Varning för kanelbullar!

Kardemummabullens dag är den 15 maj. Kanelbullens dag är i dag, den 4 oktober. Jag föredrar maj och kardemummabullar, men vill naturligtvis ändå framföra mina varmaste gratulationer till kanelbullen idag.

Men jag vill också passa på att be den populära (och eventuellt något överskattade) kanelbullen att tänka på att det förpliktigar att vara en sån storsäljare.

Begrunda den här bilden. Här ligger drivor med kanelbullar, lätta att komma åt. Men längst bak och längst ner i frysdisken ligger några stackars kardemummabullar. Svåra att se och ännu svårare att nå.

Jag försökte gång på gång, men nådde inte ända fram. Då tog jag sats och tog ett språng för att kanske, kanske klara av att nappa åt mig den där påsen längst bak längst ner. Men jag hade missbedömt hur hög frysdisken är och hur obevekligt hård dess kant är. Jag hörde ett dovt, välbekant ”knak”. (Jag har brutit revben förr, så jag visste precis vad det var frågan om.) Först några timmar då man knappt känner något alls. Sedan ett par, tre veckor av ganska jobbiga smärtor.

Jo, jag kunde ha bett om hjälp, men när jag väl kom på det var det så dags. Det fick bli kanelbullar och det går ju det också. Men jag undrar om jag inte ska baka själv i fortsättningen. Det verkar mera riskfritt.

Det här inlägget postades i otur och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till Varning för kanelbullar!

  1. kicki skriver:

    Ack hur vi saknar svärmors enkla wienerbröd (sid 49 i Sju sorters kakor, 1988 års upplaga).
    Det fanns alltid bullar och havrekakor och mjuk pepparkaka på den tiden hon var i gång och bakade. Annat är det nu, folk riskerar liv och hälsa för att få taga i köpebullar!
    Ska du ha recepten?

    • Karin skriver:

      De där wienerbröden… väldans goda! Jag tror att jag har Sju sorters kakor. Står i hyllan ovanför köksbänken – eller nejvisstnej, köksbänken bor numera i snickarboden. Men i hyllan ovanför micron, då? Måste kolla nästa gång jag är åt det hållet.

  2. Cecilia N skriver:

    Jag inser häpet att folk gör skillnad.
    Jag är uppvuxen med bullar med dubbel kryddning, och rivet äpple, och har antagit att de kallades kanelbullar, helt utan att bry mig om att kardemumman diskriminetades.

    • Karin skriver:

      Ja, det är mycket noga, tydligen, med det där. Ber man om ”både och” uppstår bara förvirring. Själv vill jag också gärna ha bådadelarna, men inte för mycket kanel för då blir det lätt lite beskt. Rivet äpple låter gott!

  3. margaretha skriver:

    I fortsättningen får du ha med dig en sån där ”plockpinne”, som är bra till mycket. Och baka själv förstås, det blir alltid godare (om inte baket misslyckas).
    Margaretha
    som föredrar
    kardemumma
    men helst
    inga bullar

    • Karin skriver:

      Det kanske får bli en plockpinne! Jag har ibland funderat på det när jag letar varor med någorlunda avlägset utgångsdatum. De ligger ofta oåtkomligt längst bak.

  4. Karin Eklund skriver:

    Jag fick en beställning senaste sommar av en vän i Tyskland som skulle komma hitåt Han ville mycket bestämt ha kardemummabullar när jag frågade vad vi kunde ha för skaffning med när vi skulle träffas och gå på gemensam utflykt. Vi två och de två.
    Inte kanelbullar, märk väl.
    Jag blev lite konfunderad för jag har alltid bakat kanelbullar med kardemumma i men visst ska den som beställer få det den vill ha. För säkerhets skull bakade jag mina sedvanliga kanel/kardemummabullar och så renodlade kardemummabullar och tog med när vi drog iväg på vår utflykt.

    Döm om min förvåning när beställaren/vår vän dyker ner på de sedvanliga kanel/kardemummabullarna och helt ignorerar kardemummabullarna. Han mumsade och åt med ljudligt välbehag, formligen smackade i sig nästan alla kanel- bullar. Vi andra som var med åt kardemummabullar och efter det har jag insett att de är väldigt goda.
    Så nu är jag kardemummabullefrälst.
    Av misstag på sätt och vis.

    För övrigt håller jag med om plockpinnen som Margaretha rekommenderar.
    I vissa affärer är jag själv alltför kort för att nå varorna, men numera har man placerat ut små pallar här och där för korta personer. I och för sig kanske det inte hade varit någon hjälp för din del med tanke på frysen. Risken är att man ramlar in i den istället när man sträcker sig framåt och får göra sällskap med kardemummabullarna längst bak.
    Men vad gör man inte för en kardemummabulle?
    Krya på dina kraschade revben!

    • Karin skriver:

      Nu har jag försökt förstå ditt kardemummabullemysterium, men jag går (också) bet. Tänkte att det kan vara någon språkförväxling och att tyska kanelbullar egentligen är kardemummabullar. Men nä, det är zimt (kanel) i de tyska bullarna. OCH möjligen kardemumma också: ”evtl. ½ TL gemalen Kardamom (kann auch weggelassen werden)”. Klart det ska vara både och, men om det är något man kan veggelassen är det ju snarare kanelen.

  5. Anna/notonmusic skriver:

    Hahahaha… dagens uppfriskande skratt (i hosta och feberyra som jag är drabbad av sen några dagar)! (skadeglädje?) Jag fick en inre syn hur vi äntligen skulle träffas, du nertrillad i frysdisken bakom bullpåsarna och jag som presumtiv bull-köpare med plockepinne! Då kunde jag plocka upp både dej och bullpåsen och bjuda hem dej på kaffe så kunde du tina upp i vårt kök framför vedspisen! Ha en fin fortsatt helg Karin.

    • Karin skriver:

      Jamen det låter ju jättetrevligt! Kaffe och kardemummabullar, hoppas jag. Jag ser till att ta bättre sats nästa gång så att jag hamnar bland bullarna i frysdisken!

      Fin helgfortsättning och förkylningsbättring till dig!

      • Karin skriver:

        PS. Såg just att jag missat att lägga in dig i listan över temabloggare i mitt senaste inlägg. Jag plankade listan från någon annans blogg och kollade inte så noga. Men nu är det åtgärdat!

  6. Eva Swedenmark skriver:

    Kära nån! Kan själv är nog bra som motto, men det är inte så dumt att be om hjälp heller!
    Det lärde jag mig under barnvagnsåren. Hur skulle jag annars kunna ta mig upp på bussarna på den tiden. Det är något förlösande med att be om hjälp i sådana och andra situationer. De flesta ler så glatt och verkar mest glada över att få chansen att hjälpa till.
    Nu med barnbarn i vagn måste jag säga att inga är så snabba med att hjälpa till som unga invandrarkillar, jag behöver inte ens be innan de hjälper mig att lyfta

    • Karin skriver:

      Jomen be om hjälp när det verkar så himla lätt! Bara någon centimeter till… åhej och hå… och knak! Men annars är min erfarenhet precis samma som din. Väldigt ofta är det en invandrarkille som rycker in när man behöver hjälp.

  7. Pysseliten skriver:

    Jamen såå gick det till! Ett hopp mot frysdisken, liksom som om väggen vore lite elastisk. Och kroppen är det ju bara till en viss gräns. Aj!

    • Karin skriver:

      Japp. Den där mjukt rundade grå kanten på frysdisken gav intryck av att vara lite medgörlig. Det var den inte. Och den var dessutom lite högre än jag insett så den träffade precis på nedersta revbenet.

Kommentarer inaktiverade.