Arga akvarellisten är tillbaka…

För ett drygt år sedan målade jag av ett äppelträd som hotas av nedhuggning. Jag tänkte att det måste ju i alla fall dokumenteras. Kanske det rentav kan räddas från undergång om jag lyckas visa hur fint det faktiskt är.

Det står fortfarande kvar men det är väl mycket tveksamt om det har något med mina insatser att göra. Målningen blev inget vidare, men jag gav den trots allt till en liten person som har sin lekstuga under trädet, på villkor att jag skulle få tillbaka den när jag gjort en ny målning åt honom som jag var nöjd med.

Såhär såg mitt försök ut ut förra våren.

Nu ger jag mig på motivet igen för att se om det går bättre efter ett års sporadiska akvarellövningar. Jag tänkte att något måste jag ju ha lärt mig på nästan ett år.

Men när jag jämför bilderna tycker jag inte att det är någon större skillnad. Lite tekniskt bättre kanske, den senaste. Men den gamla känns överhuvudtaget mysigare och mer som det ser ut i verkligheten.

Vad tycker månne den Arga akvarellisten, (den där hittepåpersonen som fick bedöma mina alster förra sommaren i tio inlägg med rubriken Arga akvarellisten)? Jo såhär säger Arga akvarellisten idag:

Ljuset är bättre i den första, och bordet funkar, men grönskan är klumpigt målad och akvarelltekniken är inte alls tillvaratagen. I det avseendet är väl  björken och smågranarna lite bättre på den andra. Men där är bordet för stort och ointressant och husfärgen lite död.

Den första har en stig som leder blicken in i bilden, medan det är lite krångligare att ta sig in i den andra.

Jahaja. Tänk att det inte händer mer på ett år! Jag återkommer nog med samma motiv om ett år igen.

Vänliga hälsningar

/Modstulna akvarellisten

Det här inlägget postades i Att måla, Att tolka, färg, Trädgård och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Arga akvarellisten är tillbaka…

  1. Karin Eklund skriver:

    Välkommen med samma motiv om ett år igen! Det är intressant att se hur samma motiv målad av samma konstnär kan vara olika. Två helt olika målningar. Jag tycker om båda men gillar ljuset i den andra mera. Kanske för att den ser mera vårlovande ut?
    Funderar Karin som har haft snöstorm idag.

    • Karin skriver:

      Brrr. Snöoväder här också i Urvädersgränd! Så då känns det ju lite mer lockande med en vårljus björk än med mörkmurrig grönska. Men kanske faller in på ett intressantare sätt i den första, även om den är mörkare, lite mer spotlighteffekt. Jag måste nog åka ut i vår och måla på plats, för det är svårt att måla ur minnet!

  2. Yvonne Käll skriver:

    Vilken trevlig idé det där att komma igen varje år med samma motiv. Nu har jag som fullständig novis på området även om jag provat på, tittart på bilderna och min ”skarpa” analys pekar klart på att bilden du målade förra året är mer tilltalande. Du analyserar själv så bra varför och jag delar dina synpunkter. Träden kanske du fixar till nästa år och tar tillvara resten. Då har vi en kanontavla!
    Ha en fortsatt bra torsdag önskar jag som är avundsjuk på din målartalang!
    Kram

    • Karin skriver:

      Ja, det är kul att testa om man kommer på nya lösningar vartefter. I den här senaste har jag försökt att måla mindre och låta färgerna flyta omkring på egen hand lite mer. Borde jag nog utnyttja ännu mer.

      Alla kan måla, brukar jag hävda. Men de flesta har inte försökt, så de vet inte om det!

      Trevligt torsdagskväll till dig!

  3. Tove Olberg skriver:

    Ska jag behöva vänta ett år till nästa? :-)
    Målar du på begäran? I så fall kan jag tänka mig en vintrig variant också :-)
    Du är inne i en argakvarellisk process förstår jag.
    Att tavlorna är olika tycker jag är spännande, ett och samma motiv, men olika tolkningar – tvåan är ljus och fri, mild -ettan är kraftfull och stark. Mer arghet i den…

    • Karin skriver:

      Japp, ett års väntan blir det allraminst. Jag skulle helst vilja vänta till äppelträdet blommar igen, så att jag kan måla efter levande modell, för det är ändå bäst.

      Snö, säger du… Ja, jag har funderat på det och nästa vecka är det sportlov. Orsa kompani lovar ingenting bestämt – vi får se. Eller som vi säger hemma i Dalarna: ”Nog kan hä hitt på å lät bli å int va omöjlit.” Eller på svenska: ”Nog kan det hitta på att låta bli att inte vara omöjligt.” Dvs: ”Kanske.”

  4. Eva Swedenmark skriver:

    Och jag som är lycklig förvaltare av båda bilderna är så lycklig, spelar ingen roll vad den arga säger, jag älskar bilderna!

    • Karin skriver:

      En dag kanske ni kan komma överens om att äppelträdsmålningen duger, Arga akvarellisten och du. Men jag är rädd att det kommer att dröja några år…

  5. Paula Merio skriver:

    Vilken fantastisk idé, att måla samma motiv med ett års mellanrum. Det måste du verkligen fortsätta med, det behöver ju inte vara så att nya tavlor blir bättre men definitivt annorlunda. Vi utvecklas o dessutom är vi i olika perioder i livet, ibland trygga och nöjda, ibland oroliga själar, allt sådant syns säkert också i ett konstverk. Jag gillar bägge men visst är ljuset mycket bättre i nr 2.

Kommentarer inaktiverade.