag åker aldrig tåg till Stockholm utan Swebus. På 10 år har den varit försenad en gång och då var det 18 grader kallt. Det var väl något som frusit sönder. Den kom i alla fall efter en halvtimme.
    Här måste man tala om maximal otur. Snopet att missa tåget.
    Kram

    • Karin skriver:

      Önskar att Swebus fungerade här också, men de stannar inte i Avesta alls nuförtiden. Hedemora är första stopp och dit är det lite för långt för mig.

  4. Olgakatt skriver:

    Tidsoptimism kan vara farligt! Själv räknar jag vanligen med goda marginaler men maken räknar med ÄNNU större marginaler vilket brukar innebära att han har kört fram bilen och sitter och väntar en lång stund på mig. Som då blir stressad fast det inte behövs och så sitter vi i bilen och väntar för att inte komma för tidigt till dem som inviterat oss…..

    • Karin skriver:

      Och i värsta fall var du så stressad att du glömde presenten som du skulle ta med och så måste ni vända om när ni kommit halvvägs OCH SÅ KOM NI FÖR SENT I ALLA FALL! Nej, kanske inte med två så välorganiserade personer, men så var det med Martin och mig. Han ville alltid vara i mycket god tid, jag anser att jag vanligtvis har en realistisk planering (om än åt det snäva hållet), men när jag visste att Martin tagit ut bilen ur garaget och satt och väntade och jag bara skulle plocka ihop det där sista – ja då hände det att matkassen blev kvar i köket och vi kom fram till stugan utan proviant.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *